Jag opererade mig och sa inget förrän efter operationen. Men jag hade tjatat om min näsa ända sedan jag var 13 år gammal, så mamma sa mest "Jaha, så nu har du gjort det.."

Hon tyckte min näsa var finare innan, men jag har förklarat för henne att det faktiskt är Jag som ska må bra med Mig själv, inte Hon. Hon bryr sig inte så mycket längre nu eftersom hon förstår att jag gjorde detta för mig själv, och om du förklarar varför du ska göra det/gjorde det för dina föräldrar, kommer de säkert också förstå :)

Jag tror att om du bara berättar för dina föräldrar hur du känner och hur du har tänkt dig så kommer dom att förstå :)

Eller så berättar du först efteråt och då får dom ju gilla läget.

Jag smalnade bara av tippen lite.
Jag har alltid haft en väldigt god självkänsla, och ett bra självförtroende, så den biten är i stort sett oförändrad. Jag tycker dock att jag ser bättre ut nu än innan, så jag är mer nöjd med mitt utseende numera. Dock är jag inte helt nöjd med min operation, eftersom resultatet inte helt var det jag önskade, och därför ska jag faktiskt göra en omoperation senare i år. (Tror det blir till hösten)

Jag har en väldigt öppen personlighet, så jag hade redan tjatat på både familjen och mina vänner om hur jag en dag skulle operera min näsa. Och när jag väl gjorde det, så var det ingen som blev förvånad.

Jag har en killkompis som slipade ned näsbenet. Han berättade det inte för någon, och alla hans vänner förklarade efter hans operation att de ansåg att han såg snyggare ut än innan, att det var något som förädrats men ingen kunde se vad det var han hade förändrat. (Han har fortfarande inte berättat om sin operation till någon av dem, och det är än så länge ingen som insett vad det är som är förändrat med hans utseende)

Jag tror inte att människor, som inte har komplex för sina näsor, är särskilt fixerade vid just näsan på varesig sig själva, eller de i sin omgivning. Förmodligen är det därför det ofta inte är någon som ser att man har gjort det :) Tror inte du behöver oroa dig över omgivningens rekationer, så länge de inte är allt för dömande och konservativa i sitt tankesätt. 

Det kan vara idé att tänka igenom några situationer där du känner att du skulle ha gjort annorlunda om du varit nöjd med din näsa, och ha dem i bakfickan om du känner att du "måste" motivera det för dina föräldrar. För den som inte ser nåt fel på din näsa, kanske inte kommer att kunna förstå, och många (kanske speciellt föräldrar...) har svårt att respektera det de inte förstår, och eftersom de älskar dig, kan de inte se att det skulle vara nåt fel på hur du ser ut. Och det är då många föräldrar försöker tala en tillrätta.

Faktum är att det inte ÄR så dumt, för det "tvingar" ju den som överväger en operation att verkligen tänka själv, och inte göra en sån sak på impuls. Men om man ÄR säker, om man redan HAR tänkt, vill man ju få dem med sig och få deras stöd, och då är det inte så dumt just att kunna vinna deras empati med exempel de kan relatera till om nu näsan i sig inte räcker.

Och innan du själv är nöjd med din näsa, kan jag som tröst på vägen säga (precis som Lijna ovan är inne på) att flera av mina pojkvänner har varit missnöjda med sned/stor/knölig näsa - och jag har aldrig sett nåt fel på den ens när jag sett efter, jag har bara sett "en helt okej näsa". Det är alltså fullt möjligt att gilla nåns näsa, fast den inte är spikrak eller jämn. Men det är kanske också för att just näsan är en av få saker jag aldrig har varit missnöjd med på mig själv...

Jag trodde att mina föräldrar skulle bli jättebesvikna på mig när jag berättade om min kommande näsoperation, särskilt att min pappa skulle bli det.

Men nej, dom blev inte alls arga. De är däremot väldigt stöttande. Båda erbjöd sig att ta ledigt från jobbet för att följa med mig när jag skulle göra det.

Så du kanske tror att din familj blir argare/besviknare än vad de egentligen kommer att bli? Ofta bygger man upp så mycket nervositet kring själva grejen att det blir till ett mycket större ståhej än vad det egentligen är. Hoppas att dina föräldrar förstår dig, och om inte, får de acceptera ditt beslut i alla fall. Det är Du som ska vara lycklig. Jag tycker att det är så onödigt att spendera så många timmar av sitt liv till att hata sin näsa. Då borde man hellre göra något åt den istället, så att man kan gå vidare och fokusera på roligare saker i sitt liv :)

Det tog väldigt länge innan jag vågade berätta att jag hade besätmt mig för att jag verkligen ville göra en näsoperation. Jag har alltid kommenterat min krokiga näsa ibland men dom har väl alltid trott att det var något som jag skulle sluta att klaga på och acceptera med tiden. Men i december tog jag mig i kragen och visade att jag var seriös och att det var något jag tänkte göra med eller utan deras stöd. Dom började förstås proppa mig om att det var bara så jag såg ut, att det var jag, att jag är fin som jag är blabla. Men jag tror man måste visa att man är seriös och att man gjort ett moget beslut som kommer underlätta för ens självkänsla senare i livet. Pengarna är egentligen ingenting om du tänker efter på hur många år du faktiskt kommer leva med det. Pappa är fortfarande inte helt nöjd men accepterar det och kommer ändå stötta mig lika mycket som mamma gör.

Berätta just det där hur du känner när du står i en provhytt, det borde dom förstå är sjukt jobbigt. Jag berättade hur jobbigt det var att tänka på att jag kände mig obekvän när någon satt brevid mig och kunde kolla på mig i profil, att jag därför inte ville prata med nytt folk för det enda jag tänkte på var att dom såg min näsa. Det är ju mentalt jobbigt!

Nu blir min operation av torsdagen den 19e april :)

Jag berättade endast för ett fåtal innan jag opererade min näsa eftersom jag ville inte att folk skulle börja stirra ännu mer på den innan och börja störa sig så som jag gjorde på den. Min familj berättade jag för efter att operationen var betald och operationsdatumet bokat (då det inte fanns någon återvändo helt enkelt). Jag sa kort och gott att jag bestämt mig för att göra det och att ingen kunde säga någonting som skulle få mig att ändra mig. Oavsett då vad familjemedlemmen egentligen tycker så kommer förhoppningsvis denne att inte säga det då den förstår att det är för sent att påverka något beslut. :)

Min plan:
Inte säga till nån förutom min man.
Bära mina glasögon och inte sminka mig innan operationen.
Efter operationen bära linser och sminka mig och färga håret i nån chockande färg.
Förhoppningsvis dras uppmärksamheten till att jag inte har glasögon och hårfärgen tills folk vänjer sig vid min näsa som den är då.