Hej!

Jag har hatat min näsa sen jag var ca 11 år, iår ska jag fylla 26. Bestämde mig för ca 2 månader sen att 'nu gör jag det', och det känns så rätt!

Jag har aldrig, ALDRIG någonsin berättat för någon hur dåligt jag mått över min näsa. Den har verkligen förstört mycket för självkänslan. I profil är min näsa OK, men framifrån är den stor, rund och klumpig så du kan ju tänka dig när jag möter folk och jag försöker vrida huvudet så de inte ska se min näsa för jag är rädd att de ska stirra, skratta, osv osv, min näsa gör mig paranoid. 

 

Hursomhelst, när jag väl bestämde mig så kände jag att det inte känns lika farligt att kanske berätta för någon , Så när min pojkvän kom hem så bara berättade jag det. Han blev förvånad och sa att jag är fin osv, men sen förstod han att det inte spelar någon roll, jag har redan bestämt mig. När jag väl berättat för honom så gick det lättare, då berättade jag för min ena syster och min bästa vän. 2 veckor senare berättade jag för min andra syster och en till vän. 

 

Jag hade tänkt låta bli att berätta för mamma och pappa. MEn berättade det för min mamma och hon tog det MYCKET bättre än jag föräväntat. Trodde hon skulle bli arg, ledsen och besviken. Jag tror hon mest blev lite chockad och väldigt förvånad. Det blev nog alla, förmodligen för att jag aldrig berättat att näsan fått mig att må så dåligt.

 

Hoppas du finner mod att berätta för åtminstone någon, det känns så himla mycket bättre, jag lovar!! OCh lycka till med din operation och att du blir nöjd!!

KRAM!

Det är synd att det är så tabu att operera sig  Tvekar också på om jag ska berätta om operationen och på vilket sätt. Pröva och smsa det till dem så slipper du deras eventuellt jobbiga första reaktion?   Och strunta i att berätta för de som inte ser dig så ofta, de kommer säkert inte att märka att det är näsan som är annorlunda. Jag planerar att färga håret samtidigt för att avleda, haha!

Jag har haft precis samma problem, skämts så mycket för min näsa och mina komplex att jag inte sagt det till någon. Jag upplever personligen att det är som shagadelica säger, att ju fler man berättar till desto "lättare" blir det. Folks reaktioner blir oftast mycket enklare än vad man föreställer sig i sitt huvud. Mina föräldrar är ganska "stränga" och TOTALT emot skönhetsoperationer. Så jag drog mig läääänge till att berätta över mina tankar. Deras reaktion var i början ganska väntad - dom försökte övertala mig att inte göra det och att "fundera lite till". Men när dom förstod att jag verkligen menade allvar och tänkt igenom detta ordentligt så började dom istället hjälpa mig. Jag tror att dom förstod att jag verkligen gjorde det på rätt grunder och att jag tänkt igenom det ordentligt sedan år tillbaka. Att dom nu vet och stöttar mig i detta betyder jätte mycket för mig! Jag känner mig mycket tryggare i att dom faktiskt vet om vad jag ska gå igenom.

 

Jag tycker verkligen att du ska berätta det till någon innan du åker! Det behöver inte vara dina föräldrar eller din pojkvän, men någon. Du får vara noga med att förklara att du verkligen mått dåligt över det och att detta är något du verkligen vill och kommer göra. Du kanske har någon i din närhet som du känner inte är så fördomsfull? Är helt övertygad om att du kommer känna dig mycket tryggare i detta när du berättat för någon :) 

 

Lycka till :)