Är det dessutom HAN som är pappa till ditt barn...?
Ja, fan, jag vet, det finns såna rötägg så det är inte sant, de fattar nog inte vad de GÖR. De dras medi nån spiral utan att ens reflektera över att det är lika förtroende-underminerande att de sitter o fantiserar vid tangentbordet som utan.
Det som på krogen bara hade blivit en extra blick blir på nätet en början på en karusell som snurrar fortare och fortare; nån j-kla lockelse de inte kan vara utan. Det är så lätt att få "allt" - i fantasin. I verkligheten är det ju inte så. Och på nätet behöver man inte kännas vid sina egna brister, bara utge sig för at vara nån slags perfekt varelse... Och så blir den egna vardagen grå i jämförelse.
Men herregud, vad tror de egentligen, att den de pratar med är perfekt IRL? Dösexig, ständigt villig och vackrare än allt de skådat?? Att hon aldrig ska ha en dålig dag, aldrig ha önskemål för egen del och aldrig varav"jobbig"... Får ju tala för dem. Vilket IQ och vilken insikt i livet...
Taskigt den dag de får inse att nätflirten inte finns där för evigt och definitivt aldrig blir nåt annat (iaf inte nån perfekt varelse) - och båset är ekande tomt...
Been there, done that, typ... eller nästan iaf. Lämna honom, är mitt råd, men det är ju lätt sagt för mig. Eller markera åtminstone så kraftigt att han verkligen reagerar att du inte accepterar det och att det slutar NU - annars kommer han att fatta att han ganska ostraffat kan trampa på dig igen, och du är värd mer. Det gör detsamma här om man definierar det som otrohet eller inte, för det krävs annat än trohet i ett förhållande - bl a respekt, ärlighet och omtanke. Och det kan det ju inte klassas som...
—
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF. Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Usch vad hemskt! Jag har varit med om exakt samma, för bara några månader sen. Det är svårt å veta vad man vill just då. Jag valde ett break up, men har fortfarande starka känslor för honom, och idag träffas vi ändå ganska ofta...
Jag tycker du ska göra dina bröst, för dig, och inte ge honom någon "attention" alls nu! Låt honom pinas, så får du se hur situationen utvecklas, och sen ta ett vettigt beslut som är grundat på förstånd och förnuft.
Hoppas du kan hitta någon annan som kan köra dig, så får du vara ifrån lite.
Det är mina råd till dig men jag tycker du ska följa hjärnan, hjärtat och magkänslan.., om du nu kan få ihop dessa tre... jag såg att du hade ett barn, är det med honom (om man får fråga)?
Hoppas det bästa för dig, och NEJ du är inte äcklig, du är en prefekt kvinna som förtjänar det bästa och RESPEKT, glöm aldrig det!
Tack underbara POF vänner! (Nej han är inte mitt barns far)
Ni anar inte hur mkt era ord betyder för mig just nu... Jag har varit så otroligt ledsen, arg o besviken hela dagen o kvällen... Mest arg och det för att min besvikelse går ut i ilska.
Jag VET att jag INTE är äcklig, och vet o tycker själv att jag både ser bra ut och har en väldigt fin insida, men när något sådant här händer så sviker min starka självkänsl o självförtroende mig lätt..
Jag tog ett beslut vid 18-tiden att jag var tvungen att träffa honom o prata med honom, annars hade jag nog blivit galen för att jag gick här hemma hos min mor o var så förbannad.. Han ville inte först pga rädsla och skam. Men sa att det är viktigt att vi ändå får prata om detta. Han kom efter en halvtimme och vi lämnade våra barn hos min mamma (han har 2 barn sen tidigare och jag har 1 barn sen tidigare) och tog en åktur in i skogen. Jag hade frågor och krävde svar. Jag fick mina svar. Han var helt ärlig och nekade inget jag vet han "gjort". Det han försökte använda som försvar var att vi hade det riktigt dåligt när detta skrivandet med dessa 2 skedde, vi hade bestämt oss för att separera (inte göra slut bara flytta isär) innan förhållandet inte gick att rädda, för att vi BÅDA ville att det skulle funka mellan oss.. Vilket det har gjort, vi har haft det jätte bra sen separationen o sista 2v har vi mer eller mindre blivit sambos igen.
Det jag sa när han försökte använda sig av denna löjliga ursäkt var: Har man det dåligt men vill försöka få det bra med kvinnan/mannen man älskar så är inte lösningen att prata med andra pga att det är dåligt. Det är när man har det som sämst som man måste försöka stå starka och kämpa MEN bara om man VILL.
Jag har verkligen stårr på mig idag, vi ha inte kommit fram till något om att försöka efter detta. Men jag älskar honom och tänker ge detta en tid för att se hur det går... Han VET efter detta att man FÅR INTE behandla mig på detta vis.
Tack ännu en gång för era ord, de stärker mig i att stå på mig, vilket inte alltid är lätt även om man vill!
Du har verkligen rätt i att man inte lagar ett förhållande med hjälp av kilar...
Men är det sant, att det här skrivande begränsar sig i tiden till när ni hade det dåligt och han HAR låtit bli det de senaste två veckorna, av egen vilja? Isåfall kan det ju finnas hopp, och kanske räcka med din markering.
Som vi konstaterat är ingen perfekt, men han måste nog visa lite god vilja och göra sitt bästa för att vinna ditt förtroende tillbaka, tycker jag, om han ska vara värd en chans till.
—
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF. Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Marina: Du känns så bra ia llt du skriver,(även om råd i op osv) jag förstår inte... Var finner man såna vänner?
Ja det var 2ggr under den tsista tid vi hade det dåligt precis innan vi separerade och detta var slutet på februari, så ungefär 2 mån sen.
Han har försökt heeela dagen men att visa den goda viljan men jag har bara slagit bort den och skrivit hur sårad o ledsen o arg jag varit. Vilket resulterade i att han skrev, jag är ledsen jag klarar inte av fler mess idag, du har lyckats knäcka mig och jag lämnade barnen till deras mor... På ett sätt kändes det skönt för det jag ville få fram var hur ont han gjort mig.. Det jag sa till han var att det var inte min avsikt att knäcka honom med mina mess, utan ord på hur jag mår och känner. Skrev att, det är inte jag som knäckt dig, det gjorde du så bra själv!
Han vet att om jag skulle ge honom en chans så krävs det mkt mkt från honom, en tillit som ska byggas upp på nytt..
Jag får se hur jag gör, men måste erkänna att mitt hjärta längtar efter denne mans ändå trygga famn.
Nu ska jag gå o lägga mig hos min underbara son som betyder allt för mig och alltid kommer ge mig genuin kärlek!
Marina: Du känns så bra ia llt du skriver,(även om råd i op osv) jag förstår inte... Var finner man såna vänner?
Ja det var 2ggr under den tsista tid vi hade det dåligt precis innan vi separerade och detta var slutet på februari, så ungefär 2 mån sen.
Han har försökt heeela dagen men att visa den goda viljan men jag har bara slagit bort den och skrivit hur sårad o ledsen o arg jag varit. Vilket resulterade i att han skrev, jag är ledsen jag klarar inte av fler mess idag, du har lyckats knäcka mig och jag lämnade barnen till deras mor... På ett sätt kändes det skönt för det jag ville få fram var hur ont han gjort mig.. Det jag sa till han var att det var inte min avsikt att knäcka honom med mina mess, utan ord på hur jag mår och känner. Skrev att, det är inte jag som knäckt dig, det gjorde du så bra själv!
Han vet att om jag skulle ge honom en chans så krävs det mkt mkt från honom, en tillit som ska byggas upp på nytt..
Jag får se hur jag gör, men måste erkänna att mitt hjärta längtar efter denne mans ändå trygga famn.
Nu ska jag gå o lägga mig hos min underbara son som betyder allt för mig och alltid kommer ge mig genuin kärlek!
Godnatt tuttlisor!
Tack!!! DET blev jag väldigt, väldigt glad för!
Jag förstår dig, det är så naturligt att vilja skriva och sms'a av sig sin besvikelse och smärta - dessutom känner han dig ju trots allt och du har känt dig så nära honom tills alldeles nyss och varit van att dela alla dina känslor med just honom - då är det jättesvårt att INTE blotta all ilska och ledsnad.
Var bara lite förtänksam nu så att inte maktbalansen er emellan blir helt sned, för det är också en kil i en relation. Det går inte att i längden älta någons felsteg, för även en uppriktigt ångerfull kille tröttnar snart på att inte få minsta credit för sina ansträngningar att visa god vilja. Är han det minsta "bra", skäms han ju redan av egen kraft. Han behöver inte så mycket mer skäll. Det kan tvärtom få motsatt effekt och driva bort honom, med känslan att han inte ens är värd att försöka få dig tillbaka. Fast han egentligen VILL just det. Det kan vara väl så effektivt att du bara håller lite distans nu. Svara inte på sms på en gång, var inte tillgänglig hela tiden utan tillåt dig tänka och känna i lugn och ro.
Om jag var du, skulle jag vid behov lipa och älta det här hos bästa vännen, men vara lite mer neutral med killen. Han får fortfarande visa att han menar allvar, men du vinner förmodligen på att inte aktivt stöta bort honom speciellt länge. Jag menar inte att du ska slå upp dörren på vid gavel; han kan gott få knacka och öppna själv; men du behöver ju inte slå igen den framför nosen på honom när han försöker heller. I det läget kanske han slutar knacka, då det blir bara jobbigt för han självkänsla, som ju vad jag förstår är ganska kass redan. Den kan däremot bli bättre av att han efteråt känner att han klarade att ta ställning för vad han verkligen ville (ha dig tillbaka) och jobba för det, så att han fick det, utan att kräla i stoftet.
Du känner honom bättre än jag, och vet bäst om det ligger nåt i mina tankar. Jag hoppas att han är en bra kille som just fått sig en läxa som han lärt sig utantill, och att han lyckas övertyga dig om det.
Skickar många lycka-till-kramar!
—
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF. Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
*kramar om* Åh, jag vet precis i vilken situation du är i nu... Har varit med om samma sak, och det var tårar, mycket prat och en stor besvikelse. Man tappar tilliten för sin sambo. Normalt sett hade jag bara kastat ut pojkvännen, men jag gjorde tvärtom.
Jag tror det hela är som du skrev, de som gör sådant här behöver en bekräftelse, och jag tror faktiskt i deras fall så sträcker det sig till "flört på nätet" de skulle vara alldeles för fega att träffa andra irl.
Vi pratade och redde ut det hela... Det har tagit tid innan jag har kunnat lita på han igen, en ständig undran fanns länge innan jag kunde släppa det helt. Men det går. Idag är det ca 4 år sedan och vi har klarat det.
Skulle det hända igen här hemma.... Ja då finns det bara en utväg, en spark i arslet
Var stark, gör din operation.. Du klarar detta. Kram
Ja jag blir helt ordlös när jag läser dina meddelanden, just för att du skriver dem så bra, ger mkt goda råd och peppning.. Så kloka ord du skriver och som kommer hjälpa mig i detta. TACK!
Jag förstår precis vad du menar och hade jag inte läst detta så hade jag nog varit lite för hård mot honom.. Jag märker ju att han verkligen är ångerfull och kämpar och vill kämpa för mig.
Jag har bestämt mig för att ha med honom i övermorgon till op, han är ju ändå den som stått mig närmast och stöttat mig i mitt beslut osv, han får mig ändå att känna mig trygg.. Åker jag dit utan honom kommer jag känna mig rädd, ensam och ledsen. Vill ha han vid min sida när jag vaknar upp, och som han sa imorse.. Jag vill verkligen finnas för dig på torsdag, jag vill hjälpa dig och passa upp på dig efter op när du ska ta det lugnt.. Han har ju sen konsultation ordnat ledigt från jobbet tors o fred.. Vi har ordnat så våra barn ska till sina respektive en dag tidigare pga op.. JA, jag VILL ha honom vid min sida.. Även om jag fortfarande är sårad.
Något jag verkligen ska ha i tanken som du skriver är att om vi fortsätter/börjar om så är det ju viktigt att jag inte älstar och tar upp detta när det blir något tjaffs.. Men jag sa till honom.. Jag kan älska, jag kan förlåta men glömmer gör jag inte.. Sen är det självklart att jag måste lära mig att lägga det bakom mig.
INGEN männsika är felfri, alla gör vi misstag nångång, det viktigaste är att man lär sig av sina misstag! Det sa jag även till honom.
Vill oxå säga att denna man är den första vettiga och bra man jag haft. Min sons pappa var sjukligt svartsjuk och är alkoholist. Min pojkvän efter honom var en alkohol och narkotika missbrukare.
För en gångs skull träffade jag denna man och han har inga problem (jo möjligen med sin självkänsla, den går att jobba med) och är underbar annars!
Vi har bestämt oss för att ses idag o prata lite mer, kanske en middag ute. Jag vill detta för att det ska kännas bättre att ha med honom i övermorgon. Han är villig att kämpa och visa mig och jag VET att han älskar mig!
NETT:
Underbart o höra att jag inte är ensam och viktigaste av allt skönt att höra att det finns de som tar sig igenom sådant och blir starka tillsammans igen! Vad glad jag är för din skull. Det kan väl tydligen vara så ibland, tyvärr.. Att det krävs något för ett uppvaknande, för att de ska inse vad de verkligen har. Nu hoppas jag att han insett och är inget annat än en god och "trogen" man i fortsättningen!
fyy vad hemskt å vaar med om! jag sjl har varit en sån person som sökt bekräftelse! kanske har en aning av sånt beteende i dags läget! men skulle aldrig få för mig sitta å skriva sånt som han gjort jag ahde inte accepterat d för fem öre!
Är det dessutom HAN som är pappa till ditt barn...?
Ja, fan, jag vet, det finns såna rötägg så det är inte sant, de fattar nog inte vad de GÖR. De dras medi nån spiral utan att ens reflektera över att det är lika förtroende-underminerande att de sitter o fantiserar vid tangentbordet som utan.
Det som på krogen bara hade blivit en extra blick blir på nätet en början på en karusell som snurrar fortare och fortare; nån j-kla lockelse de inte kan vara utan. Det är så lätt att få "allt" - i fantasin. I verkligheten är det ju inte så. Och på nätet behöver man inte kännas vid sina egna brister, bara utge sig för at vara nån slags perfekt varelse... Och så blir den egna vardagen grå i jämförelse.
Men herregud, vad tror de egentligen, att den de pratar med är perfekt IRL? Dösexig, ständigt villig och vackrare än allt de skådat?? Att hon aldrig ska ha en dålig dag, aldrig ha önskemål för egen del och aldrig varav"jobbig"... Får ju tala för dem. Vilket IQ och vilken insikt i livet...
Taskigt den dag de får inse att nätflirten inte finns där för evigt och definitivt aldrig blir nåt annat (iaf inte nån perfekt varelse) - och båset är ekande tomt...
Been there, done that, typ... eller nästan iaf. Lämna honom, är mitt råd, men det är ju lätt sagt för mig. Eller markera åtminstone så kraftigt att han verkligen reagerar att du inte accepterar det och att det slutar NU - annars kommer han att fatta att han ganska ostraffat kan trampa på dig igen, och du är värd mer. Det gör detsamma här om man definierar det som otrohet eller inte, för det krävs annat än trohet i ett förhållande - bl a respekt, ärlighet och omtanke. Och det kan det ju inte klassas som...
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Usch vad hemskt! Jag har varit med om exakt samma, för bara några månader sen. Det är svårt å veta vad man vill just då. Jag valde ett break up, men har fortfarande starka känslor för honom, och idag träffas vi ändå ganska ofta...
Jag tycker du ska göra dina bröst, för dig, och inte ge honom någon "attention" alls nu! Låt honom pinas, så får du se hur situationen utvecklas, och sen ta ett vettigt beslut som är grundat på förstånd och förnuft.
Hoppas du kan hitta någon annan som kan köra dig, så får du vara ifrån lite.
Det är mina råd till dig men jag tycker du ska följa hjärnan, hjärtat och magkänslan.., om du nu kan få ihop dessa tre... jag såg att du hade ett barn, är det med honom (om man får fråga)?
Hoppas det bästa för dig, och NEJ du är inte äcklig, du är en prefekt kvinna som förtjänar det bästa och RESPEKT, glöm aldrig det!
Tusen kramar och puffar^^
Tack underbara POF vänner! (Nej han är inte mitt barns far)
Ni anar inte hur mkt era ord betyder för mig just nu... Jag har varit så otroligt ledsen, arg o besviken hela dagen o kvällen... Mest arg och det för att min besvikelse går ut i ilska.
Jag VET att jag INTE är äcklig, och vet o tycker själv att jag både ser bra ut och har en väldigt fin insida, men när något sådant här händer så sviker min starka självkänsl o självförtroende mig lätt..
Jag tog ett beslut vid 18-tiden att jag var tvungen att träffa honom o prata med honom, annars hade jag nog blivit galen för att jag gick här hemma hos min mor o var så förbannad.. Han ville inte först pga rädsla och skam. Men sa att det är viktigt att vi ändå får prata om detta. Han kom efter en halvtimme och vi lämnade våra barn hos min mamma (han har 2 barn sen tidigare och jag har 1 barn sen tidigare) och tog en åktur in i skogen. Jag hade frågor och krävde svar. Jag fick mina svar. Han var helt ärlig och nekade inget jag vet han "gjort". Det han försökte använda som försvar var att vi hade det riktigt dåligt när detta skrivandet med dessa 2 skedde, vi hade bestämt oss för att separera (inte göra slut bara flytta isär) innan förhållandet inte gick att rädda, för att vi BÅDA ville att det skulle funka mellan oss.. Vilket det har gjort, vi har haft det jätte bra sen separationen o sista 2v har vi mer eller mindre blivit sambos igen.
Det jag sa när han försökte använda sig av denna löjliga ursäkt var: Har man det dåligt men vill försöka få det bra med kvinnan/mannen man älskar så är inte lösningen att prata med andra pga att det är dåligt. Det är när man har det som sämst som man måste försöka stå starka och kämpa MEN bara om man VILL.
Jag har verkligen stårr på mig idag, vi ha inte kommit fram till något om att försöka efter detta. Men jag älskar honom och tänker ge detta en tid för att se hur det går... Han VET efter detta att man FÅR INTE behandla mig på detta vis.
Tack ännu en gång för era ord, de stärker mig i att stå på mig, vilket inte alltid är lätt även om man vill!
Kramar till er alla!
Du har verkligen rätt i att man inte lagar ett förhållande med hjälp av kilar...
Men är det sant, att det här skrivande begränsar sig i tiden till när ni hade det dåligt och han HAR låtit bli det de senaste två veckorna, av egen vilja? Isåfall kan det ju finnas hopp, och kanske räcka med din markering.
Som vi konstaterat är ingen perfekt, men han måste nog visa lite god vilja och göra sitt bästa för att vinna ditt förtroende tillbaka, tycker jag, om han ska vara värd en chans till.
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Håll huvet högt. Ta hans hjälp, men dumpa om ett par veckor, lika bra att utnyttja honom tycker jag. Idiotkille!!!
Marina: Du känns så bra ia llt du skriver,(även om råd i op osv) jag förstår inte... Var finner man såna vänner?
Ja det var 2ggr under den tsista tid vi hade det dåligt precis innan vi separerade och detta var slutet på februari, så ungefär 2 mån sen.
Han har försökt heeela dagen men att visa den goda viljan men jag har bara slagit bort den och skrivit hur sårad o ledsen o arg jag varit. Vilket resulterade i att han skrev, jag är ledsen jag klarar inte av fler mess idag, du har lyckats knäcka mig och jag lämnade barnen till deras mor... På ett sätt kändes det skönt för det jag ville få fram var hur ont han gjort mig.. Det jag sa till han var att det var inte min avsikt att knäcka honom med mina mess, utan ord på hur jag mår och känner. Skrev att, det är inte jag som knäckt dig, det gjorde du så bra själv!
Han vet att om jag skulle ge honom en chans så krävs det mkt mkt från honom, en tillit som ska byggas upp på nytt..
Jag får se hur jag gör, men måste erkänna att mitt hjärta längtar efter denne mans ändå trygga famn.
Nu ska jag gå o lägga mig hos min underbara son som betyder allt för mig och alltid kommer ge mig genuin kärlek!
Godnatt tuttlisor!
Tack!!! DET blev jag väldigt, väldigt glad för!
Jag förstår dig, det är så naturligt att vilja skriva och sms'a av sig sin besvikelse och smärta - dessutom känner han dig ju trots allt och du har känt dig så nära honom tills alldeles nyss och varit van att dela alla dina känslor med just honom - då är det jättesvårt att INTE blotta all ilska och ledsnad.
Var bara lite förtänksam nu så att inte maktbalansen er emellan blir helt sned, för det är också en kil i en relation. Det går inte att i längden älta någons felsteg, för även en uppriktigt ångerfull kille tröttnar snart på att inte få minsta credit för sina ansträngningar att visa god vilja. Är han det minsta "bra", skäms han ju redan av egen kraft. Han behöver inte så mycket mer skäll. Det kan tvärtom få motsatt effekt och driva bort honom, med känslan att han inte ens är värd att försöka få dig tillbaka. Fast han egentligen VILL just det. Det kan vara väl så effektivt att du bara håller lite distans nu. Svara inte på sms på en gång, var inte tillgänglig hela tiden utan tillåt dig tänka och känna i lugn och ro.
Om jag var du, skulle jag vid behov lipa och älta det här hos bästa vännen, men vara lite mer neutral med killen. Han får fortfarande visa att han menar allvar, men du vinner förmodligen på att inte aktivt stöta bort honom speciellt länge. Jag menar inte att du ska slå upp dörren på vid gavel; han kan gott få knacka och öppna själv; men du behöver ju inte slå igen den framför nosen på honom när han försöker heller. I det läget kanske han slutar knacka, då det blir bara jobbigt för han självkänsla, som ju vad jag förstår är ganska kass redan. Den kan däremot bli bättre av att han efteråt känner att han klarade att ta ställning för vad han verkligen ville (ha dig tillbaka) och jobba för det, så att han fick det, utan att kräla i stoftet.
Du känner honom bättre än jag, och vet bäst om det ligger nåt i mina tankar. Jag hoppas att han är en bra kille som just fått sig en läxa som han lärt sig utantill, och att han lyckas övertyga dig om det.
Skickar många lycka-till-kramar!
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
*kramar om* Åh, jag vet precis i vilken situation du är i nu... Har varit med om samma sak, och det var tårar, mycket prat och en stor besvikelse. Man tappar tilliten för sin sambo. Normalt sett hade jag bara kastat ut pojkvännen, men jag gjorde tvärtom.
Jag tror det hela är som du skrev, de som gör sådant här behöver en bekräftelse, och jag tror faktiskt i deras fall så sträcker det sig till "flört på nätet" de skulle vara alldeles för fega att träffa andra irl.
Vi pratade och redde ut det hela... Det har tagit tid innan jag har kunnat lita på han igen, en ständig undran fanns länge innan jag kunde släppa det helt. Men det går. Idag är det ca 4 år sedan och vi har klarat det.
Skulle det hända igen här hemma.... Ja då finns det bara en utväg, en spark i arslet
Var stark, gör din operation.. Du klarar detta. Kram
Marina
Ja jag blir helt ordlös när jag läser dina meddelanden, just för att du skriver dem så bra, ger mkt goda råd och peppning..
Så kloka ord du skriver och som kommer hjälpa mig i detta. TACK!
Jag förstår precis vad du menar och hade jag inte läst detta så hade jag nog varit lite för hård mot honom.. Jag märker ju att han verkligen är ångerfull och kämpar och vill kämpa för mig.
Jag har bestämt mig för att ha med honom i övermorgon till op, han är ju ändå den som stått mig närmast och stöttat mig i mitt beslut osv, han får mig ändå att känna mig trygg.. Åker jag dit utan honom kommer jag känna mig rädd, ensam och ledsen. Vill ha han vid min sida när jag vaknar upp, och som han sa imorse.. Jag vill verkligen finnas för dig på torsdag, jag vill hjälpa dig och passa upp på dig efter op när du ska ta det lugnt.. Han har ju sen konsultation ordnat ledigt från jobbet tors o fred.. Vi har ordnat så våra barn ska till sina respektive en dag tidigare pga op.. JA, jag VILL ha honom vid min sida.. Även om jag fortfarande är sårad.
Något jag verkligen ska ha i tanken som du skriver är att om vi fortsätter/börjar om så är det ju viktigt att jag inte älstar och tar upp detta när det blir något tjaffs.. Men jag sa till honom.. Jag kan älska, jag kan förlåta men glömmer gör jag inte.. Sen är det självklart att jag måste lära mig att lägga det bakom mig.
INGEN männsika är felfri, alla gör vi misstag nångång, det viktigaste är att man lär sig av sina misstag! Det sa jag även till honom.
Vill oxå säga att denna man är den första vettiga och bra man jag haft. Min sons pappa var sjukligt svartsjuk och är alkoholist. Min pojkvän efter honom var en alkohol och narkotika missbrukare.
För en gångs skull träffade jag denna man och han har inga problem (jo möjligen med sin självkänsla, den går att jobba med) och är underbar annars!
Vi har bestämt oss för att ses idag o prata lite mer, kanske en middag ute. Jag vill detta för att det ska kännas bättre att ha med honom i övermorgon. Han är villig att kämpa och visa mig och jag VET att han älskar mig!
NETT:
Underbart o höra att jag inte är ensam och viktigaste av allt skönt att höra att det finns de som tar sig igenom sådant och blir starka tillsammans igen! Vad glad jag är för din skull. Det kan väl tydligen vara så ibland, tyvärr.. Att det krävs något för ett uppvaknande, för att de ska inse vad de verkligen har. Nu hoppas jag att han insett och är inget annat än en god och "trogen" man i fortsättningen!
KRAMAR TILL ER! NI ÄR UNDERBARA!
fyy vad hemskt å vaar med om! jag sjl har varit en sån person som sökt bekräftelse! kanske har en aning av sånt beteende i dags läget! men skulle aldrig få för mig sitta å skriva sånt som han gjort jag ahde inte accepterat d för fem öre!