Men fy så hemskt blir törögd då jag tänker på vad du har fått gått i genom! Men jag hoppas verkligen att du inser vilken underbar, vacker, rolig och självständig kvinna du faktiskt är! Du förtjänar en man som älskar dig för just den du är, och c hade älskat dig för den du är så hade han inte brytt sig om att du kanske har ett kilo mer eller mindre. För sin älskade är alltid vacker i ens ögon. Sen så ska man som partner höja varandra och INTE sänka varandra!
Och jag hoppas du vet att det finns alltid någon i ens närhet/bekanskapkrets som är intresserad en. Och då menar jag av hela dig med både dina fel och brister för dom har vi alla. Så gör inte samma fel och sitt och tänk "ja men vi hqade det ju bra tillsammans, han är ju snäll". Ja jo snäll är vi alla kanske inte altid och det är de du måste göra skriv ner allting som du har stört dig på han och skriv sedan ner hur det har påverkat dig och sedan skriver du de "positiva egenskaperna" med han och slutligen så ser du vad som väger mest. Och förhoppningsvis ser du att han inte är värd dig! och sen en till sak man kan aldrig älska någon annan om man inte älskar sig själv, så nu har du chansen att bygga upp ditt självförtroende och göra precis det du vill, det är nu du borde omge dig med goda vänner och bara njuta, far ut på stan och lägg märke till att det faktiskt finns män som kollar på dig och tycker du är en riktig läckerbit! Kram
Jag var tvungen å kommentera här..Ursäkta men vilken del av dig är tjock? bilderna du har i profilen säger att du e hur smal som helst!! Killar är killar de har alltid en ursäkt..Det betyder inte alls att du eller din kropp e felet..Killen e så jävla bra på att skylla sina brister på tjejen för att övertala sig sj om att d e hon d e fel på..Och tjejer e så naiva och tror på det själva... you are better off without him...var glad att d e över, en sån idiot vill ingen ha
Jag var tvungen å kommentera här..Ursäkta men vilken del av dig är tjock? bilderna du har i profilen säger att du e hur smal som helst!! Killar är killar de har alltid en ursäkt..Det betyder inte alls att du eller din kropp e felet..Killen e så jävla bra på att skylla sina brister på tjejen för att övertala sig sj om att d e hon d e fel på..Och tjejer e så naiva och tror på det själva... you are better off without him...var glad att d e över, en sån idiot vill ingen ha
Bra skrivet! Instämmer
Instämmer! Du har en kropp som många skulle avundas kan jag lova!
Men det är bara att inse att det här handlar egentligen inte om att det är fel på dig utan honom.
Jag är tämligen säker att han skulle hitta fel på Adriana Lima efter ett tag också....
—
Inga barn
Opererad av Tuve Mårtensson
Komplikationer och byte till annan klinik och kirurg.
Jag har en något liknande barndom som dig och vet mer än väl hur det ställer till ens självkänsla och förstår behovet av bekräftelse. Jag har också varit tillsammans med killar som har varit sämre än jag egentligen förtjänar så jag förstår dig. MEN jag måste verkligen säga att han INTE är din bästa vän, en bra vän säger inte sådana där saker! Om du tänker på hur du själv betraktar någon du älskar, tycker du då inte att den personen är vacker? För precis så ska det vara, den man älskar är vacker i ens ögon. Jag blir upprörd!!!!! Du ska verkligen, verkligen aldrig nöja dig med någon som klagar på detaljer på din kropp! Hemskt!! Så räta på ryggen och gå gå gå iväg från honom och alla dumma tankar om dig själv han har planterat i ditt huvud. Kram på dig!
jag har inte ord för hur tacksam jag är för att ni skriver här i min tråd, jag har nu vart singel sen 19 dec och vi har setts då och då. haft sex för vi har så jävla gymt sex haha men ja, det känns så befriande att åka därifrån och nu börjar jag gå in i dejtingdjungeln på allvar så nu är de slut med han och det heta sexet...
jag har alltid sökt bekräftelse inom kärlek, sen om det är pga min barndom det vet jag inte men båda mina flräldrar har haft det svårt med alkoholen så jag har alltid vart den med dåligt samvete och vill ta hand om dom.. typ..
jag mår dåligt över min kropp och det har jag gjort i 3½ år eftersom jag varje dag har tänkt på vad han tycker, varför vi tränar så ofta, att jag inte kan låta han träna själv för då anses jag dålig och lat om jag inte har nå extra plugg i skolan.
Nu kan jag njuta av att dricka läsk en tisdag och äta chips en onsdag utan att få onda ögat, jag ser ju hur män tittar på mig, är medlem på happypancake och får sjuuuukt mkt meddelanden från män om hur fin jag är osv..
så ja, jag söker mig till uppmärksamhet och bekräftelse, men nu är jag medlem på dejtingsidan för att jag njuter av en bekräftelse som jag bara kan ta åt mig utan att känna att jag hppar in i nästa förhållande.. jag ska bo hemma till aug/sep för att spara ihop pengar bara..det funkar bättre än jag trodde..
att flytta själv sen skrämmer mig, alltid bott med en pojkvän, en i 2 år och senaste i ca 3½år så.. bodde bara hemma 6 mån emellan dessa föhållanden så nu i höst kommer bli min första lgh, sj'lv.
jag måste ta tag i min rädsla för att vara själv, bo själv osv. det ska jag övervinna och jag har förberett mig länge nu på att jag ska flytta i höst så jag planerar det och jag ser fram emot att möta min rädsla även om ja hatar det på samma sätt.
jag får dock fortfarande, eller varje dag, dåligt samvete pga min kropp. mitt ex C påpekeade mina innanlår/lår och jag äcklas numera över mig själv.. jag har dock inte spytt sen vi gjorde slut..
jag vet att jag förtjänar någon som älskar MIG för den jag ÄR och det kan han aldrig ge mig så varför saknar man honom?
efter varje gång vi haft sex så har ja kommit fram till att jag saknar det. närheten.. inte kärleken, för kärlek har jag aldrig fått av honom till 100% så det jag saknar är sexet..d
det är ju sjukt, inse att man inte saknar kärleken för att det aldrig fanns någon äkta.. bara 99% men aldrig aldrig aldrig 100%..
jag har en vän.. jag skojar inte.. en vän och jag vet inte hur jag ska skaffa fler.. jag vill ut och parta lite men jag har ingen att ugås med.. har många på facebook men fan, ingen att ringa och fråga, ska vi ut ikväll?
vet ni vad?
en kille eller två tre ja.. de vill träffa mig in real life men vet ni var min första tanke var, på riktigt..
jag tänkte att jag bestämmer träff om 3-4 veckor för då hinner jag gå ner något kilo om ja äter mindre, jag planerar redan nu hur jag ska stå med benen innan vi möts för att se smalast ut och dölja innanlåren.. fyfan vad sjukt!
ett sjukt beteende som han har orsakat.. jag VET att jag inte är smal, jag har lår som går ihop och dallrar och liite för mkt kilon på min korta kropp men fyfan.. hur jävla äcklig ska man behöva känna sig?
jag blir fan trött på mig själv!!!!!
jag är tacksam för att jag kan gå, springa, se, äta, känna smak och doft, fick kämpa för ett sommarjobb och kunde betala av mina tuttar kontant, min livsdröm, BRÖST!!! jag lyckades ta körkort mellan två salstentor i skolan, jag ska börja termin 5 av 7 i höst och har INGET som släpar. jag är fan stolt över allt jag gör!!!!! jag ska aldrig bli som mina föräldrar alkoholmössigt och ekonomiskt, jag är sjukt sträng med ekonomi och jag har och spar allt och sätter in i mina pärmar, har stenkoll!!!
men nog fan ska jag hata min kropp, äcklas av mig själv, hata mig själv, hata mina lår, få ångest i mars för att jag kanske ska visa mig i bikini i juli.. så jävla sjukt...
jag längtar tills den dagen jag får uppleva äkta kärlek, den där oändliga kärleken jag kände med mina frsta pojkvän.. tills han var otrogen men innan han var det, under de två åren.. han var så stolt över att få vara min, han visade det alltid, var aldrig rädd för att säga det högt inför alla... det slutade ju dåligt men det var ändå äkta kärlek..
och denna C i 3½ år har gett mig så mkt kärlek.. för det har han det ska jag inte ljuga om, men jag tror att det var en kärlek som grundade sig i trygghet, en trygghet med hem och stadig ekonomi, han gav mig så mkt kärlek men det var en kärlek som var... tom , eller falsk ..
det är så svårt att förklara och jag tror inte att jag kan förklara för ingen skulle förstå MEN det var en kärlek utan kärlek liksom...
skit samma,
jag ser fram emot att bli älskad för den jag är..
måste bara skaffa fler äkta vänner!!!!!
för det saknar jag!
—
ÅLDER: 25 år, LÄNGD: 155 cm, VIKT: ca 61 kg DÅ: H&M 75B. NU: 70H/70i! SJUKT ROLIGT =)
Klinik/Läkare: KirurgCentrum Ingemar Blomgren & Operation 5 oktober 2011! NU: Allergan Runda Släta Geléhallon 435cc Hög profil med Bakomplace
jag har inte ord för hur tacksam jag är för att ni skriver här i min tråd, jag har nu vart singel sen 19 dec och vi har setts då och då. haft sex för vi har så jävla gymt sex haha men ja, det känns så befriande att åka därifrån och nu börjar jag gå in i dejtingdjungeln på allvar så nu är de slut med han och det heta sexet...
jag har alltid sökt bekräftelse inom kärlek, sen om det är pga min barndom det vet jag inte men båda mina flräldrar har haft det svårt med alkoholen så jag har alltid vart den med dåligt samvete och vill ta hand om dom.. typ..
jag mår dåligt över min kropp och det har jag gjort i 3½ år eftersom jag varje dag har tänkt på vad han tycker, varför vi tränar så ofta, att jag inte kan låta han träna själv för då anses jag dålig och lat om jag inte har nå extra plugg i skolan.
Nu kan jag njuta av att dricka läsk en tisdag och äta chips en onsdag utan att få onda ögat, jag ser ju hur män tittar på mig, är medlem på happypancake och får sjuuuukt mkt meddelanden från män om hur fin jag är osv..
så ja, jag söker mig till uppmärksamhet och bekräftelse, men nu är jag medlem på dejtingsidan för att jag njuter av en bekräftelse som jag bara kan ta åt mig utan att känna att jag hppar in i nästa förhållande.. jag ska bo hemma till aug/sep för att spara ihop pengar bara..det funkar bättre än jag trodde..
att flytta själv sen skrämmer mig, alltid bott med en pojkvän, en i 2 år och senaste i ca 3½år så.. bodde bara hemma 6 mån emellan dessa föhållanden så nu i höst kommer bli min första lgh, sj'lv.
jag måste ta tag i min rädsla för att vara själv, bo själv osv. det ska jag övervinna och jag har förberett mig länge nu på att jag ska flytta i höst så jag planerar det och jag ser fram emot att möta min rädsla även om ja hatar det på samma sätt.
jag får dock fortfarande, eller varje dag, dåligt samvete pga min kropp. mitt ex C påpekeade mina innanlår/lår och jag äcklas numera över mig själv.. jag har dock inte spytt sen vi gjorde slut..
jag vet att jag förtjänar någon som älskar MIG för den jag ÄR och det kan han aldrig ge mig så varför saknar man honom?
efter varje gång vi haft sex så har ja kommit fram till att jag saknar det. närheten.. inte kärleken, för kärlek har jag aldrig fått av honom till 100% så det jag saknar är sexet..d
det är ju sjukt, inse att man inte saknar kärleken för att det aldrig fanns någon äkta.. bara 99% men aldrig aldrig aldrig 100%..
jag har en vän.. jag skojar inte.. en vän och jag vet inte hur jag ska skaffa fler.. jag vill ut och parta lite men jag har ingen att ugås med.. har många på facebook men fan, ingen att ringa och fråga, ska vi ut ikväll?
vet ni vad?
en kille eller två tre ja.. de vill träffa mig in real life men vet ni var min första tanke var, på riktigt..
jag tänkte att jag bestämmer träff om 3-4 veckor för då hinner jag gå ner något kilo om ja äter mindre, jag planerar redan nu hur jag ska stå med benen innan vi möts för att se smalast ut och dölja innanlåren.. fyfan vad sjukt!
ett sjukt beteende som han har orsakat.. jag VET att jag inte är smal, jag har lår som går ihop och dallrar och liite för mkt kilon på min korta kropp men fyfan.. hur jävla äcklig ska man behöva känna sig?
jag blir fan trött på mig själv!!!!!
jag är tacksam för att jag kan gå, springa, se, äta, känna smak och doft, fick kämpa för ett sommarjobb och kunde betala av mina tuttar kontant, min livsdröm, BRÖST!!! jag lyckades ta körkort mellan två salstentor i skolan, jag ska börja termin 5 av 7 i höst och har INGET som släpar. jag är fan stolt över allt jag gör!!!!! jag ska aldrig bli som mina föräldrar alkoholmössigt och ekonomiskt, jag är sjukt sträng med ekonomi och jag har och spar allt och sätter in i mina pärmar, har stenkoll!!!
men nog fan ska jag hata min kropp, äcklas av mig själv, hata mig själv, hata mina lår, få ångest i mars för att jag kanske ska visa mig i bikini i juli.. så jävla sjukt...
jag längtar tills den dagen jag får uppleva äkta kärlek, den där oändliga kärleken jag kände med mina frsta pojkvän.. tills han var otrogen men innan han var det, under de två åren.. han var så stolt över att få vara min, han visade det alltid, var aldrig rädd för att säga det högt inför alla... det slutade ju dåligt men det var ändå äkta kärlek..
och denna C i 3½ år har gett mig så mkt kärlek.. för det har han det ska jag inte ljuga om, men jag tror att det var en kärlek som grundade sig i trygghet, en trygghet med hem och stadig ekonomi, han gav mig så mkt kärlek men det var en kärlek som var... tom , eller falsk ..
det är så svårt att förklara och jag tror inte att jag kan förklara för ingen skulle förstå MEN det var en kärlek utan kärlek liksom...
skit samma,
jag ser fram emot att bli älskad för den jag är..
måste bara skaffa fler äkta vänner!!!!!
för det saknar jag!
Jag är ju väldigt mycket äldre än du och i en helt annan livssituation numera även om jag kan känna igen mig i väldigt mycket av det du skriver från det att jag var yngre och hela tiden sökte efter någon som kunde älska mig för den jag var (om jag fann någon så gick jag dock vidare eftersom det måste vara fel på den som kärade ner sig i mig), men vill du ha någon att ta en fika med, snacka skit med eller gå ut och ta en öl med och åldern inte spelar någon roll så finns jag ju i samma stad. Har inte fritid i överflöd, men en fika och lite tjejsnack har man väl alltid tid för! Oavsett vilket så känner jag mig övertygad om att lyckan finns runt hörnet för dig om du bara vågar titta.
—
2 barn
169 cm, 58 kg
Strl före op:75B
Nu: 65H
Konsultation 8/9 Carl-Johan Gustafson, Proforma
Op 24/10 Carl-Johan Gustafson, Proforma
400 cc hp framför bröstmuskeln
Jag bor inte i samma stad som dig men hade lätt tagit en tjejfika och bara tjötat om allt och ingenting om jag hade bott närmare. Det kan vara sjukt svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Folk har så lite tid och hinner knappt med de vänner de redan har. Och här i Sverige måste man liksom ha en "ursäkt" att ses, som att man jobbar på samma ställe eller har barn på samma dagis...
Blir så berörd av det du har skrivit och din bakgrund. Men det låter som att du är på rätt väg nu och det är himla kul att höra. KRAM!
Vad jag läste av det första inlägget du skrev, grundar din acceptans till att bli behandlad på detta sättet på mer än ditt ex. När man växer upp i ostabil känslomässig miljö, dvs föräldrar som är ostabila i sin relation till varandra, där det finns en ständig konflikt mellan dom, en stormig relation helt enkelt, sätter spår och osäkerhet i barnen. Föräldrar som missbrukar på ett lr annat sätt försummar ofta sig själva och sina barn. Detta lämnar mönster i barnen som dom utvecklar till vuxen ålder.
Nyckeln är att börja förstå sig själv, varför man gör de val man gör i livet, varför man har ett visst mönster i sitt liv, vad har jag för förhållningssätt till mig. En bra fråga man kan ställa sig själv är, -Vad har mina föräldrar lärt mig medvetet (moral, beteende etc) och vad har de lärt mig omedvetet (beteende som man tex lär sig av dom på ett omedvetet plan) ?
Jag vet precis hur det är att växa upp i en ostabil miljö (mamma akademiker men drack och löpte amok och skapade drama på fyllan, därför att som jag ser det, hon är inte känslomässigt stabil. Tyvärr är hon det fortfarande inte). Jag har nu som äldre förstått att jag omedvetet lärt mig genom ett destruktivt relationsmönster från min barndom. Jag tror att det är viktigt att förstå mönster från sin barndom och komma till insikt med att som vuxen styr man sitt liv själv.
Självförtroende och självkänsla är 2 olika saker. Självkänsla kommer inifrån. När jag har självkänsla vet jag vad jag accepterar, var mina gränser går och så vidare. Vem är du? Älskar du dig själv, för den personlighet du har? Uppskattar du dig själv för alla de saker du gör? När tittade du dig i spegeln och sa till dig själv högt, -Fan vad bra jag är! Gud vad snygg jag är! Det där gjorde jag riktigt bra idag! Man ger sig själv allt för sällan en klapp på axeln! Självförtroende är mer att du tror på dig själv. Du tror på att du klarar av att gå vidare.
Jag känner igen mig i att längta och söka efter kärlek i det du skriver. Den kraften kan bli destruktiv om man söker den som en bekräftelse. Älska dig själv så faller alla idioter på vägen automatiskt bort. Som en klok man skrev, En relation är mellan två känslomässigt stabila människor som ser till sina egna behov och varandras behov. Man älskar varandra för det dom är. Allt annat kallas för Trassel. ;-)
Kollade in dina bilder, var är du tjock? Du är ju hur fin som helst. Varför tycker inte du det själv?
Kram
—
Konsultation på Proforma 17/2.
34 år, ammat 2 barn, bh 70c idag, mycket bröstvävnad. 167 cm, 60 kg. Bokad bröstförstoring 23/4 med Carl Johan Gustafson.
Mentor HP, 450cc. Funderar på vilken coh jag ska välja och om UHP vore nåt för mig. Jag valde 590cc
Ursäkta men vilken skit!!!! DU FÖRTJÄNAR TUSEN GGR BÄTTRE!!
o snälla ngn,,,övervikt??? Du måste ju vara kurvigt snygg kvinna om du som jag kan se under info är 155 lång o väger 61!!
Han vet inte vad han förlorar!! Vet att det är jobbigt för dig... men hoppas inte du går tillbaka till den skiten någon dag då han "ångrar sig"..
Har själv varit i sånt förhållande, och blev x antal år fattigare... Eller rikare om man ska utgå från erfarenhet samt att jag vet hur mycket jag verkligen är värd idag!
Åh,, massa bamse kramar till dig gumman! Hoppas allt löser sig och att du verkligen vet att du är fin precis som du är!!!!
—
Byst: 94cm
Under byst: 77cm
Midja: 71cm
Höft: 94cm
Men fy så hemskt blir törögd då jag tänker på vad du har fått gått i genom! Men jag hoppas verkligen att du inser vilken underbar, vacker, rolig och självständig kvinna du faktiskt är! Du förtjänar en man som älskar dig för just den du är, och c hade älskat dig för den du är så hade han inte brytt sig om att du kanske har ett kilo mer eller mindre. För sin älskade är alltid vacker i ens ögon. Sen så ska man som partner höja varandra och INTE sänka varandra!
Och jag hoppas du vet att det finns alltid någon i ens närhet/bekanskapkrets som är intresserad en. Och då menar jag av hela dig med både dina fel och brister för dom har vi alla. Så gör inte samma fel och sitt och tänk "ja men vi hqade det ju bra tillsammans, han är ju snäll". Ja jo snäll är vi alla kanske inte altid och det är de du måste göra skriv ner allting som du har stört dig på han och skriv sedan ner hur det har påverkat dig och sedan skriver du de "positiva egenskaperna" med han och slutligen så ser du vad som väger mest. Och förhoppningsvis ser du att han inte är värd dig! och sen en till sak man kan aldrig älska någon annan om man inte älskar sig själv, så nu har du chansen att bygga upp ditt självförtroende och göra precis det du vill, det är nu du borde omge dig med goda vänner och bara njuta, far ut på stan och lägg märke till att det faktiskt finns män som kollar på dig och tycker du är en riktig läckerbit! Kram
Bra skrivet! Instämmer
Instämmer! Du har en kropp som många skulle avundas kan jag lova!
Men det är bara att inse att det här handlar egentligen inte om att det är fel på dig utan honom.
Jag är tämligen säker att han skulle hitta fel på Adriana Lima efter ett tag också....
Inga barn
Opererad av Tuve Mårtensson
Komplikationer och byte till annan klinik och kirurg.
Strl före op: 75C
Strl efter op: återstår att se
Jag har en något liknande barndom som dig och vet mer än väl hur det ställer till ens självkänsla och förstår behovet av bekräftelse. Jag har också varit tillsammans med killar som har varit sämre än jag egentligen förtjänar så jag förstår dig. MEN jag måste verkligen säga att han INTE är din bästa vän, en bra vän säger inte sådana där saker! Om du tänker på hur du själv betraktar någon du älskar, tycker du då inte att den personen är vacker? För precis så ska det vara, den man älskar är vacker i ens ögon. Jag blir upprörd!!!!! Du ska verkligen, verkligen aldrig nöja dig med någon som klagar på detaljer på din kropp! Hemskt!! Så räta på ryggen och gå gå gå iväg från honom och alla dumma tankar om dig själv han har planterat i ditt huvud. Kram på dig!
jag har inte ord för hur tacksam jag är för att ni skriver här i min tråd, jag har nu vart singel sen 19 dec och vi har setts då och då. haft sex för vi har så jävla gymt sex haha men ja, det känns så befriande att åka därifrån och nu börjar jag gå in i dejtingdjungeln på allvar så nu är de slut med han och det heta sexet...
jag har alltid sökt bekräftelse inom kärlek, sen om det är pga min barndom det vet jag inte men båda mina flräldrar har haft det svårt med alkoholen så jag har alltid vart den med dåligt samvete och vill ta hand om dom.. typ..
jag mår dåligt över min kropp och det har jag gjort i 3½ år eftersom jag varje dag har tänkt på vad han tycker, varför vi tränar så ofta, att jag inte kan låta han träna själv för då anses jag dålig och lat om jag inte har nå extra plugg i skolan.
Nu kan jag njuta av att dricka läsk en tisdag och äta chips en onsdag utan att få onda ögat, jag ser ju hur män tittar på mig, är medlem på happypancake och får sjuuuukt mkt meddelanden från män om hur fin jag är osv..
så ja, jag söker mig till uppmärksamhet och bekräftelse, men nu är jag medlem på dejtingsidan för att jag njuter av en bekräftelse som jag bara kan ta åt mig utan att känna att jag hppar in i nästa förhållande.. jag ska bo hemma till aug/sep för att spara ihop pengar bara..det funkar bättre än jag trodde..
att flytta själv sen skrämmer mig, alltid bott med en pojkvän, en i 2 år och senaste i ca 3½år så.. bodde bara hemma 6 mån emellan dessa föhållanden så nu i höst kommer bli min första lgh, sj'lv.
jag måste ta tag i min rädsla för att vara själv, bo själv osv. det ska jag övervinna och jag har förberett mig länge nu på att jag ska flytta i höst så jag planerar det och jag ser fram emot att möta min rädsla även om ja hatar det på samma sätt.
jag får dock fortfarande, eller varje dag, dåligt samvete pga min kropp. mitt ex C påpekeade mina innanlår/lår och jag äcklas numera över mig själv.. jag har dock inte spytt sen vi gjorde slut..
jag vet att jag förtjänar någon som älskar MIG för den jag ÄR och det kan han aldrig ge mig så varför saknar man honom?
efter varje gång vi haft sex så har ja kommit fram till att jag saknar det. närheten.. inte kärleken, för kärlek har jag aldrig fått av honom till 100% så det jag saknar är sexet..d
det är ju sjukt, inse att man inte saknar kärleken för att det aldrig fanns någon äkta.. bara 99% men aldrig aldrig aldrig 100%..
jag har en vän.. jag skojar inte.. en vän och jag vet inte hur jag ska skaffa fler.. jag vill ut och parta lite men jag har ingen att ugås med.. har många på facebook men fan, ingen att ringa och fråga, ska vi ut ikväll?
vet ni vad?
en kille eller två tre ja.. de vill träffa mig in real life men vet ni var min första tanke var, på riktigt..
jag tänkte att jag bestämmer träff om 3-4 veckor för då hinner jag gå ner något kilo om ja äter mindre, jag planerar redan nu hur jag ska stå med benen innan vi möts för att se smalast ut och dölja innanlåren.. fyfan vad sjukt!
ett sjukt beteende som han har orsakat.. jag VET att jag inte är smal, jag har lår som går ihop och dallrar och liite för mkt kilon på min korta kropp men fyfan.. hur jävla äcklig ska man behöva känna sig?
jag blir fan trött på mig själv!!!!!
jag är tacksam för att jag kan gå, springa, se, äta, känna smak och doft, fick kämpa för ett sommarjobb och kunde betala av mina tuttar kontant, min livsdröm, BRÖST!!! jag lyckades ta körkort mellan två salstentor i skolan, jag ska börja termin 5 av 7 i höst och har INGET som släpar. jag är fan stolt över allt jag gör!!!!! jag ska aldrig bli som mina föräldrar alkoholmössigt och ekonomiskt, jag är sjukt sträng med ekonomi och jag har och spar allt och sätter in i mina pärmar, har stenkoll!!!
men nog fan ska jag hata min kropp, äcklas av mig själv, hata mig själv, hata mina lår, få ångest i mars för att jag kanske ska visa mig i bikini i juli.. så jävla sjukt...
jag längtar tills den dagen jag får uppleva äkta kärlek, den där oändliga kärleken jag kände med mina frsta pojkvän.. tills han var otrogen men innan han var det, under de två åren.. han var så stolt över att få vara min, han visade det alltid, var aldrig rädd för att säga det högt inför alla... det slutade ju dåligt men det var ändå äkta kärlek..
och denna C i 3½ år har gett mig så mkt kärlek.. för det har han det ska jag inte ljuga om, men jag tror att det var en kärlek som grundade sig i trygghet, en trygghet med hem och stadig ekonomi, han gav mig så mkt kärlek men det var en kärlek som var... tom , eller falsk ..
det är så svårt att förklara och jag tror inte att jag kan förklara för ingen skulle förstå MEN det var en kärlek utan kärlek liksom...
skit samma,
jag ser fram emot att bli älskad för den jag är..
måste bara skaffa fler äkta vänner!!!!!
för det saknar jag!
ÅLDER: 25 år, LÄNGD: 155 cm, VIKT: ca 61 kg
DÅ: H&M 75B. NU: 70H/70i! SJUKT ROLIGT =)
Klinik/Läkare: KirurgCentrum Ingemar Blomgren & Operation 5 oktober 2011!
NU: Allergan Runda Släta Geléhallon 435cc Hög profil med Bakomplace
Jag är ju väldigt mycket äldre än du och i en helt annan livssituation numera även om jag kan känna igen mig i väldigt mycket av det du skriver från det att jag var yngre och hela tiden sökte efter någon som kunde älska mig för den jag var (om jag fann någon så gick jag dock vidare eftersom det måste vara fel på den som kärade ner sig i mig), men vill du ha någon att ta en fika med, snacka skit med eller gå ut och ta en öl med och åldern inte spelar någon roll så finns jag ju i samma stad. Har inte fritid i överflöd, men en fika och lite tjejsnack har man väl alltid tid för! Oavsett vilket så känner jag mig övertygad om att lyckan finns runt hörnet för dig om du bara vågar titta.
2 barn
169 cm, 58 kg
Strl före op:75B
Nu: 65H
Konsultation 8/9 Carl-Johan Gustafson, Proforma
Op 24/10 Carl-Johan Gustafson, Proforma
400 cc hp framför bröstmuskeln
Jag bor inte i samma stad som dig men hade lätt tagit en tjejfika och bara tjötat om allt och ingenting om jag hade bott närmare. Det kan vara sjukt svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Folk har så lite tid och hinner knappt med de vänner de redan har. Och här i Sverige måste man liksom ha en "ursäkt" att ses, som att man jobbar på samma ställe eller har barn på samma dagis...
Blir så berörd av det du har skrivit och din bakgrund. Men det låter som att du är på rätt väg nu och det är himla kul att höra.
KRAM!
Vad jag läste av det första inlägget du skrev, grundar din acceptans till att bli behandlad på detta sättet på mer än ditt ex. När man växer upp i ostabil känslomässig miljö, dvs föräldrar som är ostabila i sin relation till varandra, där det finns en ständig konflikt mellan dom, en stormig relation helt enkelt, sätter spår och osäkerhet i barnen. Föräldrar som missbrukar på ett lr annat sätt försummar ofta sig själva och sina barn. Detta lämnar mönster i barnen som dom utvecklar till vuxen ålder.
Nyckeln är att börja förstå sig själv, varför man gör de val man gör i livet, varför man har ett visst mönster i sitt liv, vad har jag för förhållningssätt till mig. En bra fråga man kan ställa sig själv är, -Vad har mina föräldrar lärt mig medvetet (moral, beteende etc) och vad har de lärt mig omedvetet (beteende som man tex lär sig av dom på ett omedvetet plan) ?
Jag vet precis hur det är att växa upp i en ostabil miljö (mamma akademiker men drack och löpte amok och skapade drama på fyllan, därför att som jag ser det, hon är inte känslomässigt stabil. Tyvärr är hon det fortfarande inte). Jag har nu som äldre förstått att jag omedvetet lärt mig genom ett destruktivt relationsmönster från min barndom. Jag tror att det är viktigt att förstå mönster från sin barndom och komma till insikt med att som vuxen styr man sitt liv själv.
Självförtroende och självkänsla är 2 olika saker. Självkänsla kommer inifrån. När jag har självkänsla vet jag vad jag accepterar, var mina gränser går och så vidare. Vem är du? Älskar du dig själv, för den personlighet du har? Uppskattar du dig själv för alla de saker du gör? När tittade du dig i spegeln och sa till dig själv högt, -Fan vad bra jag är! Gud vad snygg jag är! Det där gjorde jag riktigt bra idag! Man ger sig själv allt för sällan en klapp på axeln! Självförtroende är mer att du tror på dig själv. Du tror på att du klarar av att gå vidare.
Jag känner igen mig i att längta och söka efter kärlek i det du skriver. Den kraften kan bli destruktiv om man söker den som en bekräftelse. Älska dig själv så faller alla idioter på vägen automatiskt bort. Som en klok man skrev, En relation är mellan två känslomässigt stabila människor som ser till sina egna behov och varandras behov. Man älskar varandra för det dom är. Allt annat kallas för Trassel. ;-)
Kollade in dina bilder, var är du tjock? Du är ju hur fin som helst. Varför tycker inte du det själv?
Kram
Konsultation på Proforma 17/2.
34 år, ammat 2 barn, bh 70c idag, mycket bröstvävnad. 167 cm, 60 kg. Bokad bröstförstoring 23/4 med Carl Johan Gustafson.
Mentor HP, 450cc. Funderar på vilken coh jag ska välja och om UHP vore nåt för mig. Jag valde 590cc
Usch!
Ursäkta men vilken skit!!!! DU FÖRTJÄNAR TUSEN GGR BÄTTRE!!
o snälla ngn,,,övervikt??? Du måste ju vara kurvigt snygg kvinna om du som jag kan se under info är 155 lång o väger 61!!
Han vet inte vad han förlorar!! Vet att det är jobbigt för dig... men hoppas inte du går tillbaka till den skiten någon dag då han "ångrar sig"..
Har själv varit i sånt förhållande, och blev x antal år fattigare... Eller rikare om man ska utgå från erfarenhet samt att jag vet hur mycket jag verkligen är värd idag!
Åh,, massa bamse kramar till dig gumman! Hoppas allt löser sig och att du verkligen vet att du är fin precis som du är!!!!
Byst: 94cm
Under byst: 77cm
Midja: 71cm
Höft: 94cm
Vikt: 60 / Längd: 1,65
Op näsan
Mums