Oj..precis som du skriver är det helt individuellt, från knapp märkbar smärta till fruktansvärd.
Jag tror man får förbereda sig mentalt på att man kommer ha ont och sen förebygga hemma med extrahjälp från sambo/vänner/familj..
Man blir lite hämmad när det tex gäller att resa sig upp från halvliggande till sittande, sätta på sig tröjor/kläder, tvätts håret..då med armar i högläge
Ett tips är att ha mycket kuddar runt om i tex soffan, en solstol typ baden baden är oxå en räddare, så enkelt resa sig upp ur den utan att använda bröstmusklerna som stöd..
Ett stort lycka till nu med kommande operation och återhämtning, kram :)

Mina första två veckor var faktiskt  helt okej. Visst, jag hade ont som satan ibland och kunde inte ta mig upp ur sängen på egen hand. Jag ställde klockan på 2 timmar före min man skulle upp och jobba för att ta min medicin, på så sätt blev det lättare att komma upp ur sängen, med hjälp av min man (har höj och sänkbar-säng men ändå gick det inte att komma upp på egen hand!) Hade min man åkt till jobbet utan att hjälpa mig upp så hade jag blivit sängliggande ända till han kom hem på kvällen, haha..

På dagarna var det inga problem, jag kunde leva ganska normalt. Inga tunga lyft såklart men ändå gick det väldigt bra. Fixade att plocka i och ur diskmaskinen, ladda tvättmaskinen, ta hand om mig själv, laga mat m.m. Tyvärr så fick ondare efter ett tag men det var mitt eget fel eftersom jag skulle hänga tvätt på en högre höjd. Då blev jag skapligt rädd och gjorde inga fler gejer som inkluderade armarna över huvudet..

Efter allt jag läst här på forumet så tror jag att jag hade det "lättare" än vissa andra.

Jag hade ett jobbigt dygn på kliniken efter operationen men så fort jag kände mig redo att börja gå från toaletten till sängen så gjorde jag de och ju mer jag rörde mig desto bättre mådde jag. Så den första veckan bestod av att röra sig mjuk nästan hela dagarna. Så fort jag hade sovit så var jag stel i hela kroppen och kunde knappt gå upp ut sängen. Nu 10 dagar efter operation ska jag börja jobba igen och känner mig ganska pigg har storstädat idag :)

Följer denna tråd och lycka till med op och studierna :)

För mig var de tre första dygnen nästintill outhärdliga, hela första veckan tog jag smärtstillande.
Jag kunde ta mig ur sängen själv dag fem har jag för mig, visst det gjorde ont men det gick. Nu har det gått lite över två veckor sedan jag gjorde min op. Jag kan göra det mesta på egen hand nu, dock inte ta i för mycket. Men att röra på sig är bara skönt. Är man för stillasittande upplever jag bara att jag får ont och blir stel.
Min smärta har faktiskt varit helt ok ändå, jag tycker den värsta smärtan gick över förvånansvärt fort. Visst, man glömmer ju smärta rätt fort. Men jag tror att jag haft det relativt lindrigt, smärtsamt är det nog för alla, man genomgår ju en operation :).

Idag har jag känt mer smärta i brösten än vanligt, antar att det kommer å går då det ska läka. Svider lite i "såren" men det är inte så farligt :).

Men jag tycker nog ändå att du ska förvänta dig att bli sängliggandes i minst en vecka, du ska ju ta det väldigt lugnt första veckan. Sen är det bättre att du förväntar dig det "värsta" så blir du kanske inte lika "besviken" sen och det är ju inte alls säkert att du blir liggandes så länge :). Jag trodde jag skulle ha ont i typ tre veckor men hade mest ont första veckan och sen dess har jag inte tagit något smärtstillande alls :).

Hoppas allt går bra med din op och att du kryar på dig så fort de går!
LYCKA TILL! :)

Imorgon har det gått två veckor för mig och jag inser mer och mer att jag haft rätt mkt "tur" med min första tid.

Jag vaknade upp runt 14-tiden på op-dagen och åkte hem redan strax efter 16 samma dag. Jag ringde min mamma efter en timma och hon blev paff över att jag lät så pigg. Jag kunde röra armarna mer än jag trott och jag tycker faktiskt inte att jag hade värst mycket ont. Det tryckte och spände men det var liksom överkomligt. Min sambo som mötte mig på kliniken reagerade också på att jag såg så pigg ut. Jag kunde äta och dricka som vanligt. Mådde inte illa alls.

Trycket och spänningarna i muskeln gick över efter 2-3 dagar och efter det så var det typ bara stygnen som gjorde lite ont ibland när jag rörde mig för snabbt. När jag vaknade på mornarna och gick upp så gjorde det också lite ont första veckan för inläggen la sig mot stygnen igen. Annars så slutade jag med värktabletterna efter en vecka.

Jag kunde även köra bil och växla redan efter 5-6 dagar. Visst, det är lite kruxigt att lägga i typ ettan. Men det fungerade. VIKTIGT att lyssna på kroppen!

Andra veckan började jag gå lugna promenader och nu efter två veckor ska jag börja träna lugnare styrketräning för benen.

Jag har haft tur, och jag är exremt försiktig med allt jag gör. För när det inte gör ont så är det ju lätt att glömma att man faktiskt fortfarande läker. Och att det är viktigt att ta det lugnt. Håller tummarna för att det blir samma för dig

Vill tillägga att det verkligen finns saker man inte riktigt klarar de här första veckorna. Bland annat så har jag problem att få av mig lite tajtare tröjor. Då låter jag sambon dra dem över huvudet. För det är liksom en sak att klä på sig men att dra med händerna över huvudet. Det funkar inte alltid. Första veckan hade jag lite problem att borsta håret också

Opades förra tisdagen, och har haft en relativ smärtfri vecka. Det allra jobbigaste enligt mig är som många tidigare nämnt att resa sig upp ur sängen. Har gjort det utan hjälp sedan dag 1, då sjuksköterskorna på kliniken var måna om att vi skulle "träna" på det, men hade de 3-4 första dagarna ångest i en halvtimme innan det var dags att gå upp. 10 dagar senare är jag superpigg, känns knappt att jag har opererat mig. Men måste såklart fortfarande ta det lugnt, inte bära tungt, vänta med och träna etc. 

Lycka till! :)

En vecka idag sen jag op, låg till o från de 2första dagarna, har ej haft speciellt ont åt smärtstillande 2 dagar, idag en v sen op kan ja göra allt som vanligt, är lite öm vid stygnen o känns som svag träningsvärk i dag:))