När jag opererades första gången hade jag börjat komma ur depressionen och hade grov ångest varje dag som ja än har idag.

Men om du har mediciner gäller det att vara någa att ta dem precis som vanligt vid operationen, säg till din kirurg om detta så de är medvetna om det och kan ge dig rätt hjälp. SÄg dock alla mediciner du har till kirurgen, kanske är just den du har inte bra att ha under OP.

Men efter alla operationer jag var med om de senaste året har jag inte haft någon mer ångest eller depression i samband med OP.

Det är dock olika för alla med hoppas du slipper det :)

Det är både medicinerna och hormonerna i kroppen som kan orsaka depression efter OP.

Jag blev mest deprimerad av att inte kunna vara självständig den första veckan. Gick från att träna 5-6 dagar i veckan till att behöva hjälp upp ur sängen, så den delen var jobbigast. Var samtidig otålig och kunde inte vänta tills brösten "format till sig", de var ju inga drömbröst de första dagarna direkt :P Vad gäller morfintabletterna tog jag de bara första natten, mådde så fruktansvärt illa av dem.

Min depression blev mildare efter op, trots smärta. Var en sådan himla lättnad för mig att göra det jag önskat i så många år (hade nästan obefintliga bröst). Det kändes så bra. Jag tror att de som depressionen blir värre för, eller de som hamnar i depression efter op kanske inte var säker på sin op från början? Tvekade? Ingreppet kostar trots allt en hel del och var man inte tvärsäker från början så kan jag tänka mig att viss ångest uppstår. Ev. Kanske om inte brösten blev som man önskat/hoppats på. (Endast gissningar) :/

Jag skulle att inte oroa mig så mycket. Försök tänka positivt! Tänk på hur fin du kommer bli/är med dina nya bröst :)

Lycka till, kommer nog bli hur bra som helst :)

Emelie.A wrote:

Min depression blev mildare efter op, trots smärta. Var en sådan himla lättnad för mig att göra det jag önskat i så många år (hade nästan obefintliga bröst). Det kändes så bra. Jag tror att de som depressionen blir värre för, eller de som hamnar i depression efter op kanske inte var säker på sin op från början? Tvekade? Ingreppet kostar trots allt en hel del och var man inte tvärsäker från början så kan jag tänka mig att viss ångest uppstår. Ev. Kanske om inte brösten blev som man önskat/hoppats på. (Endast gissningar) :/ Jag skulle att inte oroa mig så mycket. Försök tänka positivt! Tänk på hur fin du kommer bli/är med dina nya bröst :) Lycka till, kommer nog bli hur bra som helst :)

Din tankegång är logisk, och givetvis skulle det kunna vara en bidragande osak, men faktum är att väldigt många som inte tvkeat en sekund blir nedstämda ändå en kort priod efter op. Det förefaller ha fysiologiska orsaker, men kan komma som en ganska otrevlig överraskning om man inte vet om att det kan bli så, att det går över och händer många. Då börjar man liksom leta vettiga och förklarliga orsaker i sitt eget själsliv som förklarar hur man mår och hittar alla möjliga spöken, fast det sitter i kroppen just då.

Men hur det hela kan påverka den som har en diagnosticerad depression är jag själv inte tillräckigt kunnig för att svara på, men ni är ju i gott sällskap här och kan få höra mycket hjälpsamt från era medsystrar. :)

Livet tar ju en ganska stor vändning från ena dagen till den andra. Ena dagen är man aktiv med allt vad det innebär, träning ,jobb mm till att ha ont, totalt handikappad behöva hjälp med toa...dusch..mat.. att kanske inte ens kunna sköta det intimaste utan hjälp att kanske inte kunna sova bra på flera veckor ...blir ju lite av en chock...även om man vet om det innan att det kommer bli så. Själen hänger inte med i svängarna,många ångrar sin operation i det läget. Men viktigt då att man intalar sig att det faktiskt går över och att man snart blir sig själv igen även om man tror att man blivit knäpp för all framtid.

Känns skönt att hittat denna tråd! Tack :)

Jag är också lite smått orolig för det här. Är inte deprimerad i dagsläget, men har tendens att bli och får lätt ångest. Men jag tror det hjälper mycket att veta om att det är en normal reaktion i kroppen och att det går över, lite som när man är bakis, har pms eller nån annan obalans i kroppskemin. Vi får peppa varandra om nån trillar dit! <3

Ja :D exakt så känns det
bakis o pms. Jag kan varmt rek någe lätt ångestdämpande medel. Och sömn massor av sömn

Jag knaprar också antidepressiva. Ibörjan kombinera jag med atarax, för att dämpa ångesten så jag tänkte att man kanske kunde ta atarax om man skulle må dåligt.. Sen vet jag att det är antingen Ipren eller panodil som slår ut antidepressiva (sertralin) men hoppas läkaren har stenkoll på vilka tabletter som slår ut vilka :)
Mkt bra tråd! Många som har en depression, Sveriges största folksjukdom..