Hej, jag har opererats några gånger i mitt liv och det har gått bra.
Man hinner liksom inte tänka så mycket innan man somnar och sen vips så är man vaken igen.
En del mår toppen, en del kan må illa efteråt och en del kan behöva längre tid för att vakna efteråt men att det skulle ske dödsfall i samband med narkos är väldigt ovanligt. Narkosläkarna är väldigt duktiga så du behöver inte vara orolig men jag tror att för sin egen skull bör du ta kontakt med din klinik och be att få ett samtal med narkosläkaren så att hen kan svara på dina frågor och din oro.

Hade sån extrem ångest över narkosen jag med, låg och skakade som tusan på op bordet. Som Osiris75 skrev, man hinner inte tänka så mycket innan man slocknat och är vaken igen. Jag hann väl egentligen bara säga oj sen var allting kart ?
Jag vaknade väldigt fort efter min operation och mådde bra, var väldigt pigg

Hej det behöver du absolut inte ha för det går ju så himla snabbt och tänk va du får när du vaknar?❤️ stort lycka till

Hej
Jag har sövts 2 gånger. sist för några dagar sedan. Och min son sövdes för några månader sedan. (Så jag har även haft upplevelsen av att ”titta på”).
Personligen tycker jag snarare att det är skönt. (Bara så du vet att det finns någon som tänker och känner annorlunda). Jag skulle gärna sövas både idag, och flera gånger om. Du får gärna bolla och fråga mig, tänker att det kanske hjälper?

Får jag fråga vad du är rädd för? Tänker du att man kan dö? Att det gör ont? Att du aldrig skulle vakna igen och förbli i någon slags koma? Eller Orolig för hur det känns när du vaknar?

Kram kram

Får jag tipsa om min artikel om att sövas med narkos, under menyn artiklar? Det är blandade fakta och mina egna upplevelser. Framför allt är risken så vansinnigt liten att det ska gå galet vid en planerad sövning av en frisk person, du har full uppmärksamhet hela tiden från människor med specialistutbildning på just detta som gör det varje dag och kan finjustera både syre och narkosmedel för att du ska vara så trygg och må så bra som möjligt. 
De få gånger man hör om som det gått fel, är det nästan alltid någon som undanhållit att de tagit t ex psykofarmaka eller epilsepsimediciner (tror jag det var en gång). Narkosläkaren har alltså inte haft rättvisa förutsättningar att anpassa sövningen till.

Mitt bästa råd som bot mot rädslan är att läsa på,  operationsberättelser och liknande, så att du vet vad som ska hända. Då ökar upplevelsen av att allt går enligt plan och är under kontroll, och du vet att nu kommer jag att få en mask med syre hållen ovanför mitt ansikte, det är bara syre, de kommer att säga till innan jag ska sova, jag kommer att hinna fråga om det är nåt, osv osv.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har sövts, det har varit både medicinskt och estetiskt, om man säger så, men tio-femton gånger borde det vara. Det värsta som hänt var att jag mådde illa vid uppvaket, men det var för över tjugo år sen. Man kan få förebyggande medicin mot det.
Jag har haft lite frossa också vid uppvaket, men de är så uppmärksamma, man får en go' värmefilt på en gång och så lägger sig det. Lite jobbigt kan det också vara att det tar tid att bli pigg ibland. Jag har legat och försökt "vilje-vakna" genom att spärra upp ögonen, men nä, så somnar jag en liten stund igen. 

Jag är inte förtjust i den lite halväckliga smaken av konserveringsmedel jag tycker jag kan känna till och från under ett par dagar efteråt, men det är inget förskräckligt. Bara lite blä och absolut inget att vara rädd för. Måttligt road kanske, men inte rädd.

Så ingen skräckupplevelse nånstans har jag haft i samband med narkosen. Jag tyckte t o m det kunde vara lite lustigt att tänka, Nu börjar det...! Nu ska jag "vara med" när jag somnar!, men det är inte mycket man hinner notera. Det susar lite i öronen, ljud och röster kan låta lite ekande, avlägsna och svajiga, som om man hade hög feber kanske.
Huvudet sjunker liksom tungt ner i kudden som om det plötsligt vägde lite mer, och så känner jag den där lite äckliga smaken i munnen, ungefär så länge att jag hinner tänka det, och sen vaknar jag nyopererad. Det kanske tar fem sekunder? 

Och du är i gott sällskap om att noja i förväg. Förhoppningsvis sällar du dig till skaran av dem som i efterhand säger att det ju var en baggis. 

Helt rätt man skrämmer verkligen upp sig i onödan man behöver absolut inte vara rädd ?

Ranej, jag var initialt också väldigt orolig för just narkosen. I alla fall i våras när jag hade bokat OP. Men operationen blev uppskjuten tills idag, och för mig tror jag att det var bra. Nu kände jag mig mer redo och hade hunnit släppa oron för narkosen. Var inte ens nervös imorse när jag kom till operationsavdelningen, märkligt nog... Jag blev även informerad om att denna klinik i dagsläget inte opererar högriskpatienter pga covid, vilket givetvis minimerar risken för komplikationer. Sövningen gick så fort, de sade att nu ger vi dig sömnmedel och sedan tog det ca 5-6 sekunder, så hade jag slocknat. Kände mig snabbt pigg efteråt, men det beror på vilka sömnmedel de använder, så det kan säkert variera. Ibland behöver man kanske lite tid att vänja sig vid tanken och att läsa på om ingreppet/narkosen :-)