Hej på er!

Vill bara passa på att dela med mig av min egen historia ang bröstförstöring och nu uttag av implantat ifall någon går i liknande tankar.

Jag förstorade mina bröst för 12 år sedan på citadellkliniken i Landskrona. Kommer fortfarande ihåg när jag provade ut implantaten och såg mig i spegeln, kände mig så fin! Hade ganska stora bröst i tonåren men efter lite viktpendling fanns det inte mycket bröst kvar. La in 345cc bakom muskeln genom armhålan. Har under åren med implantat känt mig väldigt proportionerlig. För ett par år sedan började jag känna att brösten såg lite väl stora ut när jag var naken. Tanken slog mig till och från att ta ut dom men det kändes samtidigt som ett onödigt ingrepp eftersom jag egentligen var tillräckligt nöjd.

I höstas någon gång kände jag plötsligt av implantatet på ett ställe där jag inte brukar känna det. Efter någon vecka försvann det och jag tänkte inte mer på det. Efter en helg med mycket längdskidåkning hände det igen och det ena bröstet fick en väldigt konstig form.

Kontaktade Akademikliniken direkt (då jag nu bor väldigt nära dom) för en konsultation. Under dom få dagarna jag väntade hade jag själv landat i att jag var så gott som helt säker på att jag ville ta ut implantaten. Träffade Åsa och hade ett bra snack. Ev kunde implantatet ha gått sönder? Detta hade jag kunnat utesluta genom mammografi men eftersom jag själv var inne på att ta ut dom kändes det onödigt. Det jag själv ansåg vara mina alternativ (hon höll med) var att antingen byta till ett mindre implantat, bröstlyft eller bara ta ut dom. Jag tyckte det kändes bäst att göra så lite som möjligt och hoppas på att bli tillräckligt nöjd. Dom andra alternativen finns ju alltid kvar.

Förra måndagen rök implantaten. Vi la snittet under bröstvecket (surt med dubbla ärr men med facit i hand störs jag mer av ärren i armhålan). Operationen gick smidigt. Inga konstigheter eller trasiga implantat. Dock visade det sig att dom inte alls var 345cc som jag trodde utan 350 (inte så stor skillnad visserligen) samt av ett märke som hon aldrig hört talas om? Funderar på att kontakta citadellkliniken och se om man kan begära ut journaler. Jag opererades vid 13, promenerade den dryga kilometern hem vid 18. Hade i princip noll smärta efteråt men är Alvedon i ett dygn för säkerhetsskäl.

Var jätteläskigt att se brösten i början. Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Hade fått höra innan att jg nog skulle tänka ”oj vad dom hänger” men att jag har ”bra” hud som på sikt kommer dra ihop sig. Tittade på dom första gången i söndags och är så nöjd! Ja dom är små, ja dom hänger lite, men känner verkligen att detta är som jag ser ut. Känner mig mer som mig själv. Kommer aldrig ångra att jag opererade mig från första början men tror inte jag kommer ångra mitt uttag heller.

Det var det. Hittade själv inte så många som gjort samma operation (mest läst om uttag och lyft) så tänkte att jag delar med mig så får vi se om någon har nytta av detta :)