Längtan efter att ha ett par bröst har funnits sedan tonåren. Nu har jag fått mina två barn, och det sista året har jag mer och mer funderat på en bröstförstoring. Jag har vägt fördelar med nackdelar, funderat och tänkt. Jag vet att jag duger som jag är skapt, att min man älskar min kropp alldeles så naturlig som den är och att det bästa säkert vore att bara förtränga tankarna på operation och leva ett långt liv o-opererad.
. Hej! Sitter här hemma nu efter en operation på Ak. Opererades imorse med lokalbedövning och lugnande för inåtvända bröstvårtor. Jag är 23 år gammal och har aldrig vågat visa mina bröst inför tidigare pojkvänner eller bytt om/duschat på idrotten i skolan. Jag har verkligen skämts ihjäl över det. Jag har alltid tyckt det varit orättvist att jag föddes med förutsättningarna för både små bröst och inåtvända bröstvårtor.
Efter en viktnedgång på -40kg som satt sina spår på kroppen, bestämde jag mig för att jag ville åtgärda den hängande huden på magen. Var på konsultation hos en sjuksköterska först och några dagar senare med kirurgen. Bokade operation för full bukplastik 2mån efter konsultationstillfället.
Här kommer min låååånga berättelse...läs den gärna om ni orkar :)
Dagen för operationen, en dag som jag så länge läntat till, var här, och efter att jag duschat med desinfektionsmedel åkte jag och min kära mamma in till MAS. Väl på plats gick det snabbt - jag fick gå på toa, byta om, ta värktabletter och vänta en kortare stund på min tur att opereras. Alla sköterskor och läkare var underbara, de var inget annat än stöttande och väldigt trevliga. Innan jag rullades in kom min kirurg och tog mått och ritade på mig, och jag fick då veta att det inte skulle läggas in runda 275cc (moderate+) som jag trodde, utan anatomiska 260cc (high profile).
På operationsdagen den 3/feb 2014 vaknade jag vid fem på morgonen för att ta ett glas vatten då incheckningen skulle ske vid 7.30 på akademikliniken.
I september 2010 gjorde jag min GBP. Vägde innan flytperioden 107 kilo på mina 158 cm. Dagen för operationen vägde jag 94 kilo och va väldigt förväntansfull men nervös.
Idag väger jag 58 kilo och vägen hit har varit helt underbar, har klarat mig utan någon som helst biverkning och jag kan äta i princip allt.
Tycker för närvarande att jag väger lite för lite men försöker jobba på det.
Jag hade tid på kliniken 10.00 och kom i god tid. Var fruktansvärt nervös och nästan beredd att blåsa av alltihop. Efter en stund blev jag invispad till ett rum där jag fick byta om och ta på strumpor och vit skjorta och sen kom en sköterska och hämtade mig. Då fick jag veta att hon skulle sätta kateter vilket jag inte hade en aning om och blev ännu mer nervös. Det gick bra, sved lite men ok.
Kirurg Nicholas Waughlock.
Inskrivning kl 12.00 denna dag, inget kul för en GBP opad! :-) Jag va hungrig som en varg och darrig som Bambi på hal is!
Nåväl, väl där blev jag inkallad av en undersköterska. Blev visad in i ett omklädningsrum med låsbara skåp. Här fick jag låsa in mina tillhörigheter och sen klä av mig allt utom trosor och stödstrumpor. Fick på mig en morgonrock i fleece, 4 nr för stor, och slöfser i frotte!