Vad säga till familj, vänner och kollegor?
Hej!
Jag vet att mina frågor nedan har tagits upp tidigare i forumet, men jag kan inte se någon tråd senare än 2012 och tänkte att det kan finnas ytterligare tips från dem som inte var här då.
Min näst största oro kring en framtida bröstförstoring (näst efter att dö eller bli hjärnskadad under narkosen) är hur jag ska berätta om det för min mamma, samt hur jag ska förhålla mig kring det gentemot mina arbetskamrater.
Jag träffar mina föräldrar och syskon (två systrar) relativt ofta, men vi pratar väldigt sällan om personliga/privata/känsliga saker. Jag känner att om jag ska göra en bröstoperation så måste jag berätta om det för mamma innan, annars kommer hon bli oerhört besviken på mig. Jag vet faktiskt inte hur hon skulle ta det, men hon önskar säkert att jag ska vara nöjd med min kropp som den är. Problemet är att ta upp själva frågan, vad säger man? Till det jobbiga i sammanhanget hör att jag i princip alltid börjar gråta när jag ska prata om känsliga saker. Det har jag dessutom nästan alltid fått lite skäll för av mina föräldrar när jag var yngre och bodde hemma, vilket delvis är anledningen till att jag inte tar upp känsliga saker med dem. Pappa har jag inte tänkt berätta för, det känns på något sätt som att han inte är lika berörd av det, dessutom räknar jag med att han får höra det från mamma så småningom (men det är inte helt säkert att hon berättar för honom). Mina systrar är inte samma problem för de borde inte ta det lika personligt. Risken däremot är att jag startar en kedjereaktion eftersom de också har rätt små bröst ;-)
Vänner och arbetskamrater är inte lika känsligt och där känner jag inte att jag behöver berätta innan, möjligtvis bortsett från chefen som säkert kommer undra varför jag vet att jag kommer vara sjukskriver en till två veckor framöver. Vännerna kan jag ju vara ärlig med men hur gör man om någon arbetskamrat frågar rakt ut på fikarasten??? För det kommer ju att synas, det är jag övertygad om. Jag tycker egentligen att det är ok att prata om, men kommer sannolikt bli högröd i ansiktet och då är det det som blir pinsamt. Eller kommer alla hålla god min och inte säga något även om man ser att de vet vad man gjort? Fast jag tror inte på det, tycker alltid det finns någon eller några som inte har de där spärrarna i sociala sammanhang.
Till saken hör att jag nog ses som rätt "ordentlig" och vanlig, kanske tråkig. Jag har gått på högskola, har ett rätt bra jobb, har man, två barn, volvo och villa :) Och gör inga utsvävningar... Jag sminkar mig bara om jag ska på fest (har inte ens mascara på jobbet). Har färgat håret två gånger i mitt liv. Jag tror inte det finns någon som anar att jag skulle vilja göra en skönhentsoperation (förutom min man då som jag ju har berättat för). Dessutom är den enda jag känner till i min bekantskapskrets som har gjort en bröstförstoring frun till en av min mans vänner. Och då räknar jag med släkt, vänner och alla på jobbet (men där kan jag ju vara ovetandes om någon förstås).
Det blev långt det här... Hoppas någon orkar läsa och lämna några kloka ord :)
168 cm, 58 kg, född 1981, 2 barn
Intresserad av bröstförstoring. Har idag visuellt 70 A. Önskar större bröst med naturligt utseende som ger min kropp bättre proportioner. Är inne på runda, knappt 300 cc, bakom.
Funderar på att permanent ta bort håret i
Hej
Spännande ämne! Jag har berättat för familj osv om min kommande operation likaså min chef men sen är det ju om och hur man ska berätta för resterande kollegor, det är som du säger att det kommer antagligen synas :D . Jobbar med mycket karlar så vill ju helst undvika det :).
3 barn, 30 år, 167cm, 60kg
Strl före op: 75B
Strl efter op: ?
Konsultation:24/5 Pia, KKAB Jönköping
Konsultation:3/9 Ivan Letterfors, KKAB Jönköping
Operation:17/10 KKAB av bästa Dr. Ivan Letterfors
Mentor:600cc,hp,släta,coh 1,
Delvis b
Hej!
Jag känner igen mig i det du skriver.
Har en liknande bakgrund, med universitetsexamen och ordnad tillvaro med man och barn.
Tror att många ser mig som ordentlig och lite tråkig också, de har inte sett min navelpiercing och mina två tatueringar ;-)
För snart en månad sen opererade jag brösten. Det är ännu ingen förutom min man som vet att jag har gjort det...
Min mamma och mina systrar hade nog inte stöttat mig i mitt beslut, och brösten är inte så stora nu att de uppenbart ser någon skillnad.
Jag tänker att jag inte kan eller ska förneka det om jag får en rak fråga, men jag kommer inte att berätta själv nu eftersom att jag inte berättade något innan operationen. Det är många som skulle ifrågasätta mitt val och jag känner att jag inte vill behöva försvara mina val för alla som mår lika bra utan att veta. Men egentligen hade ingen skada varit skedd om jag berättat heller, när folk hunnit smälta det hela.
Och angående narkosen; min kirurg sa att man är helt ärlig med sin medicinska historia och vilka mediciner man tar så klarar man att sövas. Han sa att om ma orkar gå upp för en trappa så klarar kroppen narkosen ;-)
28 år, 162 cm och 53 kilo
3 barn (2008, 2010 och 2012)
Storlek före op: 70 A
Storlek efter op: 65 E
Konsultation den 27 mars 2014 hos Tuve Mårtensson, Citadellkliniken
Operation den 6 maj 2014, Tuve Mårtensson
Perthese, 305 cc, MP, delvis bakom.
Cheetah, hur berättade du och vilka reaktioner fick du? Som det känns nu kommer jag inte självmant ta upp det med kollegerna (och absolut inte om där var mest män!), men man kan ju få frågor... Dessutom vill man ju att det ska synas förstås, men slippa alla frågor ;)
168 cm, 58 kg, född 1981, 2 barn
Intresserad av bröstförstoring. Har idag visuellt 70 A. Önskar större bröst med naturligt utseende som ger min kropp bättre proportioner. Är inne på runda, knappt 300 cc, bakom.
Funderar på att permanent ta bort håret i
Jag har svårigheter med min familj då dom är så himla rädda för allt. Och dom kommer absolut inte förstå varför det ska vara nödvändigt med en operation. Jag menar det räcker ju med att mans jälv är lite orolig för operationen men den är väldigt viktig för mig.
Det är ju en himla tur att ens man är trygg i mitt val och är ett kanon stöd.
Jag har ingen aning hur jag ska ta upp detta med familj heller :/
2 barn, 27 år, 168 cm, 63 kg
Har ammat två barn, resultatet blev häng och noll volym.
Konsultation 18/6 - Kosmetisk kirurgi AB i Linköping
OP 7/11-14 i Jönköping utfört av Ivan Letterfors
Minilyft, mentor runda, moderate plus profil, 375cc bakom muske
Hej. Detta är ett väldigt intressant ämne. Jag känner exakt samma som dig, som många andra också gör. Hur man ska berätta? ska man berätta? Man vill ju inte bli stämplad på något sätt och heller inte vilja försvara sitt val. I den bästa av världar så skulle folk besvara informationen med ett leende och säga vad kul osv osv. Vara glada för ens skull..:)
En kollega till mig berättade om att hon skulle vilja göra en bröstförminskning, om det är ok så borde ju en bröstförstoring vara lika ok, kan man tycka :)
Jag har berättat för min syster, hon var mer possitiv än vad jag trodde, vilket var jätteskönt. Om/när jag berättar för mamma vad jag vill med operation osv så kommer hon (om jag inte understryker att hon inte får säga ngt) berätta för min pappa( vilket jag ändå skulle ha gjort), farmor o farfar, fastrar och sina väninnor.. Hon är också en sån som vill att man ska vara nöjd med sin kropp. Hela hennes släkt har baota stora bröst så hon kommer inte ha någon förståelse alls, bara säga hur jobbigt och svettigt det är att ha stora boobs.
Only time will tell.. jag hejar på alla som ska berätta!!
Jag kommer inte våga på ett tag, kommer lixom inte hitta rätt tilfälle..
24 år, 86kg, 169cm
strl före op: 75b
strlk efter op: -
Vill ha op bakom muskeln med ärr i armhålan
på Citadellkliniken
Sommarflickan_86, skönt att höra att det är någon som känner igen sig i det jag skriver, men tråkigt också förstås. Åtminstone tycker jag att man borde bli stöttad av sin familj oavsett ens val, och att man borde kunna prata med sina föräldrar om nästan allting.
Jag tycker det låter märkligt att din bröstförstoring inte syns så tydligt, det verkar ju inte vara jättesmå implantat du har valt. Har du några speciella klädtrick eller annat du kan dela med dig av? ;)
Tack för infon om narkosen! Nu känns det lite bättre. Jag har förstått att man kan vara allergisk mot den också och då är det väl en annan sak. Fast jag har blivit nedsövd vid mint tre tillfällen tidigare, då var det inte valfritt på samma sätt, men det borde ju innebära att jag inte är allergisk i alla fall.
Jag är lite intresserad av att göra min bröstförstoring på Citadellkliniken. Tycker du det är värt att åka dit från Stockholm för en konsultation?
168 cm, 58 kg, född 1981, 2 barn
Intresserad av bröstförstoring. Har idag visuellt 70 A. Önskar större bröst med naturligt utseende som ger min kropp bättre proportioner. Är inne på runda, knappt 300 cc, bakom.
Funderar på att permanent ta bort håret i
Lindavallmo och centauri, trevligt att ni delar med er av era kval. Det känns skönt för mig att känna att jag inte är ensam att tycka att det här är jobbigt.
Tidigare funderade jag på att berätta det för min mamma genom att skriva ner det i ett mail. Det kändes lite skönt att komma fram till att det kunde vara ett alternativ då det ändå är ett sätt att få det gjort. Samtidigt är jag rätt övertygad om att hon skulle ta upp det med mig senare i så fall, jag hoppas det i alla fall för annars skulle det ju kännas konstigt. Men än så länge är jag inte där, ska gå på några konsultationer först så att jag vet till 100 % att jag vill genomföra operationen.
Jag tycker att man borde kunna motivera sitt val. Men man ska inte behöva bli ifrågasatt och behöva försvara sig. Jag upplever att en bröstförminskning på något sätt är mer accepterad, eftersom stora bröst kan ge problem med axlar, rygg etc, och en bröstförstoring "bara" är för att förbättra sitt utseende (med allt vad det för med sig i positiva bieffekter). Min mamma har rätt stora bröst men verkar nöjd med det. Hon är dessutom lite överviktig, men har vid något tillfälle sagt att om hon går ner i vikt så krymper ju brösten, så det har jag emot henne om hon skulle ifrågasätta mitt val ;)
Vi får klura på den här frågan så känns den förhoppningsvis mindre jobbig längre fram. Bara att få diskutera så här tycker jag har gjort att jag känner mig mer bekväm med ämnet.
Lycka till och tack för att ni delar med er!
168 cm, 58 kg, född 1981, 2 barn
Intresserad av bröstförstoring. Har idag visuellt 70 A. Önskar större bröst med naturligt utseende som ger min kropp bättre proportioner. Är inne på runda, knappt 300 cc, bakom.
Funderar på att permanent ta bort håret i
Intressant tråd tycker jag :)
En stilla undran? Varför inte bara ta tjuren vid hornen och berätta rakt ut att "-jag mår så här över mina bröst och jag har nu bestämt mig för att göra en bröstförstoring för att jag vill känna mig nöjd och tillfreds över mig själv"?
Jag kanske avviker men jag anser att ärlighet mot sina föräldrar och närmsta är a och o, om jag är ärlig och öppen så får jag samma tillbaka? Det är iaf något jag lärt mina barn, var alltid ärlig och berätta hemma oavsett om ni tycker det är svårt eller inte, vi stöttar alltid er i era val, även om vi argumenterar tvärtom så finns vi där, stöttandes.
Jag har personligen en distansierad relation med min egna mamma, men valde ändå att berätta rakt ut..och till min egna förvåning och lättnad så hade hon full förståelse och gav mig 100% stöttning, t om kom men råd och tips..
Det stärkte definitivt min tro om att ärlighet varar längst
Lycka till nu och styrkekramar :)
44 år, 156 cm, 48 kg
2 barn -21 och 16 år
Strl före op: knappt 65A
Strl efter op: 65E
Konsultation: 30/7 2013 Shemal Celiker, Plent Kliniken Västerås
Operation: 6/8 2013 Peter Gustavsson, Plent Kliniken Västerås
350 cc Mentor Cohesive I HP bakom mus
Tack Cagi00, det är precis så jag skulle vilja göra, men känner att det kräver rätt mycket mod från mig. Jag gillar ditt förslag till upplägg med motivering först, jag ska klura på en sådan formulering och samla på mig lite mod. Ett problem är att jag oftast träffar mamma tillsammans med resten av familjen, men jag vill helst ta upp det med bara henne till en början. Men det går ju att boka träff med bara henne förstås, eller ringa i värsta fall...
Tack för stöttning!
168 cm, 58 kg, född 1981, 2 barn
Intresserad av bröstförstoring. Har idag visuellt 70 A. Önskar större bröst med naturligt utseende som ger min kropp bättre proportioner. Är inne på runda, knappt 300 cc, bakom.
Funderar på att permanent ta bort håret i
Håller helt med... Jag har aldrig delat mina "bekymmer" och liknande med min mamma eftersom att jag vet att hon kan vara ganska fördömande och då får jag så dåligt samvete. Men riktigt tradigt att inte ens familjens reaktioner kan vara tveklöst stöttande och positiva.
Hihi, om jag är naken så syns brösten jättetydligt ;-) Men jag har alltid haft push-up som är vadderade innan, så jag tror nog att de fleste inte direkt tänker att jag har opererat dem när de ser mig. Folk är nog tvärt om vana att se mig ömsom gravid och ammande, ömsom tom och platt ;-)
28 år, 162 cm och 53 kilo
3 barn (2008, 2010 och 2012)
Storlek före op: 70 A
Storlek efter op: 65 E
Konsultation den 27 mars 2014 hos Tuve Mårtensson, Citadellkliniken
Operation den 6 maj 2014, Tuve Mårtensson
Perthese, 305 cc, MP, delvis bakom.