Näsplastik jan 2013 - ArtNose - Stockholm * - Fashionista
Hej, några här på forumet har mailat mig och frågat om min näsoperation hos Artnose. Så jag tänkte att jag lägger upp en väldigt sen operationsberättelse från min operation här. Detta är från det mailsvar som jag skickat till de som frågat mig om min operation (har dock uppdaterat texten lite nu).
Det jag gjorde var att flytta in näsvingarna, göra tippen lika smal som näsbenet (hade en bredare tipp än näsben tidigare, vilket jag tyckte gjorde att näsan såg bred och stor ut, dock så tyckte väl ingen i min närhet att jag hade en "ful" eller stor näsa, jag hade ingen näsa man reagerade på), dessutom så sänkte jag tippen så att man inte längre kan se in i näsborrarna, vilket man kunde göra en aning innan.
Innan min konsultation hos Artnose hade jag varit på Lidingökliniken hos både Igor och Richard, men båda avfärdade mig och sa att min näsa var fin som den var och antydde att allt satt i mitt huvud, sen fick jag besked att dom inte ville operera mig. Patientkoordinatorn hos Artnose, Catarina, tyckte också att jag hade en fin näsa men hon hade mer förståelse för mig och vad jag ville göra med min näsa och varför jag ville operera mig. Hon tog sig verkligen tid på konsultationen att förklara ingående hur allt skulle gå till och att lyssna på hur jag ville ha näsan, tror att min konsultation varade över två timmar. Dock så fick jag veta att jag inte var ett solklart fall, utan hon var tvungen att återkomma till mig om Dr. Bilkay skulle vilja åta sig mitt fall då det bara handlade om finlir.
Några dagar efter min konsultation hos Artnose hörde Catarina av sig och berättade att Dr. Bilkay hade godkänt mig som patient. Blev så otroligt glad och lättad! Detta var någon gång i mitten av oktober och sen så fick jag genom Catarina kontakt med en annan tjej som också ville göra sin näsa genom Artnose och vi åkte då tillsammans ner till Turkiet i mitten av januari. Vi var där totalt under 10 dagar.
Dag 1 landade vi på hotellet och installerade oss osv.
Dag 2 hade vi konsultation med Dr. Bilkay och hans "assistent" Dr. Igit Tiftikcioglu (han benämns som assistent på hemsidan, men han är också plastikirurg och är chef för en plastikkirurg-enhet på Izmirs största sjukhus, trodde först att han bara var Bilkays assistent, men han var minst lika kompetent han också haha). Dr. Bilkay är ganska avvaktande och studerande medan Dr. Yigit är den som är framåt och den som man pratar mest med. Så jag och tjejen som jag åkte med fick beskriva vad vi inte gillade med våra näsor och hur vi ville att dom skulle se ut (Catarina hade även skrivit en journal på “läkarspråk” som dom fick, där det stod hur vi ville ha våra näsor) sen visade vi bilder på näsor som vi tyckte var fina och förklarade hur vi ville att näsorna skulle se ut och då lyssnade Dr. Yigit och förklarade vad som var möjligt och inte. Sen diskuterade vi lite och Dr. Yigit gjorde anteckningar och ritningar, sen pratade han med Dr. Bilkay på turkiska (vet faktiskt inte om Dr. Bilkay är bra på engelska eller inte, för han pratade inte så mycket, men det kan kanske bero på att han är lite tillbakadragen.. Dr. Yigit talar iaf flytande engelska) och förklarade hur vi ville ha våra näsor. Denna konsultation tog ungefär 1,5 timme.
Dag 3 var det dags för operation, så vi åkte till sjukhuset runt klockan 07.30. Vi fick var sitt rum, sen kom Dr. Bilkay och Dr. Yigit igen och gick igenom med mig en gång till vad dom skulle göra med näsan. Sedan kom narkosläkaren och ställde lite frågor om min hälsa och en sjuksköterska tog lite blodprover.
Började bli riktigt nervös och till råga på allt opererades jag som nummer två. Så jag fick ligga och vänta medan min resekompis opererade sig, Runt klockan 13.30 så var det min tur då fick jag byta om till sjukhuskläder och åka ner på en bår till operationssalen. Väl i operationssalen träffade jag Dr. Yigit och vi gick igenom en sista gång igenom vad dom skulle göra med min näsa, sen fick jag narkossprutan och somnade på någon sekund.
Det jag minns sen är att jag på uppvaket efter operationen vaknar och skakar som ett asplöv, har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv, det kändes som att det var 100 minusgrader I rummet, en riktigt fruktansvärd känsla. Sen har jag bara spridda minnen att jag åker upp till mitt rum igen och att sköterskorna bäddar ner mig i min säng. Sedan vaknade jag vid 21.30 och mådde lite dåligt och var extremt törstig (hade inte ätit eller druckit något sen 22.00 kvällen innan), så jag ropade på sköterskan och bad om vatten, men hon vägrade ge mig det av någon anledning. Men till slut så fick jag det och en bricka med mat, dock var inte aptiten särskilt stor. Sov inget under natten för att jag mådde så otroligt dåligt. Så om du ska op:a dig, förbered dig på att du kanske kommer att må extremt dåligt av narkosen, det är inte kul! Ska även lägga till att sjuksköterskorna pratar riktigt dålig engelska, så använd dig av google translate och skriv upp vissa ord på en lapp som du kan behöva, tex; vatten, toalett, smärta, näsa, huvud osv.
Dagen efter operation blev vi hemskjutsade till hotellet av en av läkarna som hade varit med under operationen. Jag kan säga att jag mådde obeskrivligt dåligt, var uppsvälld och såg ut som ett monster. Dessutom så kan man inte andas genom näsan för att man har tamponader i den, vilket gör att man bara kan andas genom munnen och då blev munnen väldigt uttorkad. Så jag kan lugnt säga att de första 2-3 nätterna efter operationen var det värsta i hela mitt liv, jag mådde så otroligt dåligt och sov knappt någonting eftersom att jag hela tiden vaknade av att munnen var uttorkad. Men här måste jag ge en stor eloge till Catarina och hotellpersonalen, vi hade mailkontakt med Catarina hela tiden, hon mailade oss och frågade hur vi mådde och om hon kunde hjälpa till på något sätt och om vi hade några frågor. Även Dr. Yigit hörde av sig och frågade oss om allt gick bra.
Vi hade ingen kyl på rummet (vi bodde på det billigare boendet) och mailade till Catarina om det runt 02.00 på natten och trodde att hon skulle svara dagen efter, men då ringde hon till hotellpersonalen som kom och installerade en kyl klockan 02.30 och fyllde den med yoghurt och banan till oss, det var sjukt bra service trots att vi betalade i princip ingenting för att bo där. Dock så tror jag att om jag hade gjort om operationen idag hade jag nog valt det dyrare hotellet då det billigare är lågbudget, det kändes lite som en fängelsecell. Men personalen var verkligen underbar!
Dag 5 eller 6 (minns inte dag) tog vi bort tamponaderna, det var verkligen vidrigt! Dom hade torkat fast i näsan och att dra ut dom var en riktigt obehaglig känsla, men det var en befrielse att kunna andas genom näsan igen.
Dag 8 eller 9 (minns inte dag) tog vi bort gipset och jag och min reskompis var båda extremt nervösa och förväntansfulla. Och när jag väl fått av mig gipset och fick se mig i spegeln första gången blev jag så otroligt nöjd, näsan blev verkligen sjukt fin! Tyvärr så svullnade den upp nästan direkt och var svullen ett bra tag. Läkningsproccessen var inte alls kul, men nu cirka 1,5 år senare ångrar jag verkligen inte att jag åkte. Min näsa är inte perfekt, men den är väldigt mycket finare än hur den såg ut innan!
Kan även lägga till att min sambo är den enda som vet om att jag har opererat mig (det är därför jag vill vara så anonym, har inte ens berättat det för mina föräldrar eller närmsta vänner) och han ser förändringar på min näsa, men han säger att om han inte visste att jag hade opa:t mig hade han nog trott att jag gjort nåt med håret bara. Varken mina föräldrar och närmsta vänner har reagerat på näsan, inte ens kollat på den lite extra. Dock var det många som frågade mig när jag var nyopererad om jag gått ner i vikt eller gjort något med håret, för dom ser någon skillnad men vet ej vad.
Jag var hemma från jobbet 3 veckor efter operationen. Skulle gärna ha varit hemma 4 veckor, men jag hade kunnat visa mig ut efter 2,5 vecka, för då hade alla mina blåmärken försvunnit. Problemet var dock att jag var så otroligt stel i ansiktet, så min mimik var hemsk. När jag log så rörde mungiporna sig, men inte själva läppen, så jag såg verkligen hemsk ut, helt stel och jag var jätterädd att någon nerv hade skadats i operationen. Så jag panikmailade Catarina massor med ggr angående det, men hon lugnade mig och sa att det var normalt och skönt nog så släppte det efter någon vecka.
För er som funderar på att operera er via Artnose så rekommenderar jag att vara EXTREMT tydliga med vad ni vill göra med er näsa på konsultationen på plats i Turkiet. Kommunikationen är a och o. Om ni inte vill ha “skidbacke-näsa” (vilket jag själv inte ville), så måste ni vara tydliga med att säga det, detta eftersom att det anses vara jättefint i Turkiet och det är deras ideal. Vill du ha näsvingarna inflyttade så får du vara lite påstridig med det (jag fick iaf vara det), för dom var lite kinkiga med att göra det i och med att man får extra ärr av det. Dock så blev det knappt några synliga ärr av det på mig iaf, men ni kan googla: alar base reduction scar, så ser ni hur det ser ut. Knappt synligt (mina egna ärr syns inte alls).
Slutligen kan jag säga att jag är nöjd med min operation hos Artnose. Catarina har varit väldigt bra och svarat på snabbt på alla frågor och funderingar som jag haft, och både Dr. Yigit och Dr. Bilkay var väldigt hjälpsamma och svarade på sms om man haft några frågor. Vi har även fått skjuts av läkare till och från sjukhuset så att vi skulle slippa åka taxi, vilket var väldigt snällt. Så allt som allt kan jag rekommendera Artnose!