Tror det är både normalt och sunt att känna oro för sånt här. Det handlar ju om ens hälsa och har man barn blir man extra sårbar särskilt om man har de själv.
Särskilt om det påverkar ens livskvalitet tror jag att det bara är att göra det.

JL08 wrote:

Jag funderar på hur kliniken gör om narkosen gör så att jag inte kan kissa igen? Får man vara kvar? Det är ju farligt att inte kunna tömma blåsan så den måste ju tömmas manuellt eller så måste man ha kateter.

Sedan mår jag illa av morfin också så det är lite svårt med morfintabletter för mig.

Det fungerar säkert olika på olika kliniker, men för mig har det varit så att jag fått fylla i hälsodeklaration där de bland annat frågat om hur man reagerar på olika typer av smärtstillande, och om man varit sövd förut och hur man reagerat på det. Vore jag du skulle jag se till att dina tidigare komplikationer, och problem med morfinpreparat, blir meddelade i god tid innan operation. Det kan ju hända att din kropp inte tålde vad du sövdes med sist, och att de kan undvika liknande problem igen, eller att de åtminstone är medvetna om tidigare problem och kan hålla ett öga på det.

Min klinik släpper heller inte hem någon som inte tömt blåsan på egen hand innan, just för att de vill se att systemet "kickat igång" igen. Skulle det värsta hända kan jag inte tänka mig annat än att de hjälper, eller ser till att du kommer till sjukhus, t.ex. Ta gärna upp sådana funderingar med kliniken också, om inte annat för att lugna dina egna funderingar.

Jag är också i en ny relation sedan 1,5 år tillbaka med en fantastisk och kärleksfull pojkvän som stöttar mig i det här, vårt samliv är fantastiskt även om jag "inte alltid vågar visa mig/känner mig bekväm" så hämmar det ju mig en hel del,(berör han min mage tex kan jag känna mig ful och äcklig vilket är så sorgligt). Han vet vad jag har för issues och är så förstående och även om han inte tar sig rätten till en åsikt om detta vill han att jag ska må bra och vara bekväm i min kropp, han är mitt största stöd i detta konstigt nog, han har själv blivit sövd fem ggr och tycker inte jag borde oroa mig utan tänka på mig själv för en gångs skull. Ibland kan jag bli irriterad på att han inte förstår min ångest inför att bli sövd så han har det inte alltid lätt att hänga med i berg-o-dalbanan stackarn haha.

Jag förstår att det är skrämmande. Jag är oxå lite rädd. Särskilt eftersom jag oxå har två barn..

Jag är oxå orolig för resultatet, att jag inte ska bli nöjd. Smärtan skrämmer mig inte alls däremot.

Jag är också rädd! Egentligen inte för själva operationen utan att få komplikationer, bli missnöjd, inte kunna leka/bära/sova med min dotter på länge och framförallt rädd för att inte kunna leva som nu efter operationen. Tex ha svårigheter/tycka det känns konstigt med tex löpning, träning, ont i ryggen eller typ bara rädd för att det ska kännas främmande och ivägen eller fel.... det kommer säkert inte bli så men självklart oroar man sig över allt möjligt konstigt som jag inte tänkt på innan.

Innan jag bokade operation var jag typ mest rädd för sövning och smärtan men nu känns det som det minsta problemet... haha!

Phu, läste i en tråd nu om hur ont man har precis efter op. Hjälp... Jag kommer att göra ett bröstlyft först (5/9), och på konsultationen sa man att smärtan är betydligt värre efter en bröstförstoring än vid bröstlyft.