Jag känner verkligen igen mig i dina känslor! Jag har också börjat tycka om mina små minituttar mer nu sen jag bokade tiden. Den senaste veckan har de till och med känts lite större. Men det kom jag fram till att det var pga att jag skulle ha mens. Så nu är de tillbaka i sin lilla version igen. =P
Jag har tvekat jättemycket sista tiden och undrat om det verkligen är värt det. Men det kan man nog inte veta förrän man har gjort dom och dom har läkt. Däremot så säger mina vänner som har opererat sig att dom inte ångrat sig en sekund. Jag tror att så länge man har realistiska förväntningar och inte lägger i på tok för stora så går det säkert bra.
Sen får man ju också tänka att de som skriver här på forumet kanske oftare har råkat illa ut med komplikationer. Har man inte ont av brösten "glömmer" man dom kanske ganska snart. ;)
Det är klart att man inte borde göra operationen om man är osäker. Men jag antar att det beror på vilket sätt man är osäker på. Om det är resultatet eller själva operationen eller vad det nu kan vara. Ta dig en stor funderare. Kanske man tom ska skriva upp varför man vill göra operationen. Jag märker själv att det är lätt att glömma bort anledningarna man har tänkt på i så många år, nu när det närmar sig op dagen.
Jag vet faktiskt inte hur viktigt det är att vara fysiskt fit. Jag antar att i ju bättre form, desto bättre, men det behöver nog inte vara överdrivet heller. Men klart, är man en renrasig soffpotatis så löper man nog större risk för komplikationer än om man tränar på gym några gånger i veckan. =)
Och tack så mycket! =P Detsamma! Ska bli spännande att följa din resa vad du nu bestämmer dig för! ;)
Kram kram
—
29 år, 180 cm, 74 kg, inga barn
Konsultation Plastikhuset Linköping jan
Konsultation Citadellkliniken 2 feb -11 14.00
OP Citadellkliniken 21 mars -11 kl 12.00
510 cc MP
Jag är mest osäker för att på ett plan kan jag inte stå för det rent etiskt. Har inte berättat för någon då jag vet att alla runt om mig skulle misstycka. Vill jag verkligen vara en tjej med sillisar. Är det jag? sammtidigt så vill jag så gärna ha snygga bröst. Pendlar och så mellan att jag tycker att det är snyggt med små bröst. Kläder sitter snyggare etc Rädd att känna mig tjock mm, Ska jag verkligen göra detta?!
Herregud vad vi känner lika! =) Jag vill inte heller bli klassad som en tjej med sillisar. Men jag tänker på det sättet att om någon dömer mig för det så är det deras problem.
Det är ingen som kan tala om för dig att du fattar ett dåligt beslut. Alla har vi olika utgångsläge och jag tycker inte att det är fel att känna sig tillfreds med sin kropp. ;)
—
29 år, 180 cm, 74 kg, inga barn
Konsultation Plastikhuset Linköping jan
Konsultation Citadellkliniken 2 feb -11 14.00
OP Citadellkliniken 21 mars -11 kl 12.00
510 cc MP
Absolut hälsan e viktigast men har bokat om op till den 27 april, och nu riktigt längtar ja! Börjar dock tveka om jag ska få Ron att lägga in lite mer blir lite nervös när man hör om bröstbredd och han inte har mätt mina? Har hafy 95 E innan och nu nu på en tom 70 B!
ni alla tre diskuterar och berättar precis så som jag kände innan min operation, jag har velat göra det här i 8 års tid, har blivit mobbad för det både i skolan och på hemma plan så jag kände att näe varför ska livet vara såå oerättvist..
varför ska mna inte kunna fylla ut en liten bh iaf, för det var iaf de som för mig var viktigast att kunna ha små men naturliga bröst.
jag har dragit med känslan av att vara en silikon/tuttfia är inget för mig, vill inte bli klassad som fake eller som något jag inte är.
så för 1 månad sen tänkte jag att näe fy F*N nu orkar jag inte mer, sommaren är snart här och det innebär min ångestperiod...
impulsiviteten drog över mig och allt skedde så fort, berättade för min sambo vad jag funderade på och han tyckte att de va okej just med tanke på vilken orsak jag ville göra det, jag ville komma i samhällets kläder och inte bli en silikonbrud.
mamma tyckte jag gjorde helt rätt val och stöttar mig järnet. och det känns HUR BRA SOM HELLST!!!
utöver dem är det ingen som vet och ingen som kommer få veta.
har nu lagt in 300cc och det blev en 75 C.
jag har aldrig blivit så pass bra behadlad som ja blev på polarkliniken, nervositeten fanns aldrig just för att de brydde sig om en, de tog hand om en, skämtade skojade kramades och var helt naturliga :)
jag ångrar ingenting :)
de känns precis som om de vore mina, inte alls för stora, känner mig inte alls platig, ingen smärta, inga hemska berättelser runt det hela, utan allt har gått så problem fritt. (peppar peppar!!)
mitt tips till er, är att så länge ni väljer en storlek om inte känns stor, själv valde jag den som va snäpper under vad de rekomenderade skulle passa mig perfekt just i rädsla av att bli "för" perfekt.
känn efter och håll fast vid den känslan, jag har själv aldrig hatat min kropp och mina bröst så.. men just sommaren...
näe huvva den ger mig rysningar...
lycka till tjejer!!!
jag vet att ni klarar det här :)
och velar ni så vänta lite, det är inget som MÅSTE göras nu, utan tiden finns med oss :)
—
25 år, 163 cm, 55 kg
Strl. före op: omärkbar A-kupa
Strl. efter op: 75C
Konsultation: polarkliniken 15/2 -11
Operation: polarkliniken 1/3 -11
300cc hp, runda släta, delvis bakom bröstmuskeln
MIn polare som jag bor med sa när jag nämde att jag kanske ville lyfta dem i framtiden så sa hon att om jag kommer hem med sillisar så säger hon upp kontakten. Jag vet att det är min kropp och att hon bara borde respektera mitt beslut. Jag har jobbat med kvinnofrågor och positiv självbild hos unga tjejer så jag förstår hennes reaktion på ett sätt. Min fråga är om ni tror att jag kan dölja det för henne ett tag iaf?. Jag har en tom c kupa idag och vill lägga in ca 300 cc. Hur mycket märks det med kläder på i början med sportbh och allt?
en tjej med sillisar är inte längre en tjej med sillisar. idag är det inte bara sönderblonderade "bimbos" som har silikon. var och varannan svensson har ju implantat. tror man vet någon i sin närhet som har det fast den inte har sagt det.
som min killes ex har det, jag har alltid stört mig på henne snygga bröst. så tjejer, de ni kanske alltid stört er på kanske har fejkt tuttar :)
jag har märkt att efter att jag opat mig så har stämpeln bland mina kompisar släppt lite. vi pratar inte längre om silikon som om det vore något skamfullt. svårt att förklara, men det va som de nu tänker "ojjj normal folk har ju det med" :)
Åh, vilken befrielse att läsa denna tråd! Så skönt att höra att fler har precis samma tankar! Har inte bokat konsultation och har ingen op-tid, men går igenom precis samma tankar i huvudet.
Jag läste på ett amerikansk forum där flera tjejer skrivit att det var ett omoget beslut och att dom ångrade sig sisådär 5-10 år senare trots att de opat sig efter barnafödande och i 30-årsåldern. Det fick mig att fundera en hel del. Har sett bilder på tjejer som tagit ut implantat och det är ingen vacker syn. Men det är klart, man vet ju inte hur brösten hade sett ut även om de inte hade haft implantat.
Ena dagen vill jag operera mig imorgon, nästa vill jag inte alls. Jag tänker ena stunden att "så mycket värre än vad det är nu kan det ju inte bli" och nästa stund tänker jag att jag inte vill vara med och driva på bilden av hur man ska se ut, som inte är realistisk, för är man smal har man inte (i de allra flesta fall) stora bröst. Och har man stora bröst så hänger dom. Jag vill vara en förebild för mina barn och syskonbarn och inte signallera till dom att man inte ska vara nöjd med sig själv som man är. Vissa dagar är jag livrädd att någon skulle få veta att jag skulle ha opererat mig, nästa tänker jag att det är ju inte så farligt, att jag kan stå för det.
Jobbar inom sjukvården och livrädd för att få komplikationer som skulle kräva sjukhusvård, för då får ju alla veta och är rädd att förlora i respekt.
Men så sätter jag på mig bikinin och står där framför spegeln och skäms. Och utan kläder ska vi inte prata om.
Kanske tur att jag måste vänta några månader eftersom jag just slutat amma, så jag hinner tänka lite mer. Tycker dock att jag bara blir mer och mer förvirrad ju längre tiden går. Är trött på att ha push-up bh:ar med sjukt mycket fyllning och ilägg hela tiden, önskar att bysten åtminstone hållt sig i storlek som den var innan graviditeterna. Sen är jag inte 100% säker på att jag är klar med barnafödandet än heller...
Åh, jag blir galen! Sorry att jag läcker så mycket, men ni tjejer verkar ha så lika tankar som mig, så jag var bara tvungen.
Det sjuka med mig är att jag inte har varit nervös alls!!! Och jag som är nervös för allt! Har till och med sjukhusskräck samt nålfobi, trots att jag är sjuksköterska. Är inte ens nervös nu. Och det är typ 24 timmar kvar till op!!!!!!!! Kan inte riktigt förstå varför jag inte är nervös antingen ås är det för att detta känns så rätt, eller helt enkelt för att jag fortfarande inte fattat vad som kommer hända i morgon.
Jag har velat fram och tillbaka om storleken hela tiden. Och har fortfarande ingen aning om jag ska minska implantaten eller inte. Har valt 410 cc. Ska dock prova en sista gång i morgon :D
28 år, 56kg, 171 cm. Bh innan op 75b.
Op bakomplacering 9 Mars- 11. Jörg Bohn
La in 410cc. Ka nnu efter op använda 80D från Newyorker om jag syr in omkretsen. Går jag till Change får man titta på H kupa!
PS glömde ju önska dig lycka till ju, tuttified!!
=)
Känner precis som dig
Kram kram
Jag känner verkligen igen mig i dina känslor! Jag har också börjat tycka om mina små minituttar mer nu sen jag bokade tiden. Den senaste veckan har de till och med känts lite större. Men det kom jag fram till att det var pga att jag skulle ha mens. Så nu är de tillbaka i sin lilla version igen. =P
Jag har tvekat jättemycket sista tiden och undrat om det verkligen är värt det. Men det kan man nog inte veta förrän man har gjort dom och dom har läkt. Däremot så säger mina vänner som har opererat sig att dom inte ångrat sig en sekund. Jag tror att så länge man har realistiska förväntningar och inte lägger i på tok för stora så går det säkert bra.
Sen får man ju också tänka att de som skriver här på forumet kanske oftare har råkat illa ut med komplikationer. Har man inte ont av brösten "glömmer" man dom kanske ganska snart. ;)
Det är klart att man inte borde göra operationen om man är osäker. Men jag antar att det beror på vilket sätt man är osäker på. Om det är resultatet eller själva operationen eller vad det nu kan vara. Ta dig en stor funderare. Kanske man tom ska skriva upp varför man vill göra operationen. Jag märker själv att det är lätt att glömma bort anledningarna man har tänkt på i så många år, nu när det närmar sig op dagen.
Jag vet faktiskt inte hur viktigt det är att vara fysiskt fit. Jag antar att i ju bättre form, desto bättre, men det behöver nog inte vara överdrivet heller. Men klart, är man en renrasig soffpotatis så löper man nog större risk för komplikationer än om man tränar på gym några gånger i veckan. =)
Och tack så mycket! =P Detsamma! Ska bli spännande att följa din resa vad du nu bestämmer dig för! ;)
Kram kram
29 år, 180 cm, 74 kg, inga barn
Konsultation Plastikhuset Linköping jan
Konsultation Citadellkliniken 2 feb -11 14.00
OP Citadellkliniken 21 mars -11 kl 12.00
510 cc MP
http://tuttified.blogg.se/
Jag är mest osäker för att på ett plan kan jag inte stå för det rent etiskt. Har inte berättat för någon då jag vet att alla runt om mig skulle misstycka. Vill jag verkligen vara en tjej med sillisar. Är det jag? sammtidigt så vill jag så gärna ha snygga bröst. Pendlar och så mellan att jag tycker att det är snyggt med små bröst. Kläder sitter snyggare etc Rädd att känna mig tjock mm, Ska jag verkligen göra detta?!
Herregud vad vi känner lika! =) Jag vill inte heller bli klassad som en tjej med sillisar. Men jag tänker på det sättet att om någon dömer mig för det så är det deras problem.
Det är ingen som kan tala om för dig att du fattar ett dåligt beslut. Alla har vi olika utgångsläge och jag tycker inte att det är fel att känna sig tillfreds med sin kropp. ;)
29 år, 180 cm, 74 kg, inga barn
Konsultation Plastikhuset Linköping jan
Konsultation Citadellkliniken 2 feb -11 14.00
OP Citadellkliniken 21 mars -11 kl 12.00
510 cc MP
http://tuttified.blogg.se/
Absolut hälsan e viktigast men har bokat om op till den 27 april, och nu riktigt längtar ja! Börjar dock tveka om jag ska få Ron att lägga in lite mer blir lite nervös när man hör om bröstbredd och han inte har mätt mina? Har hafy 95 E innan och nu nu på en tom 70 B!
mia/nikki/tuttified:
ni alla tre diskuterar och berättar precis så som jag kände innan min operation, jag har velat göra det här i 8 års tid, har blivit mobbad för det både i skolan och på hemma plan så jag kände att näe varför ska livet vara såå oerättvist..
varför ska mna inte kunna fylla ut en liten bh iaf, för det var iaf de som för mig var viktigast att kunna ha små men naturliga bröst.
jag har dragit med känslan av att vara en silikon/tuttfia är inget för mig, vill inte bli klassad som fake eller som något jag inte är.
så för 1 månad sen tänkte jag att näe fy F*N nu orkar jag inte mer, sommaren är snart här och det innebär min ångestperiod...
impulsiviteten drog över mig och allt skedde så fort, berättade för min sambo vad jag funderade på och han tyckte att de va okej just med tanke på vilken orsak jag ville göra det, jag ville komma i samhällets kläder och inte bli en silikonbrud.
mamma tyckte jag gjorde helt rätt val och stöttar mig järnet. och det känns HUR BRA SOM HELLST!!!
utöver dem är det ingen som vet och ingen som kommer få veta.
har nu lagt in 300cc och det blev en 75 C.
jag har aldrig blivit så pass bra behadlad som ja blev på polarkliniken, nervositeten fanns aldrig just för att de brydde sig om en, de tog hand om en, skämtade skojade kramades och var helt naturliga :)
jag ångrar ingenting :)
de känns precis som om de vore mina, inte alls för stora, känner mig inte alls platig, ingen smärta, inga hemska berättelser runt det hela, utan allt har gått så problem fritt. (peppar peppar!!)
mitt tips till er, är att så länge ni väljer en storlek om inte känns stor, själv valde jag den som va snäpper under vad de rekomenderade skulle passa mig perfekt just i rädsla av att bli "för" perfekt.
känn efter och håll fast vid den känslan, jag har själv aldrig hatat min kropp och mina bröst så.. men just sommaren...
näe huvva den ger mig rysningar...
lycka till tjejer!!!
jag vet att ni klarar det här :)
och velar ni så vänta lite, det är inget som MÅSTE göras nu, utan tiden finns med oss :)
25 år, 163 cm, 55 kg
Strl. före op: omärkbar A-kupa
Strl. efter op: 75C
Konsultation: polarkliniken 15/2 -11
Operation: polarkliniken 1/3 -11
300cc hp, runda släta, delvis bakom bröstmuskeln
MIn polare som jag bor med sa när jag nämde att jag kanske ville lyfta dem i framtiden så sa hon att om jag kommer hem med sillisar så säger hon upp kontakten. Jag vet att det är min kropp och att hon bara borde respektera mitt beslut. Jag har jobbat med kvinnofrågor och positiv självbild hos unga tjejer så jag förstår hennes reaktion på ett sätt. Min fråga är om ni tror att jag kan dölja det för henne ett tag iaf?. Jag har en tom c kupa idag och vill lägga in ca 300 cc. Hur mycket märks det med kläder på i början med sportbh och allt?
en tjej med sillisar är inte längre en tjej med sillisar. idag är det inte bara sönderblonderade "bimbos" som har silikon. var och varannan svensson har ju implantat. tror man vet någon i sin närhet som har det fast den inte har sagt det.
som min killes ex har det, jag har alltid stört mig på henne snygga bröst. så tjejer, de ni kanske alltid stört er på kanske har fejkt tuttar :)
jag har märkt att efter att jag opat mig så har stämpeln bland mina kompisar släppt lite. vi pratar inte längre om silikon som om det vore något skamfullt. svårt att förklara, men det va som de nu tänker "ojjj normal folk har ju det med" :)
Född: 1988
Längd / Vikt: 163 cm, 65 kg
Storlek innan op: 70B, 76 cm under brösten.
Storlek efter op: 70 F
-Operation, 24 Juli 2010, 375 cc, subfacia
Åh, vilken befrielse att läsa denna tråd! Så skönt att höra att fler har precis samma tankar! Har inte bokat konsultation och har ingen op-tid, men går igenom precis samma tankar i huvudet.
Jag läste på ett amerikansk forum där flera tjejer skrivit att det var ett omoget beslut och att dom ångrade sig sisådär 5-10 år senare trots att de opat sig efter barnafödande och i 30-årsåldern. Det fick mig att fundera en hel del. Har sett bilder på tjejer som tagit ut implantat och det är ingen vacker syn. Men det är klart, man vet ju inte hur brösten hade sett ut även om de inte hade haft implantat.
Ena dagen vill jag operera mig imorgon, nästa vill jag inte alls. Jag tänker ena stunden att "så mycket värre än vad det är nu kan det ju inte bli" och nästa stund tänker jag att jag inte vill vara med och driva på bilden av hur man ska se ut, som inte är realistisk, för är man smal har man inte (i de allra flesta fall) stora bröst. Och har man stora bröst så hänger dom. Jag vill vara en förebild för mina barn och syskonbarn och inte signallera till dom att man inte ska vara nöjd med sig själv som man är. Vissa dagar är jag livrädd att någon skulle få veta att jag skulle ha opererat mig, nästa tänker jag att det är ju inte så farligt, att jag kan stå för det.
Jobbar inom sjukvården och livrädd för att få komplikationer som skulle kräva sjukhusvård, för då får ju alla veta och är rädd att förlora i respekt.
Men så sätter jag på mig bikinin och står där framför spegeln och skäms. Och utan kläder ska vi inte prata om.
Kanske tur att jag måste vänta några månader eftersom jag just slutat amma, så jag hinner tänka lite mer. Tycker dock att jag bara blir mer och mer förvirrad ju längre tiden går. Är trött på att ha push-up bh:ar med sjukt mycket fyllning och ilägg hela tiden, önskar att bysten åtminstone hållt sig i storlek som den var innan graviditeterna. Sen är jag inte 100% säker på att jag är klar med barnafödandet än heller...
Åh, jag blir galen! Sorry att jag läcker så mycket, men ni tjejer verkar ha så lika tankar som mig, så jag var bara tvungen.
Det sjuka med mig är att jag inte har varit nervös alls!!! Och jag som är nervös för allt! Har till och med sjukhusskräck samt nålfobi, trots att jag är sjuksköterska. Är inte ens nervös nu. Och det är typ 24 timmar kvar till op!!!!!!!! Kan inte riktigt förstå varför jag inte är nervös antingen ås är det för att detta känns så rätt, eller helt enkelt för att jag fortfarande inte fattat vad som kommer hända i morgon.
Jag har velat fram och tillbaka om storleken hela tiden. Och har fortfarande ingen aning om jag ska minska implantaten eller inte. Har valt 410 cc. Ska dock prova en sista gång i morgon :D
http://systerrosa.blogg.se
28 år, 56kg, 171 cm. Bh innan op 75b.
Op bakomplacering 9 Mars- 11. Jörg Bohn
La in 410cc. Ka nnu efter op använda 80D från Newyorker om jag syr in omkretsen. Går jag till Change får man titta på H kupa!
Har MFD och Ripp