Ena dagen tänker jag - Det är bara att göra! var och varannan människa har implantat och det risken för komplikationer är så liten att det är inte värt att oroa sig för- Men tänk om! Man hade ju aldrig förlåtit sig själv. Operera i en frisk kropp för att behaga ett skönhetideal! Helt jävla sjukt. Men efter nattens grubblerier har jag nog bestämmt mig. FUCK IT! Jag har gått ner 35 kilo, är ung och inte allt gör ful. Jag vill vara det bästa jag kan vara och bära mig stolt. Vi gör så mycket knäppa grejer för att vara vackra/smala/bra som är helt skruvade så varför inte detta! Saker och ting brukar lösa sig och jag tror inte du eller jag har planer på att göra några uppenbara jätte rattar. Detta forum har fått mig och tveka och så du majoriteten är sååå unga och verkligen vill ha ett opererat utseende. DET TYCKER JAG ÄR RIKTIGT SJUKT! När det blir en grej i sig. Nu gör vi detta!

Lycka till med ditt beslut!

nikki6 wrote:

Ena dagen tänker jag - Det är bara att göra! var och varannan människa har implantat och det risken för komplikationer är så liten att det är inte värt att oroa sig för- Men tänk om! Man hade ju aldrig förlåtit sig själv. Operera i en frisk kropp för att behaga ett skönhetideal! Helt jävla sjukt. Men efter nattens grubblerier har jag nog bestämmt mig. FUCK IT! Jag har gått ner 35 kilo, är ung och inte allt gör ful. Jag vill vara det bästa jag kan vara och bära mig stolt. Vi gör så mycket knäppa grejer för att vara vackra/smala/bra som är helt skruvade så varför inte detta! Saker och ting brukar lösa sig och jag tror inte du eller jag har planer på att göra några uppenbara jätte rattar. Detta forum har fått mig och tveka och så du majoriteten är sååå unga och verkligen vill ha ett opererat utseende. DET TYCKER JAG ÄR RIKTIGT SJUKT! När det blir en grej i sig. Nu gör vi detta!

Lycka till med ditt beslut!

 

Amen!

ja jag kommer ihåg den där känslan veckorna innan,hur man liksom svävade på moln ena stunden och i nästa stund jätte rädd.och nästan ville avboka allt.

Såååååååååå skönt att läsa alla era tankar och funderingar =)

Känner igen mig i allt!! Härligt att du startade denna tråd tuttified!

Nu har jag grubblat ytterliggare några dagar och har fastnat vid "operationsskräck".....

livrädd för att missa allt man ska ha koll på veckan innan op (vad man inte får äta..dricka..vad man ska tvätta sig i...)livrädd för att sövas, livrädd för den där nålen de ska sticka in i min arm (har otrolig nålskräck...)livrädd att det händer nått under narkosen..detta blev verkligen en pers! Har funderat på att göra brösten i så många år men när man väl varit på konsultation och allt blir på riktigt då flippar man ur helt =/

Funderar varje kväll när jag ska lägga mig "undrar om jag kan ligga såhär med nya tuttisarna?" "kommer det kännas konstigt om jag ligger såhär på sidan?" "kommer jag ens kunna sova på mage, som jag älskar?"..

Har inte tänkt så alls förrut. Då tänkte jag bara att man opar sig och sen gör man vä samma saker som man alltid gjort..vardagen ändras väl inte överhuvudtaget..men sen läste man här inne och då verkar det som om det är mycket som ändras

Eller är det för att man är så nervös som man bara ser det som är negativt? =)

Miamini66:  veckan före så kan man inget annat än förstå att nervositetet kommit över dig, det är helt normalt att man börjar tvivla på allt man skulle göra och inte, hur allt ska gå till och inte.

själv skrev jag mig en lista veckan före på saker som skulle vara gjorda fram tills att jag skulle lämna lägenheten och fara, där det kunde stå allt från att mata katten till att byta sängkläder och vad jag skulle duscha med och inte.

jag är nöjd över listan och det kändes tryggt när morgonen väl kom att kunna se att alla punkter var förkryssade och klara så jag inte hade något sådan att orao mig för, förberedelserna var gjorda till punkt och pricka.

att du har läkar och nålskräck tror jag inte heller att du behöver oroa dig över, de är som sagt ett ingrepp du ska göra och iaf där jag opererade mig, polarkliniken i umeå, så var det såååå hjälpsamma och gulliga.

sköterskorna behandlade mig som en syster och "killarna" skämtade och gjorde allt väldigt lättsamt, inte ens när kirurgen kom in för att rita på mig var jag nervös bara för hans sätt att vara på och hur han gick till väga. :)

efter operationen så har jag precis som du läst så mycket om att allt förändras men det håller jag INTE med om.

8 dagar har gått efter min operation, jag har inga besvär alls (peppar peppar) och har knappt märkt av brösten, de känns så naturliga för mig att jag inte alls tänkte på dem :P *skönt*

sport bh:n sitter mig perfekt och är rent utav skön så det gör som inget att man ska bära den dygnet runt!

att ligga på sidan och lite hur man vill började jag göra efter ca 4 dagar, då började jag ligga lite på sidan, men lutade kanske lite bakåt, dels för att ja VILLE SÅ GÄRNA ligga på sidan och dels för lite variation.

idag kan jag ligga på sidan utan problem, och när jag lägger armen över brösten som det naturligt sker så märks de knappt av även fast de KÄNNS gigantiska till mig och hur ja va innan.

jag vågar inte sova på mage ännu bara för att trycket kanske blir hårt efter så kort tid men tro mig, jag skulle vela om jag vågade för ont och obekvämt är det då inte =)

hoppas det kunde lätta lite för dig och din panik :)

Åh, pepsi, så det finns hopp? Blev så glad över att läsa ditt inlägg! Senaste dagarna har jag bara sett framför mig hur det kommer att kännas som två plastbitar i min kropp, som att det nästan kommer prassla om brösten när jag rör mig. Nu känns det faktiskt lite mer hoppfullt efter ditt inlägg! 

Fast tänk va, om man bara kunde magiskt önska sig till större (och fasta) bröst som var helt naturliga. Då skulle mn inte behöva oroa sig, vad bra det skulle vara! 

Tro mig det finns hopp för oss alla :D

Jag hade samma rädsla som du, jag satt och grät dagarna innan inför min sambo i rädsla om att fylla min kropp med silicon... inte vill jag.. jag vill inte känna mig onaturlig och rent av fake..

men det gör jag inte ;D inte alls, inte någonstans!!

Jag är inte som person att jag lagt mycket vikt vid brösten, så för mig blir jag mer förvånad ibland att åh vad är det här, åh bröst vad mysigt..

jag går ganska mycket och stycker på dem då de börjat kittla lite lätt, och varje gång jag gör det blir jag glatt förvånad över att åhh där är dem, så söta och fina :)

lämpligt stora och bara bara mina ;D

jag har istort fått tillbaka all känsel, eller jo det har jag men det känns som att de är bedövade lite på undersidan men känseln finns då, jag är såå lycklig de känns så mycket som min kropp!!

och när man rör sig konsigt, skruvar runt i sängen eller soffan så kan de som prutta till lite och varje gång börjar jag skratta över att ALLT KÄNNS SÅ HIMLA BRA!!!