Åh usch jag känner med dig! Det är aldrig kul att behöva lämna någon, speciellt inte när de blir så ledsna. Men det kommer bli bra, det tar lite tid bara =( Kram!

Klyschigt kanske att säga men du hade ju sårat honom mer om du fortsatt vara tillsammans med honom trots du inte kan se en framtid ihop. Det är ju det minsta alla förtjänar att få i ett förhållande av sin partner så man inte går och bygger upp något tillsammans som inte delas likhjärtat av båda.

Usch vad hemskt. :( Vet hur det känns... mitt första ex vad det också jag som lämnade. Gjorde slut en gång men då blev han så förstörd och grät så mycket att jag gick tillbaka honom och gick med på att försöka igen.. men sen några månader senare så kunde jag inte för allt var lika dåligt och då gjorde jag slut igen. Har aldrig sårat någon som jag sårade honom och jag mådde så dåligt. Hade varit bättre om jag aldrig gått tillbaka första gången för andra gången var det ännu värre liksom.

Men jag vet hur det känns, plötsligt saknar man allt som var bra och känner sig ensam. Men man ska försöka komma ihåg varför man gjorde slut, för man gjorde det av en anledning. Tror det kommer bli värre om du går tillbaka till honom igen för förr eller senare kommer du nog göra slut igen tror jag.

Men det blir bättre efter ett tag! Men försök inte bli vänner på en gång, det slutar i katastrof. Jag och han försökte men han började bara gråta varje gång vi sågs.... var hemskt! Så till slut sa vi upp kontakten. Och då kom han över mig till slut och jag kunde också gå vidare. Sen kan man bli vänner när ALLA känslor svalnat sen om man vill. :) Men man måste låta det gå så många månader som behövs. Kanske ett år i vissa fall.

Jenna: Känner också igen det, gjorde slut med min första kille efter 2 år för jag insåg hur olika mål i livet vi hade. Vissa "grundmål" tycker jag måste stämma överrens som om man vill ha barn eller inte. Han ville, jag inte.

Och varje gång vi träffade hans kusinbarn så lös hans ögon upp, jag såg hur han längtade.. och till slut kände jag att där fanns en värld jag inte kunde ge honom..oavsett hur mycket han än betydde för mig kunde jag inte ge han barn för hans skull. Oavsett hur mycket kärlek jag än kände så en sådan sak..jag kan inte ge det om jag själv inte vill. 

Men tiden som kom därefter va ju så sjukt jävla jobbig.. jag hatar känslan på morgonen så är det som alla känslor lega i dvala och kommer som en smäll chock när man vaknar.. man inser man fan är i skiten, det är fan sant, vi har gjort slut...en äcklig hemskt känsla...

Och jag tror det är därför många inte iheller vågar göra slut fast de vet dem inte är rätt för varandra, man bryter rutiner, trygghet och man kommer gå igenom en jobbig tid innan man landar på fötter och bygger upp nya rutiner och en ny trygghet.

Men jag anser, som med mitt x, att jag kunde inte välja va med honom fast att det inte va rätt bara för jag inte ville må dåligtt några månader. Det är helt enkelt deal with it.. det är en jobbig tid men det blir bättre för båda sen när man väl kommit över...man kan inte bara välja de enkla valen i livet.. man måste välja dem rätta.

Jag har också tvingat mig själv att bryta med en pojkvän och var så jäkla ledsen, grät typ hela tiden i flera veckor. Bodde hos mamma då och hon tyckte tillslut att jag var knäpp som grinade så mycket över det, haha! På jobbet också, tog pauser och bara satt och grät.

Men det var något jag var tvungen att göra, att göra slut med honom var det enda rätta. Fastän det gjorde jäkligt ont i hjärtat så visste jag att för att rädda min egen självkänsla måste jag följa min inre röst som sade till mig att jag och denna man aldrig skulle få ett lyckligt liv ihop. Vi var för olika helt enkelt, och för att vara med honom skulle jag vara tvungen att förneka mig själv påvissa plan, eller hur jag ska säga. 

Men denna erfarenhet gjorde mig absolut starkare och jag lärde mig mycket om mig själv och att jag verkligen har kraft och makt att skapa mig mitt liv så som jag vill ha det.

Tänk på hur viktigt detta steg är för dig och din personliga utveckling. Du är inte den enda som vinner på att du tog detta steg. Som du säger, ni vill åt lite olika håll i livet. Lika bra att du tar steget då och inte slösar flera år.

Kram, efter regn kommer solsken :)

Mrs V wrote:

Jenna: Känner också igen det, gjorde slut med min första kille efter 2 år för jag insåg hur olika mål i livet vi hade. Vissa "grundmål" tycker jag måste stämma överrens som om man vill ha barn eller inte. Han ville, jag inte.

Och varje gång vi träffade hans kusinbarn så lös hans ögon upp, jag såg hur han längtade.. och till slut kände jag att där fanns en värld jag inte kunde ge honom..oavsett hur mycket han än betydde för mig kunde jag inte ge han barn för hans skull. Oavsett hur mycket kärlek jag än kände så en sådan sak..jag kan inte ge det om jag själv inte vill. 

 

Men tiden som kom därefter va ju så sjukt jävla jobbig.. jag hatar känslan på morgonen så är det som alla känslor lega i dvala och kommer som en smäll chock när man vaknar.. man inser man fan är i skiten, det är fan sant, vi har gjort slut...en äcklig hemskt känsla...

Och jag tror det är därför många inte iheller vågar göra slut fast de vet dem inte är rätt för varandra, man bryter rutiner, trygghet och man kommer gå igenom en jobbig tid innan man landar på fötter och bygger upp nya rutiner och en ny trygghet.

Men jag anser, som med mitt x, att jag kunde inte välja va med honom fast att det inte va rätt bara för jag inte ville må dåligtt några månader. Det är helt enkelt deal with it.. det är en jobbig tid men det blir bättre för båda sen när man väl kommit över...man kan inte bara välja de enkla valen i livet.. man måste välja dem rätta.

Du är så smart MrsV! :) Och det är verkligen så. Man måste välja de rätta valen i livet, även om de ibland är svåra.