Bröstoperation jan 2017 - Plastikakademin - Linköping Gunnar Kratz - FilippaN

Efter att egentligen aldrig varit nöjd med mina bröst och tio års aktivt funderande på en bröstoperation var det så dags - bröstlyft och bröstförstoring! Jag ville inte ha stora bröst, bara fina :-) Jag fick så stort förtroende för Gunnar Kratz väldigt snabbt - lyssnande, förstående och accepterande/icke-dömande på något sätt. Ändå kom han med tips och egna synpunkter för att få det resultat jag ville ha - verkligen professionell. På operationsdagens morgon var jag inte nervös, det kändes mest overkligt. Skulle inte vara på mottagningen förrän mitt på dagen så det var några timmar att vänta på förmiddagen. Väldigt töntigt men jag tog farväl av mina gamla bröst - de har aldrig varit vackra men verkligen fyllt sin funktion och helammat två barn utan ett enda problem.... Men nu skulle de bli snygga också :-) På mottagningen fick jag nästan direkt gå in och byta om till snygg-skjorta med strumpor och morgonrock. En jättetrevlig narkossköterska ställde sina frågor och fyllde i papper. Jag ställde mina frågor om narkosen och bad att hon skulle hålla mig i handen när jag sövdes, vilket jag var jätteglad för sen. Fick vänta på en säng en halvtimma innan Gunnar kom in och ritade på mig. Vi pratade och skojade och jag kände mig ganska avslappnad. Kände mig som en kostym som skräddaren skulle ta in och ändra formen på. Sen var det dags. Jag fick gå in till op-salen och lägga mig på op-bädden, blev inbäddad i varma täcken, hälsade på narkosläkaren och sen sprutade de sömnmedel in i kanylen på handryggen. Ögonlocken blev tunga och det kändes så skönt att bara stänga dem.... Sen minns jag inget mer förrän jag vaknar upp i min säng på uppvaket. Lite trött, somnar in en stund igen. Vaknar efter nån halvtimma, är jättehungrig och får macka och kaffe. Sen kommer gunnar och berättar om operationen som hade gått bra. Jag har inte speciellt ont, mår inte heller illa och vill gå hem, vilket jag får göra efter nån timma. Tar en taxi och rullar hem. De första dagarna har jag inte speciellt ont, vill mer beskriva det som ömt, stelt och en känsla av att brösten är "fulla" och varma och spända.. Som om jag behöver amma efter 12 timmar utan amning, för er som har varit med om det :-) Visst kan det hugga till när jag stödjer mig på en arm men ganska lindrigt ändå. Däremot känns det obehagligt att sova på sidan de första två nätterna så jag ligger på rygg och sover dåligt. Men redan tredje natten kan jag sova på sidan och sover gott.  Igår var det en vecka efter operationen och jag var på återbesök och fick ta bort de hårda tejpade bandagen - guuuud vad skönt! När de kommer bort inser jag att det är bandagen som gjort att jag haft svårt att sträcka armarna över axelhöjd och hålla upp axlarna, inte själva operationen/brösten. Underbart att duscha och sträääääcka på kroppen, sänka axlarna och ta på sig en bh. Och brösten är jättefina!!! Runda och fina och lagom stora (kanske skulle tagit liiiite större..?) . Sitter förstås högt upp och är hårda men jag vet ju att de kommer ramla ner och mjukna lite. Jag är så nöjd! Håller nu tummarna för att allt ska fortsätta att gå bra.