En ärlig berättelse om varför jag ångrar min näsoperation
Här är en vääldigt ärlig historia om min näsoperation, nästan lite för ärlig men jag kände att jag behövde skriva av mig..
Jag har alltid haft komplex över min näsa, ibland gick det över och jag kände mig fin men ibland kom perioder då jag mådde väldigt dåligt över det. Jag kunde verkligen inte se det killar gillade i mig, bla min dåvarande pojkvän. Jag kunde inte ta mot komplimanger och brukade vifta bort dem. En dag när jag väntade på tunnelbanan på väg till skolan så kom det fram en tjej från MIKAS som ville att jag skulle komma in och bli testfotograferad då hon fann mitt utseende intressant. Men jag gick aldrig för att jag inte kände mig fin när jag jämförde mig med samhällets ideal.
I november 2011 opererade jag mig hos art nose. Patientkordinatorn sa till mig när jag väl åkt ner till turkiet att hon inte tyckte att jag skulle operera mig för att jag hade ett intressant ansikte och hon tyckte min näsa var fin. Till och med timmen innan jag skulle opereras så sa hon "jag borde inte säga det här men jag tycker inte att du ska operera dig"
När jag först såg mig själv i spegeln utan tejp så kände jag inte igen mig själv, det var nästan lite obehagligt. Det blev plötsligt roligare att ta kort på mig själv, något som jag tidigare avskydde. Nu såg jag plötsligt mycket mer ut som idealet jag kände mig väldigt nöjd. Då gränsen mellan att vara helt naturlig och opererad hade försvunnit så började jag hitta nya fel direkt hos mig själv som jag ville "fixa".
Förhållandet med min pojkvän sprack bla pga att han ville ha en naturlig tjej och ogillade att min näsa var fejk, han tyckte att jag såg bra ut men att jag var 100ggr finare innan.. Jag förstår honom faktiskt, jag ser ut som en helt annan person.
Nu har det ju gått en hel del månader sedan min operation och jag börjar ångra mig. Glädjen och chocken från operationen har börjat mattas av och nu har jag helt andra känslor. Det jag ser i spegeln nu är en söt tjej med en liten näsa, som ser ut precis som vem som helst. Det "speciella" jag hade är borta, jag ser helt anonym ut. Det som gjorde jag till jag är utsuddat och nu ser jag en person i spegeln som ser onaturlig och konstlad ut. Vem är det egentligen som säger att jag inte dög? Det var ju bara jag själv! Alla människor jag såg i tidningar och på tv fick mig att må dåligt, för ingen av dem såg ju ut som jag! Nu när jag ser gamla bilder på mig själv så förstår jag verkligen varför människor fann mig vacker, fast än jag kände mig ful. Jag önskar att jag hade kunnat acceptera mig själv men jag valde den enkla vägen och i dagsläget mår jag verkligen dåligt.
Ålder: 19 år, Längd: 177cm, Vikt: ca: 60kg
Intresserad av: näsplastik samt hakförstoring
Vill ha: En nätt näsa utan knöl, som liknar angies lite ;)
Klinik/Läkare: Artnose, ska boka konsultation inom några månader
Oj,
vad man känner med dig. Så jobbig situation. Men du vet att du har satt fingret på det när du säger att efter näsoperationen"så började jag hitta nya fel direkt hos mig själv som jag ville "fixa"."
Jag gick upp lite i vikt när jag blev 18år (jag var 170 & gick upp till 58kg, så jag var knappast Stor, men ändå). Jag satte mig själv på diet & gick ner till 48/49kg som var det smalaste jag kunde bli utan att se läskig ut. Jag minns så väl när jag tittade mig i spegeln & tänkte:
"Nu har jag nått mitt mål, allt fett utom det i brösten är borta... jag har magrutor... Men... Den där näsan...? Ska den verkligen se ut så där??... & de där fula fleverfläckarna...?"
Det handlar ju tyvärr om ett dåligt sjävförtroende och /eller självkänsla, som man tror ska fixa sig, bara man kan "rätta till" den där magen, brösten, ögonen, läpparna, etc. Så länge man inte mår bra på insidan så kommer man alltid hitta ngt fel med utsidan.
De bra nyheterna är ju att du iaf insett att detta verkar vara ett problem. Det låter som om du behöver jobba på självförtroende och eller självkänslan... vilket är lättare sagt än gjort...
Om jag får ge råd så rekommenderar jag att uppsöka en psycholog (jag var länge skeptisk, men det finns såå många riktigt bra människor som kan hjälpa där ute) och sedan att försöka acceptera att detta med näsan är gjort, och inte kan bli ogjort. Om du var vacker innan så är du knappast ovacker nu. Näsan är förståss centret av ditt ansikte, men det låter ju som om du fått en snygg näsa, så du kan ju knappast ha blivit ful. Du kanske känner dig lite anonym, men sanningen är ju att energi, personlighet, karisma, eller vad man väljer att kalla det, är det som färgar en persons uppfattning om dig mer än ngt annat.
Det var en tjej i senaste Top Model Sverige som hade väldigt stor näsa & gick långt p.g.a. den, men såvida du inte jobbar som modell så är inte detta din verklighet & du borde du verkligen försöka att inte låta en näsa definerar hurvida du är intressant eller inte.
Jag vet inte om mitt svammel "makes any sense at all" & jag är ganska säker på att du redan vet om allt det jag skrivit... Men jag villl gärna svara ngt eftersom du skrivit ett sånt öppenhjärtligt inlägg.
Kram på dig. Jag håller tummarna för dig.
36 år
170cm lång
57kg
1 barn född 2010
Vad tråkigt att läsa din historia.
Jag tror att det är viktigt bara att du inte ångrar dig på grund av någon annan, som din pojkväns åsikter. Det låter, enligt mig, som om han kan ha påverkat dina åsikter? Men vad vet jag... Du kanske ångrar dig pga egna skäl också, och det ska jag inte lägga mig i.
Det finns så mycket mer än näsan som sätter prägel och personlighet på hur vi ser ut. Om du har fått höra att du har ett intressant utseende, så antar jag att det berodde på mycket mer än bara en intressant näsa. Du har ju fortfarande kvar alla andra drag, och jag vet att folk inte lägger så mycket märke till våra näsor som vi tror att dom gör. Det är helheten som gör det. Och visst, helheten har ju förändrats lite på grund av dina nya näsa, men förmodligen inte så mycket som du upplever det. Du har kanske hakat upp dig på just näsan. Och jag håller med Roo, din utstrålning ger också en personlig prägel på ditt utseende.
Det låter som att du har väldigt höga krav på dig själv, och jag tror att du måste fokusera på annat än ditt utseende. Acceptera att du har en snygg näsa (för jag antar att den är snygg, även om du inte anser den vara "du") och tänk på detta: vad du än hade gjort så skulle du nog ha ångrat dig. Om du inte opererat dig så skulle du fortfarande störa dig på din näsa, och nu när du har opererat dig så vill du ha den gamla igen.
Jag hoppas verkligen att du kommer må bättre och känna dig mer tillfreds med din nya näsa. Jag har själv nyss opererat mig, och just nu är min näsa hur svullen och ful som helst (fulare än innan). Men jag hoppas den läker och blir snyggare. Det jag vill komma fram till är att du ska vara glad över att du ångrar dig över att ha fått en näsa som ändå ser bra ut, än att behöva känna ångesten över att ha en näsa som blivit misslyckad vid en operation...
Har gjort en näsoperation 2012
Tack vilket bra svar! Jag tycker att man ska tänka på vem man verkligen ändrar sig för.. I mitt huvud så var jag verkligen ful, och min tanke har alltid varit den att jag har opererat näsan för min skull och ingen annans. Nu i efterhand kan jag känna att det nog inte riktigt var så och att jag gjorde det mer för att passa in för att jag själv inte dög. Jag har aldrig i hela mitt liv haft problem med mina bröst men helt plötsligt så blev jag väldigt intresserad av stora implantatpå 600cc. Men nu har jag tänkt efter och har insett att jag helt ärligt inte skulle göra en sådan operation för min egen skull utan för att killar skulle gilla mig mer. Jag tror att det "jag vill" och samhällets utseende fixering går hand i hand. Man vill gärna tro att det är ens egen idé att fixa det eller det där men det är nog inte så simpelt.
Jag ska nog faktiskt gå till en psykolog, det är så mycket dåligt som har hänt i mitt liv och jag fokuserar på allt som jag inte kan få och trycker ner mig själv och låter andra göra det också,som bla mitt ex.
Ålder: 19 år, Längd: 177cm, Vikt: ca: 60kg
Intresserad av: näsplastik samt hakförstoring
Vill ha: En nätt näsa utan knöl, som liknar angies lite ;)
Klinik/Läkare: Artnose, ska boka konsultation inom några månader
Jag tror mer att jag börjat ifrågasätta varför jag gjorde det och varför jag mådde så dåligt av det, har aldrig blivit retad för min näsa trots att den var lite större än genomsnittet. Däremot så var det mycke utav en chock när man tror att någon älskar en lämnar en för just ens utseende, det är riktigt tufft och har gett mig mycket ångest.
Du har rätt att det finns annat som visar ens personlighet men jag känner mig stel i ansiktet, och tycker att det tappat all sin charm. Jag var allt annat än perfekt innan men det var ändå jag och anledningen till att jag opererat bort det som gjorde mig unik känns tufft när jag inte kan sätta fingret på riktigt varför jag gjorde det. När jag ser tillbaka på mina gamla bilder ser jag någon som ser glad och charmig ut men nu är jag vädigt stel i ansiktet. Det har bla påverkat mig när jag ler så ser jag extremt konstig ut pga att musklerna i näsan inte drar ihop sig på ett naturligt sätt.
Jag börjar få ångest av det här, att jag opererat mig så ung och samtidigt fått lära mig en stor läxa. Problemen med mitt självförtroende och min självbild har inte försvunnit efter operationen som jag först trodde, problemen har bara ändrat skepnad. Jag ångrar mig att jag inte gick till en psykolog innan jag opererade mig men jag var så himla envis. Det är bara nu efter att jag gjort det själv som jag kan förstå hur det är och det känns jättetufft.
Jo jag är väldigt tacksam över att operationen inte blev riktigt misslyckad det hade ju helt klart varit en mardröm. dock så ändrade jag tippen väldigt mycket, satte in graphts i näsvingarna för att ändra formen osv.. det känns som att näsan inte passar in. Jag hoppas du blir nöjd med din näsa! man går verkligen igenom en hel del olika känslor efter en näsop speciellt kring sin egen identitet..
Ålder: 19 år, Längd: 177cm, Vikt: ca: 60kg
Intresserad av: näsplastik samt hakförstoring
Vill ha: En nätt näsa utan knöl, som liknar angies lite ;)
Klinik/Läkare: Artnose, ska boka konsultation inom några månader
I USA är man konstig om man inte går till en psycholog, medan i Sverige verkar folk tycka tvärtom...
Det är verkligen inga konstigtheter, och man kan reda ut så mkt saker. (Jag hade en ätstörning i 12år så jag gick på 4mån behandling på SCÄ & där fick vi gruppterapi samt vanlig en-och-en terapi. Det hjälpte massor. Speciellt i detta att acceptera sig själv. Jag brukade hata min kropp emellanåt, och det har jag kommit ifrån nu).
Sedan en sak till, som också är ngt du redan vet, men tål att sägas 1000 ggr om: en kille som bara vill ha dig p.g.a. dina 600cc implantat är inte en kille du vill vara med ändå.
36 år
170cm lång
57kg
1 barn född 2010
Tack för din öppenhjärtiga berättelse! Jag tror den kommer att vara en nyttig tankeställare för många.
Jag förstår också precis din känsla; jag vet själv att man upplever en helt annan "skuld" till sitt oönskade utseende när man har orsakat det själv än när man är född med det, plötsligt sätter man sig på de anklagades bänk och undrade varför i hela världen man var så dum...
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
ja haha nej det har du rätt i! man vill inte att fel personer ska dras till en. Jag bryr mig inte vad folk tycker om att jag går hos psykolog det är väl isf deras problem. Just nu vill jag bara dämpa ångesten, den tar över och äter upp min vardag...
Ålder: 19 år, Längd: 177cm, Vikt: ca: 60kg
Intresserad av: näsplastik samt hakförstoring
Vill ha: En nätt näsa utan knöl, som liknar angies lite ;)
Klinik/Läkare: Artnose, ska boka konsultation inom några månader
Ja, nej jag ville bara skriva av mig.. jag ångrar verkligen att jag opererade mig så tidigt för jag var nog inte redo för det, jag skulle ha lärt mig att älska mig själv istället för att gå den enkla vägen.. En operation är inte alltid lösningen och det inser jag nu när det är försent. Jag menar allt fler ungdomar mår jättedåligt för sitt utseende och jag tycker att media målar upp en väldigt ensidig bild av vad som ska anses vara vackert...
Ålder: 19 år, Längd: 177cm, Vikt: ca: 60kg
Intresserad av: näsplastik samt hakförstoring
Vill ha: En nätt näsa utan knöl, som liknar angies lite ;)
Klinik/Läkare: Artnose, ska boka konsultation inom några månader
Absolut är det så! Och det är synd, för t ex Barbra Streisand är ju väldigt "speciellt vacker" med sin näsa. Har aldrig tyckt hon varit annat än vacker, men det vet jag att hon själv har tyckt, och eftersom hon blev retad för näsan, hade hon säkert gjort nåt åt den om hon varit ung idag...
Men för din egen del, precis som nån skrivit; du fick åtminstone ingen ful näsa och är säkert fortfarande fin. Försök förlåta dig själv för det du tycker var ett misstag, vi gör dem ju alla och det här kan ändå inte göras ogjort... och så småningom kommer du nog att vänja dig vid den nya näsan och jag tror du då också kommer att uppleva att ansiktet tillhör dig, med mimik och allt, om du vågar använda det och känner dig hemma i det, när nerver och annat läkt. Kanske du kan träna på att grmasera hemma, för att aktivera musklerna? TENS?
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Herregud va bra skrivet!! Tycker mig genomspegla dåligt självförtroende hos en stor del dessa för mig "alldeles" för unga tjejerna här på forumet som väljer att operera sig.. De har ju knappt blivit vuxna..
Själv funderade jag på min första op när jag fått mitt andra barn vid 24 års ålder men kände mig långt ifrån mogen då.. Först vid 30 tyckte jag mig vara redo..
Många tjejer verkar tro att en skönhetsoperation är vägen till lycka,men ack så olyckliga de blir den dagen de upptäcker att så inte är fallet! Som i ditt fall.Lycka är för mig något helt annat än ett par snygga bröst/näsa etc..Lycka för mig är mina barn,min underbara man,mitt jobb,hem etc..
Mina opererade bröst är däremot en lite trevligare syn som möter en i spegeln än ett par urammade lovikavantar.En dröm som tillslut gick att förverkligas,få det sexigaste på en kvinnokropp enligt mig ett par bröst.Men är inte mer lycklig nu än före operationen,livet går vidare med eller utan opererade tuttar..
Tack för att du delar med dig och lycka till i framtiden tjejen!
33 år ,Tränar crossfit
160cm
59kg
2 barn på 11 och 14 år
Op 1: April-2011,SPC Falun Dr Simsa,Minilyft+Eurosillicone350/300Lp,släta runda,delvis bakom..
Muskelsmärtor,db,undermuskelhäng,missnöjd med utseende på brösten. Valde att byta kirurg!
Op2