Om jag bara får göra ett tips, hade gått till bellakliniken och gjort brösten :). 

Kirurgen Johan är så galet grym på att göra snygga bröst!

Sen klart man alltid är rädd att få komplikationer och man tänker mycket på det men helt ärligt läs inte runt för mycket på det för då sätter det sig i skallen på en :P

Hej! Jag tycker det låter som du har en väldigt sund inställning till det här med operation. Jag var ungefär i din sits när jag gjorde min operation, två barn och helt tom upptill efter ganska kraftig viktnedgång. Min man tyckte inte heller att jag behövde göra det och att det var onödigt att ta en sådan risk. Jag bestämde mig till slut för att göra det ändå, för min skull och jag är väldigt glad att jag vågade. Jag kan fortfarande tänka att det är sorgligt att jag inte kunde acceptera läget med hur jag såg ut men när jag ser förebilder på mig själv så vet jag att jag gjorde rätt. Komplikationer kan tillstöta och det är viktigt att noga fundera över om det kan vara värt det.

Hej! 

Jag var precis som du. Jag vill också helst se naturlig ut och ville inte alls ha några "sillisar". Jag trivdes med mina små bröst från början, men jag ville förstora dom av den anledning att det skulle se mer kvinnligt ut i kläder. Nu efter att jag har gjort dom är jag SÅ nöjd. Man bär upp kläderna på ett helt nytt sätt  Jag skulle också lägga i 250cc bakom från början, men gick upp till 300 i sista sekund.. Nu är jag visserligen väldigt lång, men 300cc syns inte alls i kläder.. nu när svullnaden har lagt sig ser dom nästan ut som mina egna.. så mitt tips är gå för den större storleken :) 

Jag hade dock lite komplikationer för att jag var så smal och tunn, läs min OP. Men så är det inte meningen att folk skall känna efter OP. Jag var det henska undantaget! KRAM

Hejsan. Jag förstår precis vad du menar. Jag har en son på snart fyra och en tjej som nu precis fyllt ett, gjorde min operation för 1,5 månader sedan. Jag var också orolig över komplikationer och även att inte, pga smärta, kunna vara den mor jag önskar. När man är mamma får livet ett helt annat värde och mening, det finns liksom inte plats för sjukdom osv eftersom det finns någon som man måste finnas till för. Jag bestämde mig trots allt för att genomföra det då jag är övertygad om att en lycklig mamma är den bästa mamman och det här var något som var viktigt för mig och min självkänsla. Jag älskar mina nya bröst och har än så länge klarat mig fantastiskt bra, har ensam tagit hand om barnen, har en man som jobbar minst 80 h/v, sedan dag två. Visst, tålamodet var knappast på topp första veckan och det tog två veckor tills jag kunde krama dem hårt igen utan att oroa mig för smärtan i brösten, eller ha dem sittandes i knät och mysa på allvar men nu är allt som vanligt igen och att prova underkläder är en fröjd. Jag lade in 320cc anatomiska bakom muskeln, tycker att de ser naturliga ut på mig, eller så naturligt som det är möjligt eftersom jag är ganska mager och inte hade nästan någon egen bröstvävnad. De kan fortfarande göra ont ibland och det finns dagar jag saknar mina egna bröst men det har utan tvekan varit värt allt.

Måste tillägga att min man också blivit lite lyckligare nu ;)

Hej!
Jag var varken rädd eller orolig inför min bröstförstoring, och har tyvärr inga råd att ge dig gällande det. Men jag såg att du har blivit rekommenderad anatomiska implantat av storleken 255 cc, och det är vad jag har. Jag är i och för sig kortare än du, är 171 cm lång, men under min profil finns en del bilder ifall du vill titta. Innan du blivit silvermedlem ser du i och för sig bara de bilder där jag är påklädd, men om du är flitig med skrivandet här borde det inte dröja så länge innan du är det.