jag har också ganska nära till ångest, och bär på samma rädsla som dig (jag funderar på att göra en bröstförstoring senare i vår). Jag tror det kan vara bra att skriva ned en lång lista på "kom ihåg" VARFÖR du vill göra den här operationen, skriver ned att du kanske kommer ha stark ångest dagar/veckor efteråt, men inte låta dig dras med i det. Så man inte rycks med för starkt i känslorna om de kommer sedan. Typ ge sig själv en deadline att, ja det är Okej för mig att reflektera om det var fel att operera brösten några månader efter operationen, inte första tiden när man är skör :).

Så går mina funderingar iaf. Jag har gjort fillers i kind och käkbenen förut, och jag hade grav ångest dagarna efteråt för det var så ovant att se sig i spegel, och att det var svullet osv, så jag är väldigt förberedd på att en ev. bröstoperation kommer ge mig kraftig ångest efteråt. Men hey, ångest ska inte styra ens liv!

Det kunde varit jag som skrivit inlägget! Är själv jätte rädd för det! Jag har preliminär op 12/3 och suget i magen är konstant från det att jag vaknar tills jag somnar.. själv går jag i terapi enbart för att våga genomföra operation (explant av 9,5 år gamla imp) Det jag försöker trösta mig med är att jag vet vad det är om panikångesten kommer, det går över och ja jag kanske kommer av banan i några veckor, men jag kommer lyckas resa mig igen. Jag försöker verkligen acceptera känslorna, men det är så svårt när kroppen bara skriker av rädsla.

WallE wrote:

Det kunde varit jag som skrivit inlägget! Är själv jätte rädd för det! Jag har preliminär op 12/3 och suget i magen är konstant från det att jag vaknar tills jag somnar.. själv går jag i terapi enbart för att våga genomföra operation (explant av 9,5 år gamla imp) Det jag försöker trösta mig med är att jag vet vad det är om panikångesten kommer, det går över och ja jag kanske kommer av banan i några veckor, men jag kommer lyckas resa mig igen. Jag försöker verkligen acceptera känslorna, men det är så svårt när kroppen bara skriker av rädsla.

Jag är också lätt ångestfylld och tänkte senast igårkväll cancellera det hela.

Får man fråga varför du vill ta ut implantaten?

Rosemihiya wrote:

WallE skrev:

Det kunde varit jag som skrivit inlägget! Är själv jätte rädd för det! Jag har preliminär op 12/3 och suget i magen är konstant från det att jag vaknar tills jag somnar.. själv går jag i terapi enbart för att våga genomföra operation (explant av 9,5 år gamla imp) Det jag försöker trösta mig med är att jag vet vad det är om panikångesten kommer, det går över och ja jag kanske kommer av banan i några veckor, men jag kommer lyckas resa mig igen. Jag försöker verkligen acceptera känslorna, men det är så svårt när kroppen bara skriker av rädsla.

Jag är också lätt ångestfylld och tänkte senast igårkväll cancellera det hela.

Får man fråga varför du vill ta ut implantaten?

Mesta dels för att dom är stora och tunga och antagligen därför jag har ont i rygg/nacke/axlar och sen börjar dom bli äldre nu och jag oroar mig för att dom ska gå sönder. Sen är det även mycket pga allt som florerar nu med ALCL och BII.. dock kommer det bli att jag lämnar kapseln såvida den ser fin ut när kirurgen öppnar upp och kan se den. Vågar inte ta ut den pga komplikationer samt lång läktid och får bara helt enkelt ge mig på en till operation i framtiden om det skulle va att den skapar problem. Men det skrämmer mig hur jag kommer må efteråt! Jag försöker visualisera att jag känner en lättnad och är glad att det är över, men det är svårt. De negativa tankarna biter sig hårt fast :(

Jeg har ikke problem m angst men det er vel uansett viktig å vite vaför man gjør en såpass stor inngripen i sin kropp. Jeg tenkte veldig mye på hva jeg ville gjøre, veide for og i mot, faktisk i to år. Til slutt bestemte jeg meg. Jeg vet ikke om det var rett beslut - det vet man aldri - men jeg vet at det var mycke gjennomtenkt.
Ang kapsler. Min kirurg valgte å ta dem ut under op pga de var ikke in good shape. Så nu er det dränage på meg. Men idag - dag 4 etter op - kjennes det redan bettre. Det stör meg at det fortsatt blöder men jeg blir godt tatt hand om av kliniken. Og jeg er fri fra mine dårlige kapsler.

Jag har inte ångest normalt, fick dock det dagen innan op men det gick över så fort jag kom till kliniken. Ser att du ska opereras på Nordiska. Dom är helt fantastiska.
Jag satt och lus läste operations berättelser från folk som gott sina OP på Nordiska och alla trådar av intresse här. Jag har ett enormt kontroll behov å får typ ångest när jag tappar kontrollen. Men eftersom jag läst så mycket visste jag nästan exakt vad som skulle hända steg för steg och vart inte nå överraskad på min OP dag. Samma nu efter, läst på om komplikationer och hur alla åtgärdar det, vilket har gjort att jag inte alls är nervös över att mina implantat sitter för högt upp nu i början, och att mellanrummet mellan brösten börjar bli litet. Tar allt med ro eftersom jag ” vet” att det kan hända och jag kontaktar kliniken å dom är snabba som tusan att svara och helt underbara på att förklara å hjälpa. Blir rörd varje gång jag pratar med dom då dom är så jäkla trevliga å hjälpsamma. Men du kommer ju få mediciner efter OP som man reagerar lite olika på. Antibiotika fick jag väldiga besvär med underlivet, torra å sköra slemhinnor. Men försvann direkt efter kuren tog slut. Morfinet blev jag oftas jäkligt glad på och trött. Nån dag blev jag deppig men gick över dagen efter. Därimot va noga med uttrappning av morfinet, jag sluta tvärt å vart väldigt deprimerad och fick abstinens symtom i ca 3-4 dagar. Inne på vecka 4 nu å det känns bra, ibland blir man deppig å får små ångest då det tar tid innan man får återgå till de normala. Men som sagt stort tips LÄS PÅ om allt innan, under,efter OP så blir det lättare att hantera. För du är inte ensam, lycka till. Hoppas detta långa inlägg kan va lite till hjälp ❤️