TomTom82 wrote:

Jag tror helt på att man ska göra det för sin egen skull, vara införstådd med att risker finns, och vara påläst.

Min operation är bokad till om 1 mån ca men jag blev ändå träffad av frågan i rubriken, och ibland (ganska ofta senaste dagarna) får jag kalla fötter och tänker att jag kanske bara ska låta det va. Det är inte enkelt alls, även om jag vet exakt varför jag vill göra det och jag har velat det länge länge.

Hoppas du hittar svaret så att du känner dig till freds!

Tack för ditt svar! Hoppas det blir toppen för dig!! Så svårt ju!

Moonbeam wrote:

I maj är det två år sedan jag opererade mig.
Sova på mage kan jag inte, eller kan och kan, det är fruktansvärt obekvämt. Det gör inte ont men är fruktansvärt obekvämt. Har funderat länge på att boka massage men jag gör det inte för jag vet inte om jag kan ligga på mage på en brits så länge. Älskade att sova på mage men nu gör jag det inte då det verkligen inte är bekvämt och något trycks in dig som en typ boll.
Annars har jag inga direkta problem. Tog över 1 år innan smärtan försvann i höger bröst (lade in mer i den om det kan ha betydelse). Nu har jag inga problem förutom att jag inte kan sova på mage.

Åh vad tråkigt att höra! Nu sover jag inte på mage men tänker just på stranden när man vill sola, eller massage eller varför inte ”aktivitet i sänghalmen”..

Emma Emma wrote:

Hej Pingla, hoppas allt är bra med dig! Hur går tankarna nu?

Här kommer min fortsättning: jag har avbokat operationen.
För varje dag närmare op har jag känt större och större tacksamhet inför den kropp och de bröst jag har. Jag är tacksam över att vara en stark mamma till mina aktiva pojkar, jag är tacksam över att kunna springa, hoppa, ligga på magen, och dansa obehindrat utan ett obehag som Eventuellt skulle kunna uppstå i ena eller båda brösten med implantat.

En sak till jag vill dela som varit bidragande i min ändrade inställning:
Jag har inte tyckt om att ta på mina bröst alls sedan jag slutade med amningen för ett år sedan, då de blev som två tygpåsar. Och det i sig har varit en sorg för mig då jag uppskattat mina bröst tidigare i livet.
De senaste veckorna, inför operationen, har jag börjat smörja in brösten med en fet hudkräm efter varje dusch för att huden ska bli så mjuk och följsam som möjligt inför operationen.
Denna lilla procedur har gjort att jag nu känner mig mer vän med mina små tygpåsar precis som de är, uppskattar att ta på dem igen, och känner en annan tacksamhet inför funktionen som varit och är. På något sätt känns det nu viktigare att ha ”just mina” små töser, och inte nödvändigtvis de snyggaste.

Summa kardemumma: det har varit såå bra för mig att gå på alla konsultationer (6st), läsa alla olika erfarenheter i forumet här, lyssna på massor med podcasts i ämnet, boka operationen (inte bara drömma om att våga göra de där ”drömbrösten”), och jag är så glad att jag nu avbokat innan operationen är genomförd. Processen har varit givande helt klart :-)

Tack för att du delar med dig! Ja, jag själv är såå splittrad i detta!! Vet inte alls hur jag ska göra!en så skönt för dig att du landat i ett beslut och att det kändes så rätt! Lite avis:)