Näsplastik mar 2014 - Lidingökliniken - Lidingö Igor Niechajev - linas.op

Min första konsultation var på Nackakliniken när jag var 17 år, jag kände mig jätte nöjd med mitt val av klinik och kirurg. Hade dock inte fått ihop pengarna än så jag fick vänta med att boka tid. Under den perioden då jag försökte spara ihop, så satt jag ganska ofta och läste om massa kliniker, och allt dåligt som stod på nätet om Nackakliniken, men jag brydde mig inte särskilt mycket om det då jag kände mig så säker på mitt val jag hade gjort. Där kostade det 55.000:- så jag visste att det skulle ta ett tag att spara ihop, jag började då istället fösöka med att få ett lån av banken, men blev nekad varje gång. 

Fyllde 19 år, jag lyckades med mitt försök på en annan bank tack varje massa tjat och fick tillslut mitt lån, hoppade av glädje. Ringde och bokade konsultation på Nacka då det hade gått två år. Den dagen jag hade min konsultation så försov jag mig även fast jag hade satt fem larm på telefonen, antar att det var för att jag var sjuk och uppenbarligen behövde mer sömn än jag hade fått.

Jag ringde och bad om ursäkt och frågade om jag kunde få en ny tid snarast. Javisst sa dom glatt och gav mig en ny tid på alla hjärtans dag. 

Dagarna gick.. sen så var det dags, jag var inte lika pepp och glad utan mer orolig o nervös. Hade börjat ångra mig lite och började fundera på att kanske ge vissa andra kliniker en chans också. Men jag åkte till Nacka iallfall.

När jag väl var framme, tidigt på morgonen så gick jag fram till receptionisten och sa mitt namn och att jag hade tid hos Gustav. Nej säger hon, det har du inte alls. Den andra receptionisten måste ha råkat boka över dig. Kände hur tårarna rann.. Kändes som att det hela tiden var någonting som dök upp och fördröjde allt varje gång. Det enda jag hade gjort var att vänta o vänta o vänta och jag var bara så jäkla trött på det. Jag tjaffsade självklart med receptionisten då hon betedde sig helt oproffsigt och jag hade åkt en lång väg dit och hade redan en konstig magkänsla sen innan. Så jag tackade nej till en ny tid och sa att det var sjukt oproffsigt gjort av dom, kände att dom kanske jävlades lite för att jag var sjuk första gången och inte hade dykt upp. Då skulle jag självklart få ett sms ifrån dom där som säger att jag absolut aldrig får komma tillbaka. Det var otroligt skrattretande och fick mig bara att må ännu bättre av att jag lyssnade på min magkänsla. 

Bokade direkt en konsultation hos Igor på Lidingökliniken. Fick en tid ganska snabbt, konsultationen gick bra, jag förklarade hur jag ville ha den och hur jag Inte ville ha den. Nu i efterhand önskar jag att jag hade varit lite mer tydlig gällandes hur jag absolut inte ville ha den, men lite försent att tänka så nu.

Kände mig trygg hos Igor och kände att han inte behövde försöka "sälja" sig själv som vissa andra kan göra- jag tänkte, mindre prat=mer göra. Han var väldigt rak på sak. 

Operationsdagen:

Jag duschade med medlet jag hade köpt från apoteket, kvällen innan och på morgonen innan operationen. Första gången jag var tvungen att vara helt utan smink, men det var faktiskt inte så jobbigt som jag hade trott att det skulle vara. Rengjorde min borste och plattången så att jag åtminstonde kunde fixa håret lite fint. 

När jag kom fram dit så betalade jag och fick med mig massa papper bland annat. Satte mig i vänterummet en liten stund innan sjuksköterskan kom och hämtade mig. Jag fick ett litet rum, där fanns en säng och en tv. Jag bytte om till kläderna som dom lagt fram, rengjorde näsan med medlet och tog pillrena som låg på sängbordet. Sen satt jag o väntade tills Igor kom och hälsade, vi hann knapp prata någonting då han verkade stressad.. därefter kom en sjuksköterska och sa att det var dags. Jag satte upp håret och tog på mössan man skulle ha, gick in till operationsrummet och la mig ner, sen började dom sticka massa i armen, och pooff så somnade jag. Fick lokalbedövning.

Vaknade upp när dom ännu inte var klara, hörde när dom hamrade och pratade och skrattade. Jag kanske har sett rolig ut eller gjort något roligt under tiden, vet inte.. kommer ihåg att jag sträckte ut armen för att försöka ta tag i nån, tror jag var lite rädd över att jag var vaken medan dom ännu inte var klara och att jag skulle börja få känseln tillbaka också, men det fick jag som tur inte. Kände ingenting och allting gick jätte bra. Det första jag frågade var om den blev fin, men det fick jag knappt något svar på haha. 

Dom hjälpte mig in tillbaka till mitt lilla rum, låg där en stund tills jag började öppna upp ögonen lite mer och se klart. Dom kom in med spypåsar vilket var tur, spydde upp väldigt mycket blod. Det var jag inte beredd på så jag vart lite nojjig. Sen kom dom med en ispåse som jag fick ha på pannan. 

Efter cirka 2 timmar så klädde jag på mig, drog på kepsen och satte mig i pappas bil och åkte hem. Väl hemma så var jag lite för pigg för mitt egna bästa, svimmade i badrummet men mamma hann ta emot mig som tur var så jag inte hann slå i näsan iallfall. Dom tog in mig till rummet direkt och så fick jag en påse is o lägga på pannan, det hjälpte. Insåg då att jag bara borde ligga i sängen i några dagar och vila upp mig, hade lagt tre kuddar under huvudet så jag fick sova nästan sittandes i flera dagar. Fick äta enkla saker som youghurt, och så massa juice till dricka. Eftersom att jag är allergisk mot annanas så orkade jag inte äta det, så blåmärkena försvann ju inte så som jag hade trott dom att skulle göra. Det var jätte jobbigt dom första dagarna, var rädd för att kvävas. Vart helt torr i käften av att andas genom den och inte näsan. Varje gång jag skulle försöka dricka eller äta så bubblade det obehagligt i näsan. 

Nu har det gått 9 dagar sen min operation. Jag har fortfarande kvar blåmärkena under ögonen, lite gul färg på kinderna, men ser inte ut som en hamster lika mycket längre iallfall. 

Det här bandet man skulle ha under näsan för att det rinner blod skulle jag kanske ha tagit bort dag två, men jag tog bort den igår. Dom här dagarna har varit psykiskt påfrestande för mig. Ser ut som en gris, inte lika svinig som dom första dagarna, men ser ändå ut som en gris, har en uppåtnäsa och det var absolut inte det jag ville ha, jag hade en lång näsa och lite klumpig där fram, ville bara att han skulle jämna till näsryggen för att ge den en svank och så göra tippen lite mindre.

Jag gillade hur mitt ansikte såg ut innan, gillade hur jag såg ut framifrån. Det här fick mig bara att må ännu sämre. Är inte nöjd med hur den ser ut i profil eller framifrån nu, den passar mig absolut inte. Jag vet att man ska ha tålamod men det är enklare sagt än gjort. Att gå förbi spegeln och få ont i magen o gråta var inte alls vad jag hade väntat mig efter allt slit jag har lagt på det här. Ångrar min operation och önskar att jag kunde få tillbaka min gamla näsa, vill se ut som jag gjorde innan. Är trött på att sitta instängd hemma, men kommer aldrig visa mig ute så som jag ser ut nu. 

Finns inte så mycket jag kan göra nu, jag ska ta bort gipset hos Igor nästa vecka så får väl se och prata med honom om vad man kan göra åt det. För just nu känns det inte som att det Är svullnaden som gör att tippen är så hög. Min mun ser inte alls ut som den gjorde förut, inget i mitt ansikte, förr var jag iallfall jätte nöjd med allt annat men den här nya grisnäsan har gett mig komplex över allt annat. 

Jag som trodde att jag hade tänkt igenom allt. Undrar om detta inte hade hänt om jag kanske hade sagt, "snälla jag vill inte se ut som en gris". Vet inte varför jag hade fått för mig att han skulle förstått själv att jag inte ville ha en uppåtnäsa.

Så tjejer, eller killar.. tänk innan ni gör något liknande, sjukt viktigt att säga hur man Inte skulle vilja ha något, istället för att bara säga hur man Vill ha något. 

Dag 10: 

Läser det ovanför och känner inte alls likadant idag, svullnaden lägger sig bara mer och mer. 

Dag 11:

Igor är bäst! Jag tog bort gipset idag! kunde inte varit mer nöjd än jag är. Han vet exakt hur han ska fixa näsans form så att den passar ansiktet, den vart mindre men känner forfarande igen mig :D

Hoppar nästan av glädje hihi. Även om jag har tejpen kvar, näsan verkar läka fint iallfall, inte alls så svullen som jag trott att den skulle bli. Bara svullnad mellan ögonen men det går ner med tiden. usch vad jag oroade mig i onödan. Kan iallfall säga att han är väldigt duktig på tippar, klumpiga tippar. Just därför jag valde honom. 

30 Dagar sedan op. 

Jag är absolut inte alls lika glad som dom två första dagarna efter gipsborttagningen. Jag hade ju fortfarande plåstret på då jag skrev att jag var så nöjd. Men den var verkligen söt då. Nu ser den missbildad ut. Vet inte om det beror på själva svullnaden eller inte, men ser ut som att det växt till sig på något konstigt sätt, det enda som känns skönt e väl själva "skidbacken".. Nu fick man ju ett komplex över en annan sak, så vet inte om jag hade valt detta komplex eller mitt första jag hade innan operationen. Känns tråkigt att man lägger så mycket pengar o kämpar, och sen inte kan få ett bra jävla resultat direkt, vart är alla bra kirurger...