Bukplastik - full - stor mar 2011 - Proforma Clinic - Stockholm Örjan Gribbe - anonym

Jag kom till kliniken tidigt eftersom jag var först ut. Fick ett rum, lite papper att fylla i och bytte sedan om till morgonrock.

Örjan kom och ritade på mig. Nu började jag bli riktigt nervös, det kände så overkligt att jag bara en liten stund senare skulle bli helt uppskuren... Jag skämtade lite med han och frågade om han hade gjort många sånna här operationer. Men istället för att titta på mig och lugna mig med att ärligt svara att jag kunde vara lugn, att detta var hans yrke och att alla där är superproffsiga. Istället fortsatte han bara rita och sa "tror du inte jag kan det här eller?". (jag kanske petade på hans yrkesstolthet...vad vet jag, men jga fick ingen guldstart på dagen kändes det som)

Sen kom narkosskäterskan. Hon gjorde min dag! Vilken underbar människa. Hon förklarade allt och höll mig i handen och sa att de skulle vara extra snälla med mig som aldrig varit sövd förut. Jag fällde några nervösa tårar och gick in med henne till opsalen. Jag fick lägga mig och hon satte en nål. De som skulle vara med presenterade sig och sedan sprutade hon i lugnande och sedan sövmedlet. Är så glad att jag inte blev sövd på mask. Den satte de på när jag redan sov.

Sen vaknade jag i ett mysigt rum där några andra också låg och vaknade till plus några sköterskor som småpratade. De frågade hur jag mådde och jag tror jag fick nåt mer i armen.

Efter ett tag åkte jag till mitt rum och sov vidare. Min sambo kom men jag märkte knappt att han var där. Mådde ganska illa av narkosen men så värst ont kan jag inte säga att jag hade. När jag piggnat på mig fram mot eftermiddagen ville jag kissa men kände att jag inte skulle kunna gå dit. Så jag fick en portabel toa till rummet. Det gick rätt bra smärtmässigt att resa sig, det var mest yrsligt.

Sov av och till hela eftermiddagen/kvällen och i samråd med en sköterska la jag mig för natten kl 21.

Men Bara en timme senare när jag lyckats somna skönt kom nattsköterskan in och tände och skulle proppa i mig middag!!

Jag var supertrött, illamående och inte alls hungrig. Jag kände mig som 4 år och var tvingad att äta upp maten. Kändes inte alls bra. Ville inte äventyra en kräkning... Plus att de proppade i mig cola för orkens skull. Jag brukar aldrig dricka cola eller kolsyra så den gjorde mig bara sliskig, rapig och mer illamående. Kändes helt vidrigt att bli tvingad, för det gjorde hon verkligen! Hon sa att jag inte fick gå och kissa innan jag ätit klart ochh jag var superkissnödig!

Dagen efter mådde jag rätt ok. Sambon kom tillbaka, köpte ut mina mediciner och vi gjorde oss redo att åka hem. Kände dock inte att jag fick så mycket info. I mitt trötta tillstånd kom jag inte ihåg hälften av alla mina viktiga frågor och de sa inte så mycket heller.

Första natten hemma var ganska ok. Men det gör rejält ont till o från. Längtar till nästa medicinering. Det gör även riktigt ont i ryggen av att gå som en gammal tant. Gördeln är inte heller kul. Stenhård, knölig och korvar sig. Nåt annat som känns helvidrigt är känselbortfallet i hela nedre delen av magen. Det gör ont men samtidigt känns det inget i huden. Uscha!

Idag är det fredag, jag opades i tisdags. Idag är värsta dagen hittills.

Främst pga natten som var. Jag sov sammanlagt 2 timmar. Efter att jag tagit Tradolan (smärtstillande) så kände jag mig så konstig. Så fort jag blundade eller slumrade så kändes det som om jag slutade andas och att hjärtat inte slog!

Jag tvingade mig själv att vara vaken för att inte "dö".

Läste på om tableterna och där stog att de var starkt beroendeframkallande, mkt eftertraktade av pillerknarkare, och hade många bieffekter.

Så nu väntar jag på svar från läkaren hur jag ska göra. Äter nu bara alvedon mot all smäårtan. Jobbigt.

Hoppas bara att det går åt det bättre hållet nu. Trött påde fysiskt och psykiskt av smärtan...