Bröstlyft - Ankarlyft jan 2017 - Proforma Clinic - Stockholm Örjan Gribbe - Sharon

Hej alla! Tänkte berätta lite kort om min op-dag.

Jag skulle vara på kliniken kvart i åtta tisdag morgon. Blev invisad i ett rum där det fanns två sängar med varsin tv ovanför - bra tänkte jag, så kan jag i alla fall roa mig med tv-tittande när jag ligger där och har ont och mår dåligt. Jag fick veta att jag skulle få dela rummet med en tjej som skulle opereras senare på dagen.

Av med alla kläder utom trosor och på med en morgonrock och tofflor. Sen var det bara att vänta på Örjan som skulle rita på mig. Kring 9.30 kom han och tittade och ritade. Eftersom jag hade haft oturen att bli rejält förkyld och inte kunnat träna alls på sex veckor hade brösten gått upp en sådär två storlekar. Det är det första stället det försvinner från och där det kommer tillbaks när jag äter normalt och inte tränar. Jag var därför lite fundersam över mitt implantatsval, 400 cc, eftersom utgångsläget inte var detsamma som på konsultationen. Jag bestämde mig i alla fall för att köra på dem. En stund senare kom den jättetrevliga systern Ylva med en burk piller som jag skulle svälja och sen var det direkt in på operationssalen. Hon satte ett plastband runt min arm med personnummer och gick igenom lite vad som skulle ske. Hon sade att det är helt nonrmalt att vara nervös och att man får vara liten här. Jag va rkonstigt nog inte nervös men jag jag kände mig som ett barn, kändes fånigt för vi var precis lika gamla haha!

I operationssalen stod en säng med en madrass på som jag skulle krypa upp på och de lade på mig ett stort skönt täcke. Jag fick en kall platta på ena benet och en nål i armen. Det sista jag sade innan jag  - myket snabbt- somnade var att jag hoppades att jag skulle sköta mig under operationen och efteråt och att jag i förväg bad om ursäkt för hur jag skulle bete mig:) jag tänkte mest på alla som blir som galna efter operationen och skriker och svär och är allmänt otrevliga mot personalen- tänk om jag var en sån?

Operationen skulle ta runt 3 timmar och jag vaknade på uppvaket någon gång kring halv två. Jag var så klart trött och dåsig och somnade fram och tillbaka hela tiden. Jag blev inrullad på mitt rum och somnade igen. Jag vakande då och då och hade riktigt svårt att andas och mådde illa. Hade ingen lust att kräkas så jag försökta andas lugnt och fint och tänka bara på det. Testade "yoga-andning" och det fungerade bra. Jag hade svårt att andas och ta djupa andetag eftersom det kändes som en elefant satt på bröstkorgen. Det tog flera timmar innan jag kunde andas mer eller mindre obesvärat. Vid varja djupt andetag, jag envisades med att göra det då att jag verkligen fick syret i lungorna utbytt och inte bara andades ytligt, krampade höger bröstmuskel. Obehagligt!

Jag sov och vaknade om vartannat och började plötsligt må riktigt dåligt. Svettades som en gris och frös så jag skakade. Snurrade i huvudet. Blodtrycksfall tänkte jag. Jag försökte lyfta benen men kunde inte röra mig ur fläcken pga smärtan i bröstet. Tryckte på larmknappen och efter en stund kom en syster in som sade att jag såg lite blek ut och lutade huvudändan på sängen ner och fötterna upp så blodet kom ned i huvudet. Låg sådär i någon timme. Sen var det mer eller mindre ok. Började känna mig lite hungrig men ville inte riktigt äta ännu och riskera att må dåligt igen. Inte förrän vid 6-tiden lyckades jag knapra i mig en powerbar jag tagit med mig, och lite senare en ostmacka.

Fick order om att gå på toa och fick hjälp upp ur sängen. Syster vile absolut att jag skulle ta mig upp själv ur sängen vilket jag försökte med det gick verkligen inte. Det gjorde helvetiskt ont och fast jag försökte tänka bort smärtan, man dör ju inte av lite smärta!-så rörde jag mig inte ur fläcken! Fick hjälp upp och satt på sängkanten. Började frysa och skaka okontrollerat och hackade tänder. Skum känsla. Syster sade att det kan bli så efter att man varit sövd. Började må illa igen så jag fick medicin mot det i armen. Gick över på nolltid! Tillbaka från toabesöket lämnade syster mig på sängkanten och tyckte att jag skulle lägga mig själv. Det gick verkligen inte bra och efter en stund tänkte jag att jag väl fick sitta på sängkanten ett par timmar då! Tillslut låg jag halvdant i sängen och det kändes som jag sprungit ett maratonlopp och gått en boxningsmatch!

Kunde inte sova så jag tänkte titta på tv. Ingen fjärrkontroll til tv:n. Fick titta på grannens tv - tur att jag har höksyn !- tills hon kom tillbaka från op. Tänkte sen att jag skulle läsa - sänglampan satt högt bakom sängenn och hur jag än sträckte mig nådde inte armarna till den för att tända den. Jag är himla nöjd hur allt var på kliniken förutom dessa två petitessgrejer, men när jag låg där och mådde skrutt och inte kunde göra något annat än att läsa eller titta på tv så var det verkligen inte skoj att det inte gick. Jag satt resten av kvällen och natten i receptionen där det fanns lampa, och läste skvallertidningar. Hade varit skönare att ligga i sängen....

Elefanten på bröstkorgen blev lättare framåt tiotiden och däromkring gjorde det inte så ont över huvudtaget. Smärtlindringen fungerade relativt ok men när det var en timma kvar till nästa tablett kändes det alltid som jag behövde en NU! Kändes bra att kunna säga till tjejen i sängen bredvid som var några timmar efter mig från op och som hade ont, att smärtan går över och det var nog positivt för henne att se att jag gick omkring och såg ut att må bra och att det skulle bli likadant för henne.

Ja, det var det hela. Inte så olikt andras upplevelser. Skulle bli en kort resumé, men det blev visst lite längre än vad jag tänkt mig. Kan rekommendera kliniken. Om jag blir nöjd med resultatet återstår att se, men jag tror och hoppas det.

Lycka till till er som har op framför er!