Bröstförstoring mar 2013 - Proforma Clinic - Stockholm Örjan Gribbe - tuttarpågång
Behandling:
Kliniken:
Läkare Terapeut:
OP-datum:
Wednesday, 6 March, 2013
Kom till Proforma kl. 07.25, tidig i vanlig ordning. Blev varmt bemött av Madeleine som satt i receptionen, då jag även fick visa leg. Medan hon tog fram lite papper fick jag och min sambo sätta oss och vänta i ett par minuter för att sedan få ett rum.
Väl inne i rummet visade hon vart morgonrock och tofflor fanns och förklarade att jag snart skulle få träffa Örjan och att jag då skulle vara ombytt (endast trosor, tofflor och morgonrock på). Eftersom jag hade konsultation och op inbokat samma dag fick jag fylla i en hälsodeklaration samt läsa igenom material om op, tiden efter osv.
Efter ca 30 minuter kom Örjan och vi gick in på hans kontor där vi gick igenom mina papper, vad jag ville få ut med operationen och vilken storlek jag tänkt mig. Svarade att jag funderade på ca 400 hp och då fick jag sätta på en tight topp och han lade in två implantat (utan att säga vilken storlek det var) som jag fick prova. Kände genast att de var "för små" och förklarade att jag ville ha lite mer bredd. Han langade då fram en ny storlek, vilka kändes bra. Under tiden jag stod framför spegeln förklarade han för mig att han inte ville vara med och påverka mitt beslut av storlek utan att han endast fanns där för att ge mig råd och tips hur jag skulle tänka, vilket jag tycker var himla bra! Hade nästan bestämt mig för att ta det andra paret jag provat, då han säger "jag vill att du provar de här också, se hur det känns. Säger inte att du ska eller borde ha dem, men testa och se hur det känns!". Direkt när de kom på plats kände jag att det här är perfekt! Örjan berättade då att storleken på dem var 375 cc hp, att de första paret varit 300, samt det andra 350. Med andra ord hade jag föreställt mig ganska bra hemma med ristestet 
Hade varit så nervös natten innan att jag inte sovit mer än 1 timme, men när jag väl stod där var jag hur lugn som helst, vilket även Örjan påpekade. Han fick mig verkligen att känna mig lugn och trygg med mitt val. Gav mig komplimanger (inte på ett sliskigt sätt) och sa även att jag var en liten tjej med smalt bröst, ska tillägga att jag alltid sett mig själv som en bred jätte, men att jag utan problem skulle kunna bära upp 375 då jag har ganska breda höfter.
Efter att han ritat på mig och tagit bilder fick jag gå tillbaka till rummet där min sambo satt och väntade. Hann inte mer än visa min da Vinci-ritning på bröstet och berätta vilken storlek jag valt innan narkosläkaren kom in med 5 piller som jag skulle svälja med lite vatten.
Gick direkt ut i korridoren mot op-salen och sa hej då till min sambo som fick sitta ute i väntrummet tills jag vaknat till liv igen. Allt gick så snabbt att jag inte ens fattade att nu är det dags!
Tog av tofflor och rocken, lade mig på op-bordet då en operationssköterska kom in och lade ett varmt täcke på mig, samt satte någon slags "platta" på benet för att jorda då de använder el under operationen. Samtidigt som det händer hör jag "nu sticker det till lite" - något jag knappt kände. Kort därefter säger narkosläkaren "ta tre djupa andetag så kommer du känna att det kanske sticker i ansiktet eller smakar illa i munnen". Efter halva första andetaget kom bägge två, vilket jag sa. Hann andas ut och ta ett andetag till och sen var det tack och god natt!
Helt plötsligt är jag vid "medvetande" och hör någon utbrista glatt "NU HAR DU DINA NYA TUTTAR! Nu får du åka in på ditt rum och träffa din man, vänta så hämtar vi honom!". Försvann igen och minns senare att jag frågade min sambo vad klockan var (lite efter 10). Blev förvånad att det gått så fort, kändes som jag varit borta i en evighet.
Mådde jättedåligt och var så himla trött. Bröstet krampade så mycket att det kändes som jag höll på att föda barn genom pattarna. Pendlade mellan sömn och halvt medveten och har ett vagt minne av att någon förklarade för mig att jag inte kunde få mer morfin då "du kan ju inte ens hålla dig vaken när jag pratar med dig".
Blev vid ett tillfälle upptvingad ur sängen för att få igång blodcirkulationen och var jättenära att spy, gick med nöd och näppe att hålla sig... Fick förklarat för mig att jag måste stretcha bröstmusklerna för att minska kramperna, det gjorde så ont och allt jag ville var att sova.
Denna någon som inte ville ge mig mer morfin kom in en stund senare igen och blev förskräckt över att jag inte hade någon färg alls i ansiktet, läpparna var till och med vita. För att få mer blod till huvudet lutade hon sängen så att benen kom i högläge, vilket jag inte gillade eftersom trycket på bröstet ändrades och det gjorde ännu mer ont. Skrek "NEEJ!" åt henne och hon svarade bara "nu är det jag som bestämmer och du måste ligga så här en stund". Sedan sov jag igen.
Under resten av den dagen gick jag från att vrida mig av smärta från kramperna till att sova. Fick en macka som jag tvingade i mig två tuggor av samt en cola för att få lite energi. Min sambo var till slut tvungen att åka hem (15 mil) och förklarade att han skulle komma och hämta mig på morgonen dagen efter. Dock gick han innan det och köpte godis och yoghurt till mig, mina absoluta favoriter här i livet, haha! Kunde inte ens hålla mig vaken tillräckligt länge för att äta upp en hel godis utan vaknade med en halvsmält sate i munnen, tandläkaren nästa?!
Efter ännu mer sömn och stretch började det sakta bli liiiiite bättre och jag fick i mig 2 köttbullar och lite mos.
Sov dåligt under natten men på morgonen när jag vaknade mådde jag så pass bra att jag kunde ta mig ner till bilen, där jag somnade direkt. Kom hem, sov ett par timmar till och när jag vaknade igen var det som att någon trollat bort den mesta smärtan! Som dag och natt. Nu har det snart gått lite drygt 2 dagar och jag är rejält svullen och har lite kramper emellanåt. Men vilken skillnad!
Tog min första dusch idag och fick en chock när bhn åkte av - VILKA JÄVLA LÖKAR!! 
Annons
Annons
Åh tack!
Har lagt upp efterbilder på min profil när de var ca 2 dagar :) Kommer kanske före bilder och hur det utvecklar sig med tiden!
Verkligen jätte bra skrivet! Man kanske ska ställa in sig på att det kommer göra jäkligt ont! Så att man inte få en chock..
Ska också op av Örjan på Proforma. 27/3 :))
Tack :D Det är jättesvårt att ställa in sig på smärta tycker jag, försökte men samtidigt tänkte jag lite "hur ont kan det göra?". Tror att jag hade ondare än de flesta andra får, vad det beror på kan man ju fundera över... Hoppas verkligen det går bra för dig och att du slipper värsta smärtan :) Lycka till!
Tack så mycket!
Ja jag hoppas ju de :)
En kompis till mig opererade sig idag , hon har så ont att hon knappt kan prata ha ha :s
Usch, lider verkligen med henne! Det är skönt att det blir bättre så pass snabbt. Är inne på första dagen utan värktabletter idag, har gått bra än så länge. Verkar vara lite vek med smärtstillande, kunde inte ta en hel tablett för då snurrade det till i skallen och jag hörde allt som i en tunnel och såg massa konstiga ljus haha, obehagligt! Det behöver ju absolut inte bli så att du också får sådär ont, beror kanske lite på hur man hanterar smärta också :) förbered dig på det värsta så är det ju bara en bonus om du inte får så ont ;)
Ja jag får göra det! ;)
Åhhhhh är så nervös men ändå vill jag göra nu nu nu!
Haha vänta bara tills operationsdagen ;) när är det din tur?
Den 27/3. Ska ringa in nästa vecka för att få tiden!
Känner på mig att jag kommer va ett nervvrak när dagen kommer :s
Det kommer gå så bra så! :)
Inte alls min mening att skrämmas! Jag blev så himla bra omhändertagen av alla som jobbar på Proforma, från sekunden jag kom dit tills att jag fick åka hem. Det hemska var min smärta och jag är övertygad om att alla inte får så ont! Man får mediciner och massa tips på vad man kan göra för att minska smärtan så det finns ingen anledning till att bli rädd :) Det kommer göra ont, hur mycket är omöjligt att säga! Du kommer att få den bästa vården oavsett när du är hos Örjan och de andra :)