Bröstlyft feb 2014 - Fornebuklinikken - Lysaker - Oslo * - thinktwice

Nu tänkte Jag dela med mig av Min berättelse. Ensidigt bröstlyft, 5/2-2014

Jag har sen många år vetat att jag vill "fixa till" mina bröst. Det högra har nämligen alltid varit ganska mycket större än det vänstra. Jag bor 2 mil utanför Oslo och börjde leta kliniker jag kunde besöka för en konsultation. SVÅRT! Det är ju en djungel! Jag läste på och började prata lite med mina närmsta vänner om det. och det visade sig att fler än jag kunde ana har gjort detta ingrepp. Jag hittade då ganska snabbt ett par kliniker, men inte förrän jag besökte den andra kände jag att "Yes! Här ska jag opereras!". Det kändes helrätt! Min kirurg skulle bli Dr. Mette M. Haga.

Min tanke har ju hela tiden varit en bröstforstoring, alltså med två olika stora proteser, men så "enkelt" var det tydligen inte. Kirurgen förklarade för mig att jag hade häng på det högra bröstet, detta i och med att det var större än det vänstra, och för att få det så jämnt som möjligt ville hon göra ett ensidigt bröstlyft där hon också skulle försöka ta bort lite vävnad för att göra det mer likt det vänstra. Hon var väldigt tydlig med att ett bröstlyft och en bröstförstoring kunde göras vid samma tillfälle, men att hon i mitt fall ville dela upp det. Först skulle alltså ett ensidigt bröstlyft göras och efter ca 3 månader en förstoring. 

Besvikelsen där och då var ganska stor. Det hade inte slagit mina tankar en endaste gång att jag skulle behöva utföra detta i två operationer och att hela processen skulle ta så lång tid. Hon såg tydligt på mig att jag blev besviken och frågade om jag inte var mer upptagen av att slutresltatet skulle bli så bra som möjligt, inte att det skulle gå så snabbt som möjligt. Självklart vill jag att det ska bli bra, det vill väl alla?! Det som var grejen var bara att jag aldrig tänkt på att det kunde bli två operationer utav det hela och att det skulle ta så lång tid..

Jag och kirurgen pratade om det och ju längre in i samtalet vid kom desto bättre kändes det. Vi bokade tid för första operationen och snabbt skulle det komma att gå nu. Jag behövde bara vänta i en vecka! Ingen nervositet, förrän morgonen på operationsdagen  Nerverna var ett enda kaos.

Jag tog i lite väl på fastandet och åt min sista måltid vid 17,00 dagen före. Jag skulle opereras 11,30 dagen därpå. Jag hade med mig min mamma och vi var ute i väldig god tid, vi kom dit ca 10,30. Väl där fick jag hänga in i mina kläder i en garderob, fick även ett par tofflor. Efter det satte vi oss i väntrummet, och strax innan mötet med kirurgen träffade jag världens mest underbara människa, sköterskan Maren. Hon ställde frågor och lugnade mig. Väl inne hos Mette, kirurgen, fick jag lägga mig på en brits för att hon skulle måla på mig och gå igenom saker en sista gång. Hon lämnade rummet så att jag fick byta om till morgonrock, en skjorta och ett par väldigt sköna (men inte så snygga) trosor.

Innan op fick jag följa med in till salen där jag sen skulle vakna upp. Maren visade mig till min säng och hade tillochmed värmt upp den! Fluffiga täcken och kuddar och en uppvärmd säng var ju helt suveränt, allt blev bara bättre och bättre, jag var väldigt imponerad!

Jag låg där en stund innan jag fördes in till op-salen där två narkossköterskor tog emot mig. En av dem var svensk (yey!), och naturligtvis hur trevlig som helst, precis som alla andra på kliniken! Jag fick hänga av mig rocken, skjortan och kliva ur tofflorna innan jag sen fick väga mig och därefter lägga mig tillrätta på operationsbordet. Jag fick en filt över mig, och sen togs blodtryck och en kanyl sattes sedan i min vänstra arm. Han förklarade noga och väldigt tydligt allt han skulle göra och jag kände mig hur trygg som helst. Först fick jag något som skulle förhindra infektion och sedan var det dags att sova! Han sa att jag skulle känna mig väldigt trött väldigt snabbt, och det gjorde jag!

Plötsligt sov jag, och lika plötsligt vaknade jag upp i den varma mjuka sängen.

Jag tycker mig minnas att jag efter bara 10 minuter nerbäddad försökte kravla mig ur sängen (kan inte förstå varför jag ville lämna den fantastiska sängen ;p), förmodligen lite vilse i pannkakan, men blev såklart nerbäddad igen av en sköterska. Jag fick vila tills jag var piggare, då kom Maren tillbaka och erbjöd mig något att dricka och lite lättare mat. Operationen tog bortemot 2 timmar, och jag var kvar på kliniken framtill ca kl.15. Resten av dagen vilade jag, jag var oerhört trött.

Igår hade det gått 4 dygn och jag fick äntligen ta av det stora plåstret och duscha hela kroppen! Som jag hade längtat! Det var pirrigt att jag skulle få se ett resultat och att få känna på bröstet.

Jag är så nöjd!

Jag var dessutom, framtills igår, väldigt flitig med att ta smärtstillande vid regelbundna tider för att inte släppa fram så mycket smärta, och har därför i princip varit smärtfri! Nackdelen med det är att det har varit svårt att ta det med ro. Jag har lätt kommit av mig och viftat både högt och lågt med högerarmen. Det verkar dock inte ha gjort någon skada :)!

På onsdag ska jag på återbesök och ser otroligt mycket fram emot nästa operation!

Jag hoppas att Ni orkar läsa min lilla novell. Anledningen till att jag skrev den så lång och detaljerad är för att jag när jag läser andras berättelser, om saker som intresserar mig, vill kunna få en så bra helthetsbild som möjligt!

Efter att ha blivit behandlad på Fornebuklinikken. och för att avrunda det hela, tänker jag skriva att jag inte förstår hur man kan välja en annan klinik än just denna. ALLT och ALLA är bara så otroligt fantastiska! Välj Fornebuklinikken! Du kommer inte att bli besviken!