Bröstförstoring mar 2019 - Nordiska Kliniken - Stockholm Mattias Elmér - Lolitamin

Jag hade tid kl. 10:00 och var på kliniken runt 9:00
Efter en liten stund i väntsoffan fick jag gå till oklädningsrummet. Där fick jag ett skåp att hänga av mig i, morgonrock, tofflor och operationsmössa. Efter några minuter kom en sjuksköterska och gav mig några tabletter, (alvedon långtidsverkande morfin och en lugnande). Fick då reda på att Mattias skulle bli något sen.
Efter det fick jag gå in i ett mottagningsrum och vänta, efter några minuter där kom narkosläkaren in och gick igenom min hälsodeklaration. Han berättade om narkosen och frågade om jag hade några frågor eller funderingar (vilket jag inte hade). Några minuter efter det kom en sköterska och sa att Mattias skulle bli ca 30 min sen. Vid det laget var jag superlugn och passade på att slappna av och samla kraft.
Efter ca 20 min kom Mattias och vi konsulterade igen. Här sa jag att jag fortfarande inte hade en så tydlig bild av hur slutresultatet skulle se ut och då sa han något väldigt bra: ”Det är som att vi kastar en tärning åt det här hållet, vi vet inte exakt var den kommer landa, men vi vet att den landar i det här området.”
Jag var så nojig över valet av implantat innan operationen, som att det faller på 40cc. Det går inte att styra helt så man får tänka sig ungefär var man vill hamna och köra på det.
Jag ville gärna gå via armhålan så vi gick på vad vi sa på första konsultationen. 550cc round full via armhålan.
Efter det fotograferade han mig, sen ritade han upp på brösten och fotograferade igen.
Efter det, några meter ner i korridoren in på operationssalen. Här blev jag omhändertagen av supergulliga sköterskor och narkosläkaren igen. Det var svårt att sätta nålen på mig (som det alltid är) men alla höll humöret uppe och till sist gick det bra. Sen sov jag inom loppet av 20 sekunder skulle jag gissa.

När jag vaknade ca 12:45 mådde jag som en drottning vilket jag var snabb med att meddela :) satte mig upp i sängen men blev ombedd att lägga mig ner igen. Ringde alla nära och kära och ropade hej, sen kom smärtan...
Fick morfin intravenöst och efter det mådde jag superdåligt.
Jag sov, vaknade, kräktes kissade på mig, mådde katastrof och förstod inte alls hur det skulle vara möjligt att kunna åka hem.
Men vid 18-tiden började jag kvickna till, kunde behålla maten och samla lite energi för att röra mig hemåt. I omklädningsrummet kräktes jag igen och fick en spruta som skulle höja blodtrycket och hålla mig pigg några timmar att ta mig hem på.
Den gjorde susen, tänkte först ta en taxi men när jag kom ut är tunnelbanan så nära så tog den istället.
Väl hemma hade barnen och sambon köpt blommor och var supergulliga och jag blev jätteemotionell.
På kvällen innan jag gick och la mig tog jag en långtidsverkande morfintablett. Jag fick med mig några tabletter mot illamåendet från kliniken så tog risken. Men jag mådde pyton hela natten och på morgonen dagen efter struntade jag i morfinet och sedan dess har jag hållit mig till alvedon. Det gör skitont men det blir bättre :)
Idag är det 3dagar PO och jag känner mig oerhört tacksam för allt!
Rekommenderar Nordiska kliniken till alla, tycker Mattias har varit helt fantastisk hela vägen!