Bröstlyft - Ankarlyft feb 2016 - Nordiska Kliniken - Stockholm Mattias Elmér - Elidan

Ankarlyft & bröstförstoring (Motiva, 625cc) 

Operationsdagen:

Jag kom in till kliniken cirka 10.15 för att vara ute i god tid för min planerade operationstid vid 11. Som tur var så hade de möjlighet att sätta igång operationen direkt när jag kom dit vilket gjorde mig överlycklig. Ju mindre tid jag behövde vara nervös och nojig på, desto bättre :) Fick klä om till morgonrock och tofflor och sedan tog min kirurg foton, gick igenom vilka implantat och storlek som vi valt och sedan började han måla på mig. Jag stod mest med hög puls och insåg att nu gäller det snart. Vilken underbar och lite skrämmande känsla. Stod och tittade i spegeln bredvid mig när kirurgen mätte, målade och skrev på mig. Vilken koncentration och precision. Kände mig helt i trygga händer och ett lugn sköljde över mig. Efter en stund var han klar och jag fick ta på mig morgonrocken igen. Några sekunder senare kom narkosläkaren in och talade så lugnt och pedagogiskt med mig. Gick igenom ingreppet, hur lång tid det kommer ta, vad det är för lugnande jag får precis innan vi går in i operationsrummet, att han kommer sitta bredvid hela tiden och ha koll på mig och han försökte så gott han kunde besvara min oro om att spy av narkosen när man vaknat. Chansen finns att man mår dåligt förklarade han, men det är väldigt ovanligt. Hela hans närvaro och pedagogiska sätt fick mig så lugn att jag accepterade det faktum att jag kanske skulle spy. Det skulle ändå vara värt det, hur mycket spyfobi jag än har. Efter 4 till 5 minuters samtal fick jag de tre tabletter han tagit med sig till mig, och vi började gå bort mot operationsrummet. Där möttes jag av en sköterska, fick ta av mig tofflorna, ta av mig morgonrocken och lägga mig på operationsbordet där jag blev ombedd att lägga morgonrocken som ett täcke över mig, medans jag skulle lägga ut armarna på varsin sida om mig. Sköterskan satte fast rätt stora elektrodplattor på mina lår, bäddade sedan in morgonrocken runt och under mina ben och la på flera värmefiltar. Samtidigt fäste narkosläkaren mindre elektrodplattor på min bröstkorg och sköterskan förberedde för att kolla mitt blodtryck, och då helt plötsligt var narkosläkaren redo för att sätta dropp på mig. Allt gick väldigt hastigt, fast dom var väldigt lugnande och jättefina i sitt bemötande mot mig, men när man ligger där och dom förbereder allt så kommer verkligen adrenalinet när man känner att nu är det nära. Nu var jag inte nervös, ville bara sätta igång. Någon minut efter att droppet var insatt tar narkosläkaren fram en mask och förklarar att nu har jag redan fått lite sömnmedel genom droppet, men att jag ska få andas i masken lite också. Han förklarar att det kan sticka eller kännas lite annorlunda i armen. Jag ligger tyst och fokuserat och känner efter och berättar för han att det börjar stråla lite från handleden och upp mot armbågen. "Precis, snart blir du nog lite trött också" svarar han, och jag hinner förklara att rummet snurrar lite.

Helt plötsligt är jag på uppvaket. En sköterska står vid mina fötter och förklarar att jag är på uppvaket. Härifrån är allting väldigt luddigt. Minns att jag INTE har ont. Att jag frågar om det verkligen är klart, varpå han säger åt mig att titta ner. Ser operations-bhn och blir överlycklig. Sover mer. Minns min kirurgs ansikte vid fotändan. Minns att vi utbyter några ord, mest troligt frågar jag återigen om det är klart. Nästa scenario jag minns är sköterskan som väckte mig. Jag frågar om jag kan få gå och kissa varpå han ber mig vänta ett tag. Nu i efterhand inser jag att det nog var väldigt tätt inpå att operationen blev klar. "Håller mig" och sover vidare. Vaknar igen, snurrig, bedövad i hela kroppen och får hjälp bort till toaletten. Tillbaka i sängen får jag min väska och telefon. Smsar familjen att jag är färdig och att allt gått bra. Sover i omgångar. Sköterskan kommer med en festis. Smakade himmelskt, jag som annars inte gillar festis. Sover någon timma till och sedan frågar sköterskan om jag vill ha en ost och skinkmacka. Hemskt gärna. På brickan kom sedan två mackor, en liten plopp och ett glas proviva med sugrör. Tog en tugga utav mackan men kände att det inte gick ner. Låg istället och blundade och drack provivan i lugn och ro. Himmelskt gott. Sov lite mer och fick morfintabletter i 2-3 omgångar. Inte pga hemsk smärta men på grund av spänning, obehag och att jag då och då kunde känna av vart jag antar snitten var. Efter en stunds sovande fick jag veta att pojkvännen redan var i väntrummet och väntade i lugn och ro på att jag skulle bli redo för hemgång. Var väldigt påverkad av morfinet men ändå "klar" i huvudet. Försökte sitta rätt mycket för att bli ännu klarare. Satt och blundade och kände efter och kom fram till att jag ändå kände mig i skick för att åka hem. Ringde på sköterskan som konstaterade att tidsmässigt var det OK att åka hem, fick papper om återbesök, genomgång av mediciner och hjälp ut i väntrummet. Sov mestadels när jag kom hem.

Dag 1: 

Jag gjorde misstaget att lägga mig helt plant i soffan under natten när jag skulle sova. Hade bullat upp med massa kuddar under kvällen innan, men jag har väldigt svårt att somna sittandes eller "där jag är" så jag tänkte att lägger jag mig plant så är det nog större chans att sova lika gott som i en säng. Var så trött efter ingreppet att jag somnade plant, men det var ett litet helvete när jag vaknade vid 01.00. Brösten värkte, det kändes som ett betongblock låg på överkroppen och det kändes tyngre än vanligt att andas. Dessutom var det jätteläbbigt att försöka sätta sig i soffan från plant läge. Bröstmusklerna värker och man är livrädd för att snitten ska gå upp. Väl sittandes är det svårt att ändra runt bland kuddarna. Minsta rörelse gjorde faktiskt väldigt ont. Behövde dessutom gå och kissa och den promenixen till badrummet är nog enda gången jag varit riktigt illamående efter ingreppet. Kände att kväljningarna var nära men gick sakta och lugnt. Gjorde mina behov och var helt skakis och kallsvett. Lyckades bulle upp kuddarna, tog mer medicin och satte mig i soffan och andades djupt. Vid 05.00 var det dags för morgondosen av tabletter, och i samband med att pojkvännen åkte till jobbet så somnade jag. I en mycket skönare ställning och sov från och till hela dagen. Hade ännu ingen matlust men drack äppeljuice varje gång jag vaknade. 

Dag 2:

Sov mycket bättre inatt. Hittar skönare och skönare "sitta"-ställningar att sova i, och vaknar inte lika ofta. Känner mig mer utvilad och även om hungern inte är helt återställd så har jag iallafall lite mer matlust än tidigare. Gör såklart ont att sträcka på mig, armarna är rätt så låsta, snitten börjar bränna och sticka och överkroppen är allmänt öm och känslig. Men allting är hanterbart. Jag blev varnad om att dag 2 och 3 ibland är dom jobbigaste. Under operationen fick jag nämligen en lokalbedövning i brösten som endast håller i 48 timmar. I skrivande stund har det gått längre tid än 48 timmar och smärtan har inte blivit värre. I mitt fall så var det värst dagen efter operationen och som det ser ut nu går det successivt bättre timme för timme. 

Jag tänkte lägga upp foton lite senare. Har återbesök om mindre än 2 veckor för att kolla hur allt har läkt, och iomed att jag dessutom gjort ett lyft så vågar jag inte röra dom alls nu :)