Bröstförstoring okt 2011 - Proforma Clinic - Stockholm Michael Olenius - gloa
Hej tjejer!
Nu är jag hemma efter operation hos Michael Olenius på Proforma. Många tankar surrar i huvudet, men jag ska försöka få ner det viktigaste. Hojta till om ni undrar över något eller om jag glömt något viktigt! :) Långt blev det, men jag gillade själv att läsa utförliga op-berättelser innan min operation, så here it goes!
Före operationen: Skulle vara där igår vid 09.45. Kom någon minut sent, men det var inga problem. Fick slå mig ner och vänta en kvart ungefär. Tjejen som jag skulle dela rum med var redan på rummet och hon hade en kompis där. Jag fick välja mellan att vänta i väntrummet tills hon skulle in på operation, eller om jag ville gå dit och hälsa på henne innan (och om jag isåfall ville att de skulle skicka ut hennes kompis först, eller om det var okej). Jag sa att det var okej att gå dit på en gång, och kompisen fick gärna stanna - så så blev det. :) Visade sig att jag fick dela rum med en forummedlem (får se om hon ger sig till känna :)).
Efter ett tag kom Michael in med en annan man i sällskap. Jag hade aldrig sett den andra killen förut, och trodde han var någon som tillhörde narkosteamet eller så. Snacka om att jag blev förvånad när min roomie fick ta av sig på överkroppen och inte bara Michael kollade och ritade utan den andra killen iakttog henne också intresserad.
Min roomie fick tabletter och lite vatten och gick iväg med en narkossjuksköterska, och i samma veva kom Michael och den här främmande mannen in och skulle titta på mig också. Då kunde jag inte hålla mig utan frågade: "Ursäkta, men vem är du?" Jag vet inte om det är jag som är överkänslig, men jag vill gärna bli presenterad för - speciellt i ett sånt sammanhang där jag förväntas ta av mig på överkroppen och blotta mina bröst som jag är missnöjd över för någon. 
Det visade sig att han var en utbildad plastikkirurg som skulle börja jobba på Proforma (så, nu har vi en ny Sthlmskirurg att hålla utkik efter), men han hade inget eget rum eller så ännu och gick i nuläget med Michael på hans operationer. Minns dock inte hans namn, men det kanske någon annan gör.
Michael var ganska fåordig, och en aning stressad. Vid konsultation tidigare hade jag provat lite och kommit fram till att 450 cc ungefär skulle passa min kropp (är bredaxlad och har en del extra kilon - med andra ord ingen trådsmal tjej). När vi snackade nu innan open så sa jag dock att jag vill inte bli "hon med brösten". Jag vill ha bröst - men inte att de ska skrika fejk utan helt enkelt passa min kropp. :)
Operationen: Narkossjuksköterskan kom in med fem tabletter och ett glas vatten. Jag som brukar ha lite svårt att svälja tabletter hade inget problem, så oroa er inte för vattenmängden (ett halvt dricksglas ungefär).
Sen bar det iväg till operationssalen. Jag var livrädd för narkosen och tummade med såväl Michael som med narkosläkaren på att jag skulle överleva narkosen. Kändes speciellt bra att narkosläkaren tog tag i min hand hårt, spände ögonen i mig och sa "oroa dig inte, det kommer gå bra!"
In med kanyl (eller vad det heter) i armen medan jag tittade bort, och sen var det dags för lugnande. Extremt skön känsla, det kändes som att jag ägde världen och kroppen blev härligt varm och go på bara några sekunder. Sen var det dags för sövning och hon bad mig tänka på något trevligt. Jag kollade på klockan som satt i rummet: 11.57 (ville veta när operationen började). Sen sa jag "åh, då ska jag tänka på Thailand, eller USA, eller någon annan trevlig res..." Sen sov jag.
Vet inte exakt när jag vaknade på uppvaket, men jag var nog en ganska besvärlig patient. Innan jag blev helt vaken så drog jag vid flera tillfällen ur nån skumgummigrej ur näsan. Min högerarm där jag hade droppet hade jag böjd, så droppet hittade inte in, och klämman på fingret lyckades jag få bort vid ett par gånger också. 
Frågade syrran hur mycket han stoppat i och fick svaret 350 cc (framförplacering, moderate plus, texturerade och coh 1). Mindre än vad både jag och han snackat om innan och jag kände väl mig lite ledsen över det, men samtidigt ville jag inte bli bruden med tuttarna och 350 cc är fortfarande ca 3,5 dl mer bröst än jag hade innan.
Vet inte exakt när jag blev körd från uppvaket, men 14.30 ungefär tror jag att jag var tillbaka på rummet. 2,5 timme från sövning till tillbaka på rummet alltså. Skickade sms till nära och kära att jag överlevde.
Kvällen: Tuttarna såg smååå och spetsiga ut. Men, efter att ha läst alla trådar här så var det bara att dra upp täcket och tänka "det ordnar sig". Jag mådde oförskämt bra hela kvällen. Medan min roomie fick blodtrycksfall och spydde (både innan maten och sen efter middagen) så fick jag i mig både mackor, godis och middag några timmar senare. Jag var otålig och rastlös som sjutton igår och hade sjuksköterskan sagt att det var okej så skulle jag kunna tänkt mig en shoppingrunda på stan eller ett biobesök. 
Med andra ord: jag var pigg och glad! Antagligen en kombination av att jag tålde narkosen bra, har framförplacering och inte jättestora implantat. Insåg såklart att en tur på stan inte vore det bästa, så det var bara att försöka vänta ut klockan till 20.00 då ett tv-program började, och sen vid 21 så tänkte jag att det var ok att sova för natten. Vi hade alltså tv på rummet, men på roomiens sida funkade bara 1:an och 2:an, och jag hade 1:an, 2:an OCH 4:an. Inget jätteutbud alltså, men jag var ganska tacksam för att åtminstone 4:an fanns.
Gick och speglade mig på kvällen i badrumsspegeln och insåg att tuttarna inte var så himla små trots allt. De är absolut inga bomber, men de är mer än jag hade innan och jag kan utan problem dölja dem på jobb och på stranden i bikini kommer det absolut inte skrika "fejk!". Storleken kommer nog se helt naturliga ut till min kurviga kropp, helt enkelt. Jag hoppas bara att de inte minskar mycket när svullnaden går ner. De får gärna ändra lite form och hänga till sig, men jag hoppas inte att de krymper ihop jättemycket.
Somnade någon gång vid 21-22 och sov sen hyfsat bra under natten. Jag sover alltid på mage eller i värsta fall på sidan, så det blev absolut en utmaning att sova på rygg - men det fick gå. Var ganska skönt att ligga på rygg men ha benen vikta åt sidan (makes sence?). Då fick man lite avlastning av ryggen och genom att variera vilket håll man la benen åt så fick de olika sidorna av ryggen vila lite.
Dagen efter: Vaknade vid 5 och kunde inte somna om. Satte mig upp i sängen, det var lite klurigt men det gick. Tackade gudarna (eller nåt) att jag la framför muskeln, jag vill inte veta hur jag hade tagit mig upp från sängen om jag lagt bakom.
Gick på toa, speglade mig igen, upptäckte blåmärken under vänster bröst, gick tillbaka till rummet och satte mig i fåtöljen och lattjade med mobilen. Vid 7-tiden blev det väckning med frukost i korridoren och det var himla trevligt att träffa alla andra som opererats (bl.a. fler från detta forum :)) vid frukostvagnen.
Under dagen, kvällen, natten och morgonen så tror jag vi mötte fyra eller fem olika sköterskor. En av de första vi hade var inte särskilt sympatisk. Det kändes som om hon inte riktigt gillade sitt jobb. Trots att hon hjälpe en så kändes det som om det bara var halvhjärtat och man kände sig onekligen lite besvärlig och i vägen. Nattsköterskan däremot (uppfattade inte hennes namn, men av utländsk härkomst) var helt underbar, skojfrisk och så mysig! Direkt efter att hon lämnat rummet så kollade jag och roomien på varann och sa lyckligt till varann: "åh, hon var trevlig!"
Vid halv 9 kom en annan sköterska in och sedan även Michael och förklarade kommande tiden. Bygel-BH med bra stöd var det man skulle införskaffa så fort inte bygeln gör ont på ärren, och vi fick info om tejpning, motion och allt annat.
Sen gick jag ner till apoteket, hämtade ut min Citodon och Alvedon och väl tillbaka på Proforma så ringde de efter en taxi till mig.
Nu är jag hemma, har smort de stenhårda brösten med kallpressad vetegroddsolja och hoppas att jag slipper alltför mycket bristningar. Dessvärre har jag ganska enkelt för att få såna, och huden känns tokutspänd nu, men jag hoppas att vetegroddsoljan kan hjälpa till lite.
Gör jag någonsin om operationen, så ska jag...
- ta med öronproppar. Det är en rejäl glipa mellan dörren och golvet och är man lättstörd så kan nog öronproppar vara grymt. Glöm inte heller tandborste och deo.
- ta med något att läsa. Jag hade läst om många som mådde dåligt och absolut inte orkat läsa, men jag mådde ju bra och var rejält rastlös vissa stunder.
- inte ägna två månader åt att oroa mig över narkosen, totalt waste of time 
Det blev ju en hel roman det här, men jag hoppas att texten kanske kan hjälpa någon. :)
vilken härlig op berättelse... opas om mindre än en vecka och längtar efter att jag har läst din berättelse :) tack för att du delade med dig och grattis till ett par verkligen snygga och perfekta bröst! kram
åå vad duktig du e som redan lagt ut op berättelse, jag kommer med min snart :) och ja jag ger mig tillkänna att jag va din roomie hehe :) tur att man fick dela rum med nån man gillade :) tusen tack för det du hjälpte mig med som jag inte kalrade av själv ;)
Å vad härligt att läsa att du var så nöjd! Ska op.as på torsdag av örjan & har oroat ihjäl mig över bla narkosen.... Fick man nåt lugnande innan- alltså tabletterna du fick? Skulle nog jag behöva
Någon som vet om d är citadon eller tradolan dom skriver ut- i dom flesta fall menar jag?
Jätte bra op berättelse ju :D Jag längtar tills det är min tur !!
Tack! :)
Tack, kul att den uppskattades! Ja, för att vara fem timmar gamla så känns det som om jag borde vara jättenöjd med dem. Hade förväntat mig något betydligt värre, om jag ska vara ärlig.
Haha, ja, jag kom hem och var sjukt rastlös. Bestämde mig för att skriva ner allt medan jag hade det hyfsat fräscht i huvudet. :D Tack för rumssällskapet och hoppas du mår bättre för varje dag som går! Ser fram emot att se tuttarna sen om några veckor/månader när de har lagt sig lite till rätta. :) PS! Du glömde väl inte att ta medicinen vid 13.00? (Det gjorde nämligen jag, men kom på det nyss.. ;))
Jag var hur orolig som helst (en vecka innan operationen tänkte jag ställa in), men väl där så släppte det faktiskt. Rent krasst, tänk på hur många operationer som görs runt om i Sverige dagligen (bara drygt 10 st/dag på Proforma x 5 dagar i veckan x 52 veckor på året.. ja, och så gångrar du det med alla andra plastikkirurgiställen, operationer på vanliga sjukhus o.s.v. o.s.v.) så inser man hur extremt liten risken är för att något skulle hända.
Rökare, överviktiga etc. är ju en aning mer riskabelt att söva, och jag sa det till narkossköterskan "men jag är ju en aning överviktig, då är det väl en större risk?". Hon spände ögonen i mig och sa: "du, jag har sövt personer på 190 kg... oroa dig inte!"
Jag frågade faktiskt vad det var för fem tabletter jag fick, men la det dessvärre inte på minnet. Tror iaf att det var två Alvedon, en Citadon, en tablett mot illamåendet och så ytterligare en tablett som jag dessvärre inte minns. Från att man har tagit tabletterna så blir man direkt ledd till operationssalen (där det spelades rockmusik och en trevlig kvinna stog och fixade i ordning), så hade det varit lugnande i tablettform så vet jag inte om det skulle hunnit kicka in i kroppen ändå. För tabletterna -> lugnande in i armen -> sövning tog nog max 10 minuter.
När det gäller tabletter efter open så är det Citodon + Alvedon som gäller för oss som varit hos Michael. Har dock för mig att vissa som gjort hos Örjan har fått andra tabletter, så du får nog vänta och se.
Jag vet att det låter hur fånigt som helst och att du antagligen inte kommer bli lugnare av det (för det blev jag själv inte när jag läste andras "oroa dig inte"-texter): men, oroa dig inte. Du är i extremt goda händer. Man ska inte ta lättvindigt på en operation, men jag (som alltid varit extremt rädd för såväl sprutor som narkos) känner nu att det inte var så farligt. En viss oro är väl såklart normalt, men jag känner absolut att jag la ner väldigt mycket (onödig) tid på att oroa mig. Lycka till!
Tack för de lugnande orden:-) D hjälpte lite iallafall. Men jsut nu 2 dagar innan känns d som man är inträngd i ett hörn & inte kan ta sig därifrån. Man oroar sig ju sjukt mycket för slutresultatet oxå- kommer jag att bli nöjd eller blir d bara skit...
Har ju lite komplic. utg.läge om man säger så. Urammade, tomma, lite häng & vill inte göra ett lyft. Har dock sett liknande som blivit väldigt bra ändå så jag hoppas! Om örjan inte trodde d skulle fungera så hoppas jag att han hade sagt nej.
Jättebra berättelse, älskar långa och utförliga! Ska också opereras av Michael, men inte förens i december. Hur kom det sig att det blev en mindre storlek än vad som var bestämt? Jag är rädd för att jag inte ska få det jag vill ha, nämligen... :)
Vad glad man blev av att läsa din berättelse och vad fint resultat!!! Ok så det är TV4 eller läslampa som gäller, får lägga det på minnet ;)
hehe nej du det gjorde jag inte eller tog dom inte i exakt tid typ vid 2 :) går ju som en gammal kärring med kutig rygg och små steg och varenda gång vi åkte över ett gupp med bilen skrek jag AJJJJ till mamma haha :) har inte direkt ont med det drar ju och stramar lite :P är dock ganska pigg. hoppas du haft en bra dag :) kram :)
Det kommer gå strålande. Jag kände mig också "tvingad" och ville bara rymma veckan innan, men försökte fokusera på varför jag bokat tiden och varför jag betalat in pengarna. För trots att jag var nervös och mådde dåligt så ville jag ju innerst inne fixa till brösten, och det vill väl du med?
Alla kirurger är duktiga på Proforma och skulle det inte vara möjligt så skulle de säga nej. Förstår att du ska lägga bakom muskeln? Du har inte funderat på framför, eftersom du har lite häng? Vill inte pressa dig såhär dagarna före, är bara nyfiken. Hoppas du inte tar illa upp av frågan. :)
Michael bestämmer ju inte implantaten innan, som exempelvis Örjan gör. Medan Örjan mäter och ritar så arbetar Michael mer fritt. Man tar med en bild på sina drömbröst och sen provar han sig fram under operationen tills ens bröst är så lika bilden som möjligt. På sista snabba träffen innan operationen så hade jag fått lite kalla fötter och sa "jag vill inte bli tuttlisa, Dolly liksom.." och Michael berättade efteråt att han hade testat att lägga in större implantat under open, men då hade det sett för stort / inte naturligt ut längre, varpå han beslöt sig för 350 cc. Och i nuläget är jag faktiskt ganska glad för det. Jag hoppas inte de blir mycket mindre, men behåller de storleken hyfsat och formar till sig - så kan det nog bli himla bra.
Jag gav honom alltså ganska fria händer, medan andra som opererats av honom har sagt "jag vill ha minst 400 cc" eller "tryck in så mycket det bara går!". Då gör han sitt bästa för det, men mitt mål var hyfsat naturliga bröst och det känns som om det faktiskt kan bli så (om de inte krymper väldigt när svullnaden lägger sig, som sagt). :)
Så oroa dig inte för att han kommer gå emot dina önskemål, han vill ju göra dig nöjd!
Tack för fina ord! :)
Och japp, precis! Skynda dig in i rummet och bestäm dig för vad som är viktigast, TV4 eller lampan! ;) Frågade nattsjuksköterskan varför min roomie hade två lampor och jag ingen, och då svarade hon "jag tror hon betalade mer än dig!" :D Skämt åsido, insåg ju på morgonen därefter att jag faktiskt kunde flyttat över skrivbordslampan till min sida, men man tänker tydligen inte så klart när man fått ett par stenhårda basketbollar under halsen och starka piller i kroppen, haha.
Haha, jag har också himla läcker hållning. Tog en 30 min-promenad på eftermiddagen med en kompis, och typ varannan minut fick hon påminna mig:
"ner med axlarna! sträck på ryggen! sluta spänn dig! ner med axlarna sa jag!"
Blåmärkena under mitt vänstra bröst har ändrat färg och jag ser klart misshandlad ut. Vet inte om jag vågar mig till Change eller annan BH-butik innan det värsta har lagt sig, för i nuläget ser det ju inte klokt ut. :D
Hoppas du får en fin morgondag! Jag ska slänga i mig kvällens piller och sen bädda ner mig! Kram!
Vad kul att läsa din op historia! :D Älskar att läsa dom när dom är så långa för då kan man verkligen föreställa sig allt... Ska med op mig av Michael också framför faktist den 29 nov. Och är skit nervös att jag ska vakna upp efter op och ha alldeles för små bröst än vad jag hade tänkt mig... Jag är ju i och för sig rätt liten men vill ändå lägga in 400-450 cc för jag vill att de ska synas. men vet inte riktigt hur jag ska få honom att förstå så han verkligen gör allt för att de i alla fall inte ska bli mycket mindre. Några tips på vad jag kan säga?
Och föresten skit snygga bröst fick du och jag tror att de kommer bli super bra! :D
jag sa till Michael att han fick lägga in så mkt han kunde men eftersom mina bröst va så olika och assymetriska så blev det ju lite problem där. men jag e också nöjd med storleken så länge dom inte blir jättemkt mindre :) Michael är ju väldigt duktig och har låååång erfarenhet så jag kände att han gjorde så bra som nån kan göra med tanke på mitt utgångsläge.
Om du verkligen vill ha såpass stora så får du säga att du vill att de ska synas och gärna runt 450 cc. han kanske säger att det inte får plats men då e de ju bara att kontra med att han kan lägga in högre profil, då får man ju in mer :)
Gloa, har du fått tillbaka nån känsel i brösten?? jag har typ överallt (om än lite) förutom på undersidan! och det gör bara ont i ärren nu. ska också ut och promenix senare idag när jag piggnat till :) man blir ju så trött av citadonet! tog inte en enda tablett under natten faktist och det kändes jättebra, hade inte ont eller nått! ska också tänka på att försöka gå som "vanligt" så man inte blir fast i den där kärring-hållningen hehe :P
Gud vad snabba både du och VictoriaCK var att få upp era operationsberättelser :) Det var riktigt roligt att träffa er båda efter att ha pratat med er här på forumet.
Jag är fortfarande så chockad över att jag mår så bra och att jag inte har så ont även fast jag la bakom. Det svåraste är att ta sig upp ur sängen men tror jag har hittat ett knep nu :)
Lycka till med dom nua tuttarna :)
Nej, jag tar absolut inte illa upp. Har själv tänkt i dom banorna.
Jo, jag mailade örjan tidigare & sa att jag var orolig för db- att jag läst på forum etc att bakom skulle öka risken för d om man hade häng. Frågade vad han baserade sin teori om att jag inte skulle få db på, han svarade att d oxå var en teknikfråga från kirurgen sida (inte de orden, men typ) & att jag inte löpte risk för db oavsett placeringen. Han ville lägga bakom på mig då jag är väldigt tanig upptill & han trodde inte jag skulle bli nöjd då, men att han självklart kunde lägga framför om jag absolut ville d. Han sa att denna storlek, placering etc baserade han även på tidigare erfarenheter.
Jag tänker att eftersom han verkligen skrivit i mail till mig att jag INTE kommer få db så får jag lita på honom & OM d skulle ske borde d väl medföra gratis korr eller framförflytt? Jag menar- han har verkligen skrivit så & då måste han väl stå för d? Antar att jag skulle kunna använda mailet som "bevis" om d skulle uppstå meningsskiljaktigheter?
D är klart- han sa att han kanske inte skulle kunna uppnå exakt de brösten jag visade bilder på (fasta, bröstvårtan lite upp & superfin underpol med NOLL häng= tonårsbröst-haha!) utan lyft, men att han skulle göra sitt bästa för att jag skulle få vackra bröst & att han satsade väl mer på att få bröstvårtorna framåt mer än uppåt.
Jag har sett några bilder här på forumet som fått bra resultat- tex. mammilicious (kanske stavade fel där).
Ahh, blev ett långt svar. Vi får se imorgon:-)
Det är bara säga det du skrivit här. :) Poängtera att du vill ha stora bröst, att väljer han mellan två storlekar så vill du att han ska ta den större (jag sa tvärtom: väljer du mellan två storlekar så ta den mindre ;)) och att du gärna vill ha uppåt 450-500 cc. Får han inte in 500 cc så är det ju som det är, men du kommer ju inte vakna upp med 275 cc i tuttarna i alla fall, utan han kommer ju lägga in så mycket som möjligt. Så oroa er inte för det. Jag fick ju mindre implantat för att jag själv ville ha ett naturligt resultat, men hade jag inte påpekat det på op-dagen så hade han nog lugnt stoppat in 450 cc eller därikring. :)
Skönt att du fått tillbaka känseln redan! Jag har liiite känsel i mitt vänstra bröst, men den högra bröstvårtan skulle jag nog kunna pierca själv med säkerhetsnål utan att jag skulle känna ett dugg. ;) Synd, hoppas den kommer tillbaka - för jag gillar att ha lite feeling i tuttarna! :D Jag har också dragit ner på Citodonet och bara tagit Alvedon idag. Hade dock lite svårt att somna igår, så jag kanske tar en Citodon innan läggdags ikväll så vet jag att jag får sova. :)
Ta hand om dig bruden, och känns det jobbigt med tuttarna så packa in dem väl och öppna upp paketet först på julafton (ja, det är klart, du kanske måste ta en dusch någon gång innan december... ;)) - för då har de hunnit sjunka ner, jämna till sig och bli fina. :)
Ah, intressant att läsa! Och absolut, de är duktiga på Proforma. Har han sagt att du inte kommer få db så håller jag absolut med om att han får korra det om resultatet inte blir tillfredsställande, men såklart så hoppas vi att du får ett par schyssta tuttar redan på första open och slipper behöva planera in en andra op eller framflytt. :)
Spännande för dig imorgon! Jag håller tummarna och ser fram emot op-rapport efteråt! :)
Haha, ja, jag var rastlös när jag kom hem och mådde så bra - så jag hann med både det ena och det andra. :D
Håller med om att det var jättekul att träffa er, och jag är också sjukt chockad över att du verkar må så bra (och gjorde det i tisdagsmorse) trots bakomplaceringen! Skönt! :D Ordnade det sig med receptet på Apoteket?
Lycka till själv med tuttarna! :)
Bra skrivet!
Tror du kommer bli supernöjd med brösten..
Jag opererade mig dagen efter dig på Proforma...och låg nog i samma rum som du!! (rum 3)
Jag hade sängen med två lampor...dessvärre fungerade inte tv:n alls på min sida när jag skulle kolla....bilden liksom pixlade sig.
Härligt att höra att det gått så bra för dig! Jag mår också toppen. Precis som du är jag magsovare så det att sova på rygg är jobbigast + att ta sig upp på morgonen, stel efter natten. Mina ärr började klia redan igår kväll och det håller på att göra mig tokig just nu
Lycka till framöver!
Jo det ordnade sig till slut :) Hur har du mått i veckan?
Här fortsätter allt att gå bra, men medicinen har gjort mig sjukt trött så jag sover för det mesta vilket är lite jobbigt.
Precis, rum 3 var det! :) För din skull hoppas jag att det inte var något bra på tv - men att du däremot hade med dig något läsbart med tanke på antalet lampor. ;)
Mina ärr har inte börjat klia, men allt har ju gått så över förväntan så det är väl kanske något jag får förvänta mig framöver. Går liksom med tankarna "ska jag verkligen må så här bra?" :D
Somnade en sväng på eftermiddagen och vaknade på sidan. Så skönt för övriga kroppen och brösten kändes precis som vanligt efteråt - så jag hoppas att det inte var någon fara (sover med tight sporttop så fickorna för implantatet borde inte kunna utvidgas). Men jag längtar sååå tills det blir helt okej att sova på sidan och kanske även på magen. Fy så skönt det ska bli! Man kanske kan köpa en billig madrass och karva ut hål för brösten, hahaha! :D
Jag fortsätter att må oförskämt bra, nästan så det känns att det gått för enkelt. Har inte tagit en enda smärtstillande sen tisdags kväll, och visst, tuttarna känns ibland en aning spända men det gör inte ett dugg ont. Däremot är jag väldigt trött, vet inte om det är för själva operationen + narkosen eller så, men jag passar på att sova galet mycket utan ett dugg dåligt samvete eftersom jag ändå är sjukskriven veckan ut. :D
Ska bli jättekul att följa dig och tuttarna (hahah, låter ju helt galet - men du förstår vad jag menar) framöver, och jag hoppas du kan dra ner/sluta på pillrena snart så du slipper vara så trött. :)
Jo det där med sömnen känner jag lika, man ska ju ändå ta det lugnt, så då att sova mitt på dagen är ju verkligen att ta det lugnt :)
Har under denna vecka varit hos mina föräldrar och dom har verkligen tagit hand om mig, ska nästan bli lite läskigt att åka hem till sig själv och göra allt själv nu. Är också lite nervös över att gå till jobbet på måndag då ingen vet om att jag gjort denna operation.
Ska bli kul att följa dig med :) man sitter bara och hoppas nu på att slippa alla komplikationer som ev kan komma.
Jag va The_Rose roomie och minns dig på morgonen, jag tog ju lika mycket som dig men bakom muskeln och high profile. Jag är just nu enligt min syn överviktig och känner precis som du att shit bara dom inte blir mindre då kommer jag va super nöjd. Jag har ju ett jätte stort blåmärke på min vänstra tutte. Jag slutade med Ctadonet dag 4, och jag har fortfarande bara mest ont på morgonen när jag legat på rygg hela natten. Det är lite låst i bröstkorgen liksom. Gud va spännande och få se sen om det blir som du vill och önskar. Jag tänker såhär, den dagen jag får barn kommer jag säkert göra om dom och då kommer jag få fylla i mer, så jag har en bra utgångspunkt. The Rose hur gick det första dagen på jobbet och hemma?? Å vad är det för bra tips med att gå ur sängen???
Hej,
Hur går det för dig med dina nya tuttar?
Excitment - jag var helt slut efter första dagen på jobbet, hade ju knappt rört mig på en vecka och sen börja jobba det var kämpigt måste jag säga, det spände jättemycket i brösten och ärren och gjorde nästan lite ont, men nu när jag jobbat 3 dagar så känns det mkt bättre, så det känns väldigt skönt :)
Kram på er
Hej tjejer!
Haha, vad lustigt att du också har ett blåmärke på vänstra bröstet - samma sak här. 10 dagar gamla men blåmärket är fortfarande lika stort och lila som för en vecka sedan. I övrigt mår jag jättebra. Även om jag ska försöka undvika att sova på sidan så vaknar jag allt som oftast upp på sidan, och smärtmässigt skulle jag kunna sova på mage också (känns med andra ord ingenting), men det undviker jag såklart än så länge. :)
Har däremot lite ont i ärren och under, tror det beror på en tight bygel-BH (har ju äntligen lärt mig hur en BH ska sitta, men tror nog att jag kanske till och med lyckades köpa en lite för tight ;)). Attan vad roligt det är att köpa BH:ar förresten! Fast jag lovade mig själv att ligga lågt med det så har jag införskaffat sju stycken inom loppet av 10 dagar. Sju stycken är ungefär vad jag förbrukat de senaste 5 åren, så det är helt klart lite skillnad.
Har jobbat hela veckan och det går bra, även om jag känt mig lite trött de första dagarna och att jag försöker undvika att lyfta tungt.
Lite kännbar rippling har jag i insidan av klyftan, men det är lite och det är inget som syns - så håller det sig bara så så känner jag att det är helt okej. Smörjer tuttarna 1-2 ggr/dag med kallpressad vetegroddsolja också, och inga bristningar ännu!
Har ni bytt tejpen i dagarna? Jag bytte igår.. Mycket klisterrester var kvar, men jag tvättade lite lätt, lät det torka och satte på ny tejp. Längtar tills det är helt läkt!