Mattias Elmér

Jag kom fram till kliniken strax innan halv åtta på morgonen och blev visad till omklädningsrummet. När jag bytt om till morgonrock och mössa bröt jag ihop totalt, jag var livrädd för narkosen. Jag smsade med sambon så han var nära på att vända och komma tillbaka. Jag kämpade för att tårarna skulle sluta rinna men hann inte innan narkosläkaren kom in för att prata med mig. Han blev paff när han kom och och jag satt där och fulgrät men lugnade mig och satt och förklarade steg för steg vad som skulle hända, att riskerna med narkos är minimala och att dom är där hela tiden och övervakar mig.

God kväll!
I skrivande stund är titsen 3 dygn nya, jag sitter i sängen med en stor kudde bakom ryggen och en kopp blåbärste.
Min berättelse är ur mitt perspektiv med mina förutsättningar och jag inleder med några funderingar som troligen alltid kommer hänga med mig.