Oya Kocabalkan

Äntligen är det gjort!

 

Nu är förhoppningsvis mina taxöron ett minne blott. 

Jag hade väldigt svårt att sova natten innan op-dagen. Det har tagit mig flera år att ta det här steget och någonstans inom mig kände jag mig ändå osäker konstigt nog. Lite det där om att man vet vad man har men inte vad man får liksom, rädsla för komplikationer osv. Men självklart var jag upprymd också, och det kändes spännande och lite läskigt att jag snart skulle se så annorlunda ut.