Bröstförstoring feb 2015 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - kakans

 

Jag förberede mig kvällen innan med descutan duschen, och även på morgonen.

27/2 så bar jag mig av till kliniken med min bästa kompis som släppte av mig. Bor 50 mil bort så stannade hos henne en vecka efter operationen.

Just då jag skulle kliva ur bilen tapapde jag mobilen i backen så displayen förstördes, enda jag kunde göra var att svara i mitt headset, varken ringa eller skriva till någon, så där började det dåligt haha.

Fick träffa kirurgen, och det försa han sade var : Så du skule lägga in 500cc? Och jag fick panik, har han ingen koll tänkte jag?! Absolut inte svarade jag, funderade mellan 375-400 cc, som vi skulle bestämma nu. Och han blev nervös och gick iväg, sedan kom han in och skrattade och sa : Ber om ursäkt att vi blandade ihop uppgifterna, blev själv lite rädd och täntke att dom kommer bli påtok förstora på dig. Då släppte nervositeten lite. Han sa 375cc skulle passa bättre på mig och att 400 skulle bli aningen för brett så det var bara att köra. 

Lite snabbt så fick jag träffa narkosläkaren, fick tabletter, och jag berättade att jag bär på blödarsjukan, och att min moster gör även det och haren mildform själv. Ifall jag skule börja blöda, dock har jag tagit prover som visar inga tecken på att jag själv är utsatt för det. 

 

Klev in i operationssalen, som såg ut som framtiden, var så fint!! vitt och cleant, världens sällaste personal, fick något insprutat i armen och det enda jag hann säga var "Oh shit!!" så somnade jag. Vaknade då de skulle flytta mig från op-bordet, och jag svamlade om mitt jobb...

 

Då jag vaknade upp började mitt helvete.. vaknade av min frossa, kändes som ett tåg kört över mig. Fick morfin på morfin. Illamåendet försvann aldrig, men spydde inte. Kunde inte ringa någon, kunde knappt svara i mitt headset för jag kunde inte röra mig. Såg i papprerna bredvid att jag fått medeicinen min lillebror får då han börja blåda pga sin blödarsjuka, blev livrädd att jag fått en blödning! Men fick det tydligen bara i förebyggande syfte, allt hade gott bra. Sköterskorna kom in för att de ville jag skulle sätta mig upp och äta, så de hissade upp sängen. Och jag tuppade av. Så blev det gång på gång. fick sitta halvsittande tillslut för att försöka äta, vidrigt...ville bara dricka och sova men kunde inte sova pga smärtan. Skulle på toa flera timmar senare, kissade men svimmade nästan av igen så sköterskorna fick bära tillbaka mig. De kallade på narkosläkaren, som beslutade att ge mig effedrin? Även kirurgen kom in för att dubbelkolla mig, men han sa att resultatet kommer bli hur bra som helst, blev en lättnad för hörde inte han sa det till någon av de andra tjejerna då han kollade dem, men han sa nog så för att lugna mig( för de andras bröst blev lika bra) De andra tjejerna mådde toppen jämfört med mig. Jag var först in på OP, och jag var sist kvar nästan. Tillslut kunde jag sitta upp, och de skickade hem mig. Blev bara en jobbig upplevelse då mobilen gick sönder, fick inte tag i någon, all smärta och att jag svimmade gång på gång. SÅ GLAD att en tjej där var så snäll och trevlig med mig, kallade på sköterskorna då jag höll på svimma av två ggr, hon gjorde verkligen mycket för mig. 

 

Hela första veckan kunde jag inte klä mig, inte lyfta ett vattenglas, fick all hjälp av min kompis. Grät nog varje dag. Andra natten så hade jag glidit ner i sängen, och skulle försöka flytta mig lite men det resulterade i att jag sträckte på stygnen, så hela högerarmen kunde jag inte använda de kommade dagarna. Fick mer morfin utskrivet som jag levde på i 3-4 veckor. Blev sjukskriven i 6 om jag inte har helt fel. Kom tillbaka till jobbet för tidigt, testade en dag att jobba efter 4 veckor, men var tvungen att gå hem och fick mer sjukskrivning. Fick sitta sovandes i 3-4 veckor, första 2 veckorna efter jag kunde ligga och sova så behövde jag hjälp upp, kunde inte alls ta mig upp, gjorde för ont, det är nu idag jag kan ligga på sidan riktigt och sova, ibland på mage om sängen är mjuk haha. Kan få värk än idag, och tappad känseln under brösten och ena bröstvårtan är öm konstant. 

 

Hade jag vetat vad jag skulle gå igenom hade jag aldrig gjort det, tog för lång tid innan jag kunde träna, kom helt ur form och är inte i form än idag, MEN ska ta tag i det nu. Det är nu jag verkligen typ kommit helt på fötter igen. 

 

Är dock SÅ nöjd med resultatet, älskar mina bröst mer än allt annat. Man kan inte förvänta sig alls vad som ska hända, alla är olika! Är så stolt över att jag vågade helt enkelt, och i efterhand så är det nog värt allting!

 

Blev en novell detta, men hoppas att alla ni som opererat er, och ska operera er inte alls går igenom detta, för det är nog mer sällan man blir såhär handikappad som jag blev, så vill inte skrämmas, inga av mina kompisar som gjort det hade en en järrebra upplevelse och återhämtning. Och alla på Laser och Estetik är underbara, fått så mycket hjälp och stöd så val av klinik är det bästa jag gjort.